Jag ångrar mina barn

Kaffepauser har jag slutat hoppas om sedan länge... Jag önskar mig bara mera tålamod, ork och att han slutar SLÅSS och kommer ut ur denna trotsperiod fortare än kvickt!

Aktuella hos socialtjänsten? Nej där har vi inte varit. Har varit på vippen att ringa BUP ett par gånger dock... Men har hejdat mig.

En liten OT-fråga, när får man reda på vilken förskola man fått plats i osv? Är som sagt januari (om jag inte får till det på något annat vis förstås.) Hade jag bara fått ett datum och liksom klartecken hade det känts mycket bättre!

Alltså, jag vet ju att han får en plats, men som sagt känns det skönt att ha det svart på vitt.      

Självklart måste man stå i kö. Har du gjort det. Så borde dom kunna hjälpa till. Vet att det är ont om platser. Menade att det är deras skyldighet att alla barn som fyllt ett ska ha en plats. Men sen kanske man inte får på den förskola man bor närmast eller vill ha. Så funkar det i vår kommun.

Tycker du ska ringa komunen å förklara läget . Säg att du vill ha plats tidigare. Vet att många byter avdelningar på hösten så det kanske finns en plats kvar.

Bara deras skyldighet om man stått i kö i rätt antal månader

Han har stått i kö länge men vi har tackat nej eftersom jag tycker man han så små hemma nör man ändå är hemma med syskon. Tyckte att 2,5 skulle bli en bra ålder att börja... Ville heller inte skivka han till en ny fsk med allt vad det innebär när han alldeles precis fått syskon också, hade nog blivit för mycket för honom på en och samma gång.

Han har alltid varit enormt blyg. På öppna förskolan har han suttit i mitt knä ända fram tills nu.... Så det är tillråga på allt sjukt otacksamt att hitta på nåt med honom eftersom han inget vågar. Det har dock släppt nu, antar att det var det goda som kommit ur trotsen ...  

Men då kanske ni har tur å kan få en plats tidigare om ni stått i kö ett tag. Ring å hör efter i alla fall.

Det låter riktigt riktigt jobbigt för dig! Tror inte du har borderline, bara sönderstressad av situationen! Styrkekram och lycka till

Jag tror att du är en duktig mamma som vill allt det bästa för dina barn. Ibland blir verkligheten pissig rent ut sagt! Så är det och vi är alla hjältar som tar oss igenom de pissiga perioderna.
Du är duktigt, TS! Stå på dig, skit i människor som ifrågasätter att du skaffat barn. Du har fått två guldklimpar att ha ansvar för och just nu är det jobbigt, men ni är två och allt kommer att lösa sig. Bit för bit och steg för steg kommer ni komma framåt med hjälp av psykologer, BVC och förskoleplats!
Heja dig!

ts jag har varit i precis din sist

jag skrek så högt jag kunde till alla jag kunde

en dag förstog min man och jag gick till läkaren och fick mediciner som steg 1 som steg 2 tog min man pappaledigt och vi var båda hemma en månad , under den månaden gjorde jag inget bara var

sen bestämde jag mej att börja jobba så fort den minsta var redo för dagis

allt detta gemensamt ledde till att jag orkade med ett litet tag till utan att packa en väska och fly till andra sidan jorden

så ts säg STOPP nu orkar jag inte mer, nån annan måste ta över, HJÄLP! 

Tråkigt att höra TS, själv önskar jag att jag kunde få ett barn...

Ta hand om er, hoppas verkligen det blir bättre för er snart!