Jag ångrar mina barn
Anonym skrev 2011-09-15 10:54:46 följande:
Bara deras skyldighet om man stått i kö i rätt antal månader 
Han har stått i kö länge men vi har tackat nej eftersom jag tycker man han så små hemma nör man ändå är hemma med syskon. Tyckte att 2,5 skulle bli en bra ålder att börja... Ville heller inte skivka han till en ny fsk med allt vad det innebär när han alldeles precis fått syskon också, hade nog blivit för mycket för honom på en och samma gång.
Han har alltid varit enormt blyg. På öppna förskolan har han suttit i mitt knä ända fram tills nu.... Så det är tillråga på allt sjukt otacksamt att hitta på nåt med honom eftersom han inget vågar. Det har dock släppt nu, antar att det var det goda som kommit ur trotsen ...
Vill bara berätta att mina tvillingflickor Michelle och Jennifer, som nu är 6 år, var fruktansvärt blyga och rentav rädda för främlingar vilket gjorde att jag gruvade mig hemskt för att sätta dem i förskolan för hur skulle det gå? De var 2 år och 2 mån när vi, efter mycket vånda från min sida, placerade dem i förskolan och jag kan säga att det gick suveränt!
Det visade sig vara just det flickorna behövde för hur det än är har man inte stora barngrupper hemma, man varken har råd eller plats med sakerna som finns på förskolan och att hitta "lekkompisar" i ungefär den åldern hemma är ju nästintill omöjligt eftersom de flesta går på förskolan.Jag menar självklart INTE att förskolan är bättre än hemmet men våra flickor (och även sonen som nu är 2 år) utvecklas enormt av att vara där, både detta med blygheten och att de lär sig vara med andra barn. Nu har visserligen mina döttrar lätt autism men det visste vi inte när vi placerade dem på förskolan, dock har fsk hjälpt oss och dem otroligt mycket i deras utveckling men det är ju en annan sak. Varmt lycka till!