Vuxna tillsammans med tonåringar

Jag är 29, min kille är 20.

Vi träffades för ett år sedan genom hans äldre syskon som är i min ålder.
Jag hade många betänkligheter och reservationer innan jag valde att inleda en relation med honom, men jag har inte ångrat mig en sekund.

Måste medge att jag innan jag träffade honom förmodligen hade samma sätt att se på  det som TS,  vad vill en vuxen med ett "barn"?  Har nu fått en ökad inblick och jag väljer att tro att det har att göra med hur man är som person.  Har haft två samborelationer innan honom,  båda har varit med killar som varit 5 resp 3 år äldre än mig. Jag ser mig inte som en "omogen" 29 åring som i hemlighet önskar att jag vore 21 igen.
Jag har gjort mina resor, jag har läst två utbildningar, jag har gjort "boendekarriär" och känner mig mycket nöjd med livet runt 30.  Jag behöver intellektuellt utbyte,  någon att diskutera med och jag har ingenting till övers för så kallade tonårsdraman.  Jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag föredrar hemmakväll framför utekväll och gärna slår mig till ro med någon.  Det vet han om och han uttrycker samma sak.

Min kille är proffessionell idrottsman, han har tränat dagligen sedan han var 13,  flyttade hemifrånär han var 15 och det gjorde nog mycket för hans mognad eftersom han sedan dess skött eget huhåll och försörjt sig själv.  Det här med att resa, festa loss och leva runt har pga av idrotten aldrig varit en del av planen för hur hans liv skulle bli.  Jag märker ingen större skillnad mellan honom och män i min egen ålder, och tänker att ålder är just en siffra.

Kan inte svara för någon annan,  men det var i alla fall min historia.

Jag går inte i försvar,  då jag faktiskt anser att frågan är rättfärdigad!

TS skriver ni "runt 30" (och där anser jag att jag kvalar in eftersom jag blir 30 om några månader) som är intresserade med personer som är 15-20 (och där kvalar min kille in då han de facto är 20)