Varför vill man INTE ha barn?

För mig har livet en väldigt djup mening och betydelse. Jag har ett speciellt sätt att leva, jag har något i mig som behöver leva så för att jag ska känna mig uppfylld av mitt eget liv. Det är väldigt speciellt.

Jag är egensinnig, självständig och oberoende. Jag gör det jag känner för, är det jag vill vara och gör det jag vill göra. Orädd för förändringar, jag trivs inte i det som är tryggt och säkert, det som är rutin och svårt att bryta sig fri från. Om en arbetsgivare gör något oschysst, eller står för något jag inte kan stå för kan jag säga upp mig och gå på dagen, som protest, för att visa att ingen äger mig eller bestämmer över mig över mina egna värderingar, men också för att vara sann mot mig själv. Jag kan köpa en husvagn och bo i den bara för att på dagen kunna byta stad om jag vill.

Det jag är rädd för är att jag kommer tvingas släppa det. Med ett barn kommer ett ansvar. Då är det inte längre bara jag. Jag skulle tycka det vore jättehäftigt att få barn, och visa det barnet allt jag kan om tanken och hur man kan använda den för att leva precis det liv man vill, fri från mentala fängelser och fri från  rädsla, och bygga upp det barnets självkänsla, självförtroende och trygghet så att den är redo att kunna hantera livet från dess bästa sida och dess sämsta. Det jag fick under min barndom är jag så tacksam för, det skulle jag en dag vilja få ge vidare till någon annan.

 Det är den rädslan jag har, att inte kunna leva ett liv i orädsla

Så det är fel att säga att jag inte vill ha barn, men jag avstår hellre ett barn om inte allt stämmer och jag
känner att det är värt det. Mitt eget liv kompromissar jag inte med bara för sakens skull. Ett barn till världen är inte bara ett barn till världen. Den dagen jag väljer att bli far så väljer jag det just för faderskapet, just för att jag vill gå igenom det och föra det jag har vidare. Att ge allt jag har, precis som min far gav mig allt han hade. Innan jag är redo för det tänker jag avstå.

nej ts gjör inget fel i att frag. därimot är det sa vinklat att det bara skriker om det.
en liknade tradstart i ämnet att skaffa barn skulle kunna se ut unefär sa här:

Ja, som rubriken säger; varför vill man  ha barn?

Det här är inte kritik utan en stilla undrar ifrån mig hur man kan välja att skaffa barn? En öppen diskussion önskas kring detta. Jag förstår inte hur man kan välja att sätta barn till värden.
För mig är det det värsta som har hänt mig i mitt liv! Mitt liv fick hadde en annan djupare mening innan  jag fick barn.
Det är inte bara att  det är oerhört mycket jobb och ansvar med att ha barn! Den avsky jag känner till mitt barn kan inte mätas med något.

Jag kan förstå om man väljer att skaffa barn då man känner i sig själv att man inte skulle kunna klara av att leva om man inte var förälder, om man t.ex. använder droger, är psykiskt sjuk eller av annan liknande anledning att fa barn. Då tycker jag att man är väldigt mogen och jag kan första att man behöver ett barn för att kunna trösta sig med. Jag kan också förstå om man skaffar för att man inte har ett bra, fungerande förhållande, tillräckligt med pengar och behöver barnbidraget, om mannen tränger en till det m.m

Min fråga riktar sig snarare till er som väljer att skaffa barn, trots att ni har goda förutsättningar att kunna ta hand om barn. Hjälp mig att förstå er.

Och till er som ständigt blir gravida men inte kan ra så beklagar jag verkligen. Det är inte en fråga ställd till er.

Jag tror att en del av dom som inte vill ha barn är mogna, intellektuella människor som lever ett fullt liv och känner därför inte av tomhet som ett barn ska fylla. 

Vissa människor agerar impulsiv och låter känslor styra allt, medan andra fattar mogna genomtänkta beslut. Många människor som väljer att skaffa barn är tyvärr omogna och låtit deras barnlängtan styra utan att tänka noga igenom beslutet. Men många som väljer att avstå från att skaffa barn är mogna nog att tänka igenom beslutet och på så sätt inse att barn är kanske inte det rätta för just dom. 

Hade vart intressant om du satte det i en TS :)

det hade blivigt blodbad

Det har aldrig stoppat dig förut.