Jag ångrar mina barn

Jag har en remiss från BVC till psykologen, hon skulle ringa upp med en tid till mig så jag hoppas det går fort... Var på BVC i förra veckan så det borde inte dröja så länge.

Ja, pappan finns med i bilden och gör så mycket han kan. Jag har en del egentid, försöker träna för att hålla mig stark men lyckats skada mig... Så nu inte ens det. Att gå ut och gå är inte heller möjligt.
Sova får jag dock inte göra så mycket, men jag lägger mig alltid tidigt så det är inte så farligt. Det verkar som att lillan slutat äta på nätterna nu (håll tummarna!) så jag är bara uppe nån gång och ploppar i nappen.

Abort tänker jag inte ens kommentera. Jag vill vara tydlig: jag ÄLSKAR mina barn och skulle göra vad som helst för dom. Jag skrev i vredesmod då jag just badat lillan med hysteriskt skrikande bebis, vilt plaskande, halkande storebror och ett badrum dränkt i vatten och skum som följd. Sånt ger mig panik