Barnläkaren dödade Linnea

Jag läste lite ur förundersökningen i tidningen idag
Uppenbarligen har föräldrarna gång på gång bett om att man ska ge flickan något så hon dör snabbare.
Om läkaren gav henne något, jag säger om, så undrar jag om det verkligen är något att gå till domstol för?
Alternativet är att ungen dör , ändå, fast långsammare och på ett otrevligare sätt.
Jag vet, jag följde mitt barnbarns dödskamp förra året. 25 timmar tog den. De sista 7-8 timmarna var absolut värst.
Lite lite morfin kunde han få när hans mamma såg att han led och hade ångest, men annars fick tiden ha sin väldigt långsamma gång.  Många många gånger så önskade jag att han hade dött, när han slutade andas och sekunderna, minuterna ibland, gick. För att strax senare önska att han skulle fortsätta leva Att det skulle bli en sån kamp hade jag inte räknat med, men kroppen var stark, hjärtat var starkt, bara hjärnan hade lagt av

Nä jag vet, därför skrev jag " man går till domstol" Kan då gälla tex rättsläkaren
Detta fall har medfört att läkare och sjuksköterskor är livrädda för att ge morfin ( tex) till barn som ska dö.
När Max skulle dö så hänvisade de just till det här fallet med Linnea och sa tydligt ifrån att de skulle vara väldigt restriktiva med lindrande mediciner.

Jag är så tacksam över att domen blev som den blev. Som jag beskrivit tidigare så ställde det här fallet till det för oss när mitt barnbarn Max, skulle dö. Läkarna refererade till Linnea och var väldigt rädda för att ge morfin som smärtlindring och ångestdämpande.
När man sitter med ett döende barn, så som vi gjorde med Max, då vill man att det ska fort under vissa perioder, under andra så vill man att tiden ska stanna. När han kämpade efter luft och höll andan i flera minuter för att sen komma tillbaka, då önskade vi till slut att han skulle få dö. Han kämpade i 25 timmar! De sista 7 var fruktansvärt jobbiga för honom.

Ja herregud, man ville att han skulle dö, sen ville man inte det. Vi visste ju att det var det som skulle hända, han hade en hjärnblödning som hade förstört hela hjärnan. Men så vill man ju titta lukta på känna på, så att minnet finns kvar där sen.....
Redan innan vi gick in i det rum som Max skulle dö i så sa läkaren precis just detta: Att man pga det som hänt skulle komma att vara extremt försiktig med att lindra. Max fick morfin, yttepytte duttar. Flera gånger så önskade man att han skulle få en ordentlig dos så det var över. Samtidigt så ville man inte det, för man vill som sagt få så lång tid som möjligt med honom. Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle ta så lång tid som det gjorde. Men det var ju ett friskt barn för övrigt, med ett starkt hjärta och en livsvilja utöver det vanliga