Inlägg från: Anonym (har varit där) |Visa alla inlägg
  • Anonym (har varit där)

    Jag ångrar mina barn

    Har inte läst hela tråden, men vill bara säga att jag förstår hur du känner och jag har varit där. Jag har aldrig ångrat mina barn, men jag har velat lägga mig ner och försvinna minst en gång per dag under en period och hatat hur jag varit mot både sambo och barn ibland. Ett tag hade jag "nolltolerans" för den stora att vara i närheten av den lilla. Stora fick inte gå fram till lilla över huvud taget, för jag orkade inte med slag och nyp, och att jag blev så fruktansvärt arg på stora. Lilla kunde inte försvara sig alls, ens vid 18 månaders ålder. Hur sunt och snällt är det liksom? Att inte tillåta dem vara nära varandra? Men så illa var det ett tag. Och då menar jag inte att det var så illa med stora som gjorde illa, utan att det var så illa med mig att jag såg det som den enda lösning jag klarade av att hantera. Mina barn är nu 3 och 4 år och jag kan säga att de första två åren var fruktansvärt jobbiga, nu är det mycket bättre. Förhoppningsvis behöver du inte vänta lika länge på att det ska vända, för jag hade andra omständigheter som förlängde processen (en nära anhörig dog plötsligt, lilla barnet har funktionshinder). Jag fick en utmattningsdepression till slut, dock inte så allvarlig. Trots att stora barnet var på dagis 30 timmar i veckan. Det som hjälpte mig var avlastning från sambo och andra (fast lilla barnet gick inte att lämna till någon annan än vi föräldrar), att ligga i sängen och läsa med stängd dörr och allra helst ensam hemma, och att prata med kurator och bvc-sköterskan regelbundet. Sedan är det en process att må bättre och bli bättre, jag är fortfarande psykiskt skör på ett annat sätt än tidigare, men jag tänker att ju snabbare man börjar jobba med det desto snabbar blir man återställd så det är jättebra att du får prata med psykolog och jag tycker absolut att du ska prata med bvc (om du gillar dem) eller bup för att prata kring hur du ska hantera storas beteende. Inte för att det skulle vara något fel på din stora, för det tror jag inte alls, utan för att de faktiskt kan komma med riktigt bra stöd för dig som förälder att förstå och hantera. 

Svar på tråden Jag ångrar mina barn