Barn och valp går inte ihop!

Vi hade en hund som var tvungen att somna in när min son var ca 9 månader, när han var ett fick vi en valp. det har gått jättebra, men vi har inte så stora krav som ni kanske. Vi har lydnadstränat  och nu hänger hon med i allt vi gör. Lillebror kom sen när valpen var 1 år och storebror 2. Dom har alla kanon kul tillsammans. Visst har en del leksaker tuggats sönder av valpen men inga stora skador.

varför i hela friden avlivar ni en hund bara för att ni fått barn?

Och till TS....det är en VALP!!

Är den 12 veckor bara ska den verkligen inte ha massa stimulans och skit...Den ska bara vara....uppfostran kan man börja med..men inte massa stimulans och allmän lydnad.

Min spontana tanke är att ni har ganska höga förväntningar på hur det ska fungera hemma hos er med valp och småbarn. Om er hund är endast 12 veckor betyder det att den har bott hos er i max 4 veckor och fortfarande är väldigt omogen mentalt. En sådan liten valp behöver t.ex. inte "extra lydnadsträning på eftermiddagarna", det kan rent av vara för mycket aktivering för en valp vilket kan resultera i t.ex. ett överdrivet bitandet. 

Vad det gäller "sitta i bur som straff" skulle jag sluta med det... Sannolikt förstår inte er valp varför den sitter i bur och isolering för en så liten ska läras in varsamt och positivt. Om ni känner att ni behöver en timeout är det bättre att avleda valpen och erbjuda den någon annan aktivitet än just "bita barn". 

Samtidigt har jag full förståelse för om det upplevs som väldigt arbetsamt med valp och småbarn. Om jag vore ni så skulle jag försöka hitta lite avlastning i vardagen till att börja med. Kanske kan din svärfar sitta hundvakt ibland även om hunden bor hos er för det mesta? Eller kan ni kanske få barnvakt nån gång för att kunna fokusera lite på valpen? Det behöver ju inte vara träning av valpen utan bara umgänge för att lära känna den bättre. Jag skulle också försöka sänka kraven lite. Självklart ska man ha nolltolerans mot bitande men nolltolerans kan också betyda att man bara ignorerar valpen och lyfter bort barnet eftersom man vet att det är ett beteende som kommer växa bort. Försök ge valpen egna leksaker att bita på samtidigt som barnet leker med sina. Kanske kan ni också ta hjälp av en instruktör/hundpsykolog för mer specifika råd till just er familj?

Vi har själva småbarn, två egna hundar (dock vuxna) och ibland daghundar i varierande ålder.  Det är jobbigt att hålla koll på barn och hund samtidigt ibland, men det kan också vara hur mysigt som helst! Saker vi har gjort för att underlätta vardagen är: 

Köpt en sele till dottern så att vi kan rasta hundarna i skogen utan att behöva släpa på barnvagnen (finns ju "ryggsäckar" för lite äldre och tyngre barn). Involverat hundarna i barnet. Gett dem uppgifter att hämta barnets strumpor, samla ihop barnets leksaker osv.  Accepterat att hundarna ibland kommer att tugga på barnets leksaker, ibland viftar henne med svansen i ansiktet, ibland skäller på andra hundar pga att vi helt enkelt inte kan hålla koll på allt samtidigt.  Försöker med jämna mellanrum sära på barn och hundar så att alla får lite egentid.  Lycka till! :)  

Jag är mycket medveten om att det är en valp!
Och med extra lydnadsträning menar jag lära in namnet, träna på nej, gå i koppel, godissök, extra kel och såna vardagliga saker. Saker som man brukar göra med även små valpar men det är lite svårt att hinna med när man även har en 2åring.
Trevligt svar man får om man söker stöd. Du är säkert en sån där idiot som bara ska hoppa på folk när dom har problem!

Till ViVäntarLois:
Jag  vet att man inte ska ha höga krav på en valp, men just det att hon vägrar förstå att hon inte får tex hoppa på soffan, eller bitas trots att vi avleder henne. Vi har testat att ignorera, ge en leksak, gosa en stund, aktivera henne med annat och ändå fortsätter hon bara. Har aldrig varit med om liknande...

Vad gör man då?

Valp och tvååring måste vara skitjobbigt. Jag hade händerna fulla med min valp, och jag har händerna fulla med min tvååring nu, och vill inte ens tänka tanken att ha dem samtidigt.

Men vad som måste vara ännu värre är en 2,5-åring, en bebis och en hund i slyngelåldern. Framför allt en hund som en beagle.

I din sits hade jag tagit mig en rejäl funderare på om jag inte hade tagit mig vatten över huvudet och lämnat tillbaka hunden till uppfödaren.

Problemet är bara dels att uppfödaren bor i Norge. Och jag vill verkligen inte svika min svärfar. Han har sett fram mot en jakthund så länge... Däremot har vi pratat om att få avlastning och det har vi även fått, men måste prata med honom igen om ännu mer då jag fått mer komplikationer i och med min graviditet... Jag hoppas bara att han förstår.

Sessie82- Vart i hela friden står det art hunden fick avlivas för att dom skaffade barn??? Kan ju kanske varit så att hunden var sjuk eller gammal när barnet var 9mån? TS- Förstår att det är jobbigt i situationen. En valp är ett heltidsjobb, likaså en två-åring. Jag hade själv en kull valpar när min son var 8mån och aldrig någonsin att jag gör om det! MEN det gick! Allt ni kan göra är att jobba vidare med hund och barn. Såvida ni inte bestämmer er för att omplacera eller låta svärfar ta hunden. Du ska se att ni lyckas men det kommer ta tid. Lycka till :)

vi lät hunden somna in för den hade cancer!!!! Vad trodde du???Hon var 12 år.

Tack kära du, det behövs fler som ger en stöd istället för att smutskasta.
Vi kommer inte ge upp, även om det är tungt. Men hade jag vetat hur det skulle vara så hade jag gjort annorlunda. Jag kommer aldrig göra samma sak igen!

Min spontana fundering är diskuterande ni detta med kennelägaren?
Om man har önskemål på att det ska vara en lätt hund och den ska fungera när man har ett barn på två och är gravid och inte har 100% möjlighet att ge det en valp behöver i alla lägen.

Jag hade då gett en valp som är lätt lärd och lyssnar på sina ägare. Envisa valpar blir väldigt jobbiga som unghundar.

Varför kan inte svärfar ha valpen undrar jag lite nyfiket?

Det som är viktigt att känna till  i en sådan här situation är att hundar inte medvetet kan trotsa sin ägare. Så din hund har inte förstått att den inte får vara i soffan, eller att hon inte får bitas. När det gäller soffan kan ni sätta något för, som tex kompostgaller, och på det sättet hindra henne från att hoppa upp i den. Ni kan ge henne en egen sängplats i form av en bädd eller fäll, och göra den positiv genom att tex leka med henne där eller ge henne godis när hon ligger på den.

När det gäller bitande så kan en lösning vara att ni lugnt tar bort henne från den situation där hon biter.  Genom att försöka läsa av henne kan ni också se i vilka situationer hon biter, och förhindra sådana i den mån det går. Om hon tex biter för att hon blir för uppspelt kan ni innan hon börjar bita, göra passivitetsövningar med henne. Det går att läsa om i hundböcker, men kort beskrivet går det ut på att man har valpen hos sig och får den att ligga i en viss ställning. Den får inte smita undan men samtidigt ska inte detta vara något som gör valpen osäker, så under tiden man tvångshåller den, så klappar man den på ett lugnt sätt.

Vissa häftiga rörelser hos ens själv kan locka valpen till att bita, och genom att sluta med sådana och säga åt besökare att göra samma sak, kan man få valpen att bita mindre.

Man biter ihop, går in i ett annat rum och slår huvudet i väggen tre gånger eller så ser man åt ett annat håll (mänskligt...)...

Nej, skämt åt sido, självklart är det jättejobbigt periodvis! Beaglar kan ju ha ganska mycket "drivkraft" också för att uttrycka sig fint. Tyvärr är nog ända svaret att fortsätta träna, samt tänka på att det blir bättre. Tids nog blir hunden äldre, mer mogen, förhoppningsvis vältränad osv. Om ni fram tills dess kan få lite avlastning vore det nog skönt för er :)

Nu är ju er hund så pass liten än men när den blir äldre kan ni kanske träna tillsammans med barnen? Jag startar snart upp en aktiveringskurs här i stan (Kalmar) för just föräldralediga hundägare med lite tips på dels enkla aktiveringsövningar som man kan erbjuda hunden trots att man har barnvagn och småttingar att hålla koll på, samt nyttoövningar där hunden kan hjälpa till i vardagen. Kanske finns något liknande på er ort? Att komma iväg lite med hund och barn kan ibland vara skönt, samt samtala med andra i samma situation. Kanske finns det andra hundägare på t.ex. Öppna Förskolan att stöta och blöta sina tankar med?

Kanske kan ni hitta en hundrastare i närheten av er om inte svärfar kan ställa upp? Kanske någon student som inte kan skaffa egen hund för tillfället?

Kanske kan er uppfödare också ge er lite tips och råd via mail om hon/han bor långt bort? Uppfödaren kanske har lite rasspecifika "supertips" :)  

Va gör du med din bebis om den inte gör som du vill? Bebis och valp är samma sak. Dom fattar inte. En valp kan man inte uppfostra på några veckor.

Vi fick hem vår golden för 8 veckor sen. Vi har även en liten dotter på 1 år. Vi trodde det skulle vara ett helvete men det har gått hur bra som helst. Jag har försökt att lägga upp rutiner. Vissa dagar är jobbiga och andra dagar går det lätt som helst. Nu är vi gravida igen och bebisen kommer ut när golden är 1 år. Jag har även en 9 åring sen innan. Säger bara en sak. Tålamod är din bästa vän. Ni kanske valde fel hundras?