moii skrev 2012-03-28 14:28:17 följande:
Känner ni verkligen hela tiden att ni är positiva? Jag blir nyfiken för jag får väl erkänna att jag inte gör det även om jag inte precis skriver om det stup i kvarten. Kan också känna att det är jobbigt ibland just för att vi försökt 4 år och har gått igenom så mycket med sambons cellförändringar och det som man trodde var missfall + en massa andra sorgligheter, att jag borde vara lyckligare men det är dom att orken inte räcker riktigt till det också. Det förväntad lite av en också med tanke på att vi kämpat länge, men nja lyckorus varje dag har jag svårt att känna.
Jag har haft några ordentliga svackor, senast en hel dag när jag grät från morgon till kväll typ. Helt utan anledning, jag fattade själv inte varför tårarna kom så plötsligt. Hela dagen kändes allt bara fel, jag kände ingen glädje alls, inte ens när bebisen sparkade och höll låda där i magen. Inget hjälpte, inget kändes kul... men dagen efter var allt som vanligt igen. Jag hade sovit ruskigt dåligt natten innan, tror det var lite därför... plus att jag vart sjukskriven och bara drällt hemma och känt mig oduglig och värdelös på dagarna när jag inte kan göra nått vettigt pga foglossning. Jag tror i alla fall att det är helt normalt att man inte är överlycklig hela tiden, det ÄR man ju inte. Innan trodde jag nog att jag skulle skutta runt på rosa moln hela graviditeten om jag bara blev gravid, men så är det inte alltid. Men förutom mina (lyckligtvis få) dagar med total depp, så känner jag mig jäkligt lycklig iaf några gånger om dagen. Det är ju så mycket hormoner som flyger omkring i kroppen så ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta ;)
