Jag ångrar mina barn

Vi har haft det precis likadant! Med undantag för dina personliga problem som jag inte har någon erfarenhet av.
Men jag vet att det är jävligt tufft och jag har skrikit och grinat en hel del det senaste året.
Nu är lillan 1 och stora 3 och under sommaren har det vänt helt.
Nästan inga problem alls längre.
Stora började förskola i augusti och det gör också sitt till. Men behöver inte anstränga sig varje dag för att sysselsätta, vilket är en personlig avlastning.

Så, mitt tråkiga med ärliga råd är att bara försöka stå ut. Det blir snart bättre även om det inte känns så.
Och försök göra lite enkelt för dig själv, låna hem lite barnfilmer, tillåt popcorn eller likande under dagar när det bara blir för mycket. Så blir det något positivt för den stora istället för att bara få skäll...
När det var jobbigt för mig försökte jag tänka: ANDAS, HAN ÄR BARNET, JAG ÄR VUXEN...men jag vet att det inte är lätt. 
Försök komma ihåg att den stora inte gör något av elakhet utan pga. alla känslor som virvlar runt.

Men det blir snart bättre!! Du orkar fast du inte tror det och när detta lägger sig så orkar du känna kärlek och lycka igen!
KRAM