Hur hjälper man blyg 6-åring att skaffa vänner...?

Jag har tänkt tanken, men vi har inte fått någon klasslista. Förhoppningsvis får vi det på föräldramötet... Eftersom sammanhanget är nytt för oss föräldrar också vet ju inte vi heller vilka alla nya barn och föräldrar är. 

Bra tips, men hon har inte haft svårt att knyta an förut och jag har upplevt henne som väldigt socialt kompetent trots sin blyghet. Hon leker gärna med okända barn i lekparker, när det finns andra som behöver lekkamrater. Antagligen uppfattar hon situationen som att alla andra känner varandra redan, och det vet man ju själv att såna situationer kan vara svåra även för normalblyga vuxna. 

Tack! Jag är också blyg i vissa situationer, men minns inte att jag var det som liten och känner varken igen mig själv eller henne i det här. Gruppen var ju inte etablerad i början, tyvärr åkte hon på första höstförkylningen dagen efter uppropet... missade några viktiga dagar där. Ska verkligen försöka hjälpa henne!

Kram tillbaka! Visst är det jobbigt? Det har lättat lite nu, men är fortfarande skakigt. Det finns tydligen en till flicka som hon spelar spel med ibland nu, men när jag lämnar dottern på morgonen så märks det över huvud taget inte att de känner varandra - hon och den andra flickan hälsar inte. Över huvud taget är det inte många som hälsar, det är så himla trist! På dagis ropade alla glatt "Hej NN!" när hon kom dit. Men i förskoleklassen är det en annan kultur tydligen. Inte konstigt att det är svårt att få vänner när det verkar som om man är osynlig. 

Hoppas att det blir bättre både för din son och för min dotter! Jag ska ha ett samtal med fröknarna i morgon, för att se hur de upplever situationen och höra vad de tycker att man kan göra för att hjälpa. Själv tycker jag att en bra början kunde vara att barnen skulle titta upp och säga hej när någon kommer, men enligt min egen erfarenhet är det ju någonting som sker "automatiskt" när barnen lär sig kulturen på stället - inte någonting man uppmanar dem att göra. Hmm... 

Jag har försökt få bjuda hem några gamla kompisar på helgen, men hon vill inte det. Tror att hon tycker att det är så skönt att bara vara med oss efter en ansträngande vecka bland främlingar. 

Nu tycker jag faktiskt att det lossnar mer och mer på 6-års. Hon verkar gladare och öppnare, tryggare i gruppen. Idag när jag hämtade var hon faktiskt ute på gården och lekte med en av de gamla kompisarna + en ny, som hon har pratat om några gånger (annars har hon alltid hängt inomhus då jag hämtar). Det känns skönt att se henne mer som "sig själv".