Jag ångrar mina barn
Usch vilka onödiga och otrevliga påhopp man kan få på FL. Skönt dock att se att de finns de som kommer med tröstande ord och konkreta tips.
Alla som har barn har nog konstaterat att det faktiskt är jobbigt och svårt att vara förälder. Ibland till och med för-jävla-as-skit-jobbigt. Men alla älskar vi våra barn.
Har själv 2 barn, en på 2,5 år och en på 2 månader.
Jag har turen att storebror är jättefin mot lillebror. Han vill hålla, krama och pussa, lånar ut sina leksaker och vill att bebisen ska vara med och leka. Han har inte visat någon som helst svartsjuka och inga tjuvnyp. Det har visserligen bara gått 2 månader sedan lillebror kom men vi målar inte fan på väggen utan hoppas och tror att det ska fortsätta vara som det är från storebrors sida.
Så till er som tror att det alltid blir problem när syskonet föds har jag nu glädjen att meddela att det inte alltid blir så.
Min stora pojk kan vara trotsig, stänga av öronen och gnälla en hel del och vissa dagar blir man tokig på detta beteende.
För övrigt så har han under sitt liv sovit en hel natt i runda slängar cirka 20 nätter. Inte särskilt många alltså. Den lille sover inte några långa pass men det är väl för att han är så liten. Så sömnbrist lider jag definitivt av.
Trötthet ter sig vara småbarnsföräldrars allmäntillstånd, inget konstigt, men ack så jobbigt. När storebror var mindre blev sömnbristen så jobbig att min man och jag fick ta varannan natt då vi tog honom. Då visste man att man skulle få sova lite nästa natt.
Det tipsas om att släppa allt annat som hemmet och bara ta hand om barnen. Själv mår jag avsevärt mycket sämre och blir jättestressad och deprimerad om det är stökigt och smutsigt hemma. Tyvärr har jag inget recept för hur det ska skötas enkelt...
Storebror går på dagis 15 timmar per vecka och jag önskar verkligen att han fick gå mer. Han vill leka, han behöver leka!
Visst skulle det ge mig avlastning men det är framförallt för hans skull.
Där har jag ett tips efter att ha sett en väninna halvt stressa ihjäl sig för att hinna lämna barnet på dagis i tid. Min man lämnar på morgonen och jag hämtar. På så via har jag en tid att passa istället för två. Rekommenderas varmt!
Trots då att det fungerar fantastiskt mellan syskonen så känns det som jag håller på att gå sönder emellanåt och jag förstår dig TS som inte orkar mer och mår så dåligt. Jag kan också ha förståelse för att man i stundens hetta funderar över om man skulle ha skaffat barn. Jag hoppas att du får den hjälp och den avlastning du behöver och att du snart kan se ljusare på framtiden.
Styrkekramar från en trött, sönderstressad och halv-deppig men ändå lycklig småbarnsmor.