Svagt plus eller spökstreck - Tråden för oss som behöver hjälp att analysera svaga graviditetstester

både och.. hade en del protein i urinen nu också och svullnader.. men främst är det för att jag orkar inte längre. Läkaren VILLE eg inte sätta igång mig men pinsamt nog bröt jag ihop där inne och började storlipa. Jag har haft värkar i snart 2 veckor, alvedon hjälper bara lite så man tar bort toppen liksom på värken, har sovit 2 hela nätter på denna tiden. Blodtrycket hade gått upp ytterligare sen förra gången men läkaren verkade inte bry sig så mycket om det för lever och njur-prover visade inget.

Hon kände på tappen och den hade börjat dra sig tillbaka men var fortfarande 2 cm, jag var öppen drygt 1,5 cm men det är inget ovanligt att man är det ganska länge som omföderska.

SÅ i morgon så är planen att jag ska få sån där gel på tappen för att få den att dra sig tillbaka helt, om det inte händer något vid första gången så gör vi ett nytt försök på eftermiddagen. OM jag inte svarar på det så får jag åka hem helt enkelt och avvakta några dagar-en vecka, så inget är säkert... skulle jag öppna mig lite mer så kan de ta hål på hinnorna eventuellt...Just nu vill jag bara sova är så trött att ögonen går i kors *S*

Nu är vår dotter Saga född ..hon är så klart helt perfekt, vet inte längd o vikt ännu men jag är väldigt glad över att amningen funkar

Grattis mini!

Jag fick den 28e efter igångsättning, en liten Saga på 3430 gram och 49 cm, har haft lite problem med vikten då hon tappat för mycket men nu har jag fått i gång mjölken ordentligt och vi kompletterar med tillägg så hon har tagit igen vikten. Hon sover bra och är väldigt snäll och har ett otroligt minspel så vi garvar gött åt henne. Tyvärr har mitt blodtryck inte gått ner, läkare kopplades in och nu får jag gå på mediciner ett tag och så får vi se om jag kan fortsätta gå ner i vikt och då kanske få ordning på det.

hej hopp.. jo jag tittar in i bland

Tack tack. Hon är helt fantastisk och väldigt rolig haha...hon leker mycket med ansiktsuttryck och ljud och gråter väldigt väldigt lite (bara om hon är hungrig och maten dröjer för länge). Amningen har funkat så där... jag HAR iaf mjölk till skillnad från förra gången men den räcker inte till så vi får köra med tillägg vid varje måltid, nu är vi uppe i 60 ml om jag ammar..MINST..ibland vill hon ha 90 trots att hon tar båda brösten. Hon gick ju ner över 300 gram på de första dagarna men hon har gått upp allt nu plus några hundra gram till, det är det viktiga- jag lägger ingen prestige i att helamma, det är tydligen inte min grej helt enkelt och det viktiga är att mitt barn får mat

MEN...utan att tveka, även om jag hade varit yngre så hade detta def varit mitt sista barn. Min kropp gillar INTE att vara gravid för även denna gång fick jag havandeskapsförgiftning och denna gången var det väldigt mycket värre än förra gången och jag mådde fruktansvärt sista veckorna. Så det var skönt att sjukvården lyssnade och satte igång mig 2 veckor i förtid, jag hade inte orkat gå full tid.

20 april... det låter som lång tid bort men det går fort...tro mig....

jag har ju gått igenom IVF behandling. Nu är jag iofs en väldigt öppen person men jag upplevde inte alls att det var utelämnande, kanske främst pga personalens proffsighet. Barnmorskor, läkare och sköterskor var alla otroligt duktiga och framför allt vana att möta folk i vår situation. Försök att tänka på att ni definitivt inte är de första som är där och de är vana vid alla typer av människor, reaktioner och funderingar. VÅGA FRÅGA om något känns konstigt eller förvånande..

Utredningen är den lätta biten kan jag säga. Det som är jobbigt är det där flackandet och farandet fram och tillbaka till kliniken, nu går ni privat och då kanske det är lättare att samordna besöken- vi gick på Sahlgrenska och i bland var det besök där 3 ggr på en vecka, hade varit bättre om de3t gått att lägga alla besök på en dag men det funkade inte just då...

Behandlingen sen då... OM ni nu ska göra en ivf.....tja... hormoner i överflöd skrev någon. Det där är väldigt väldigt olika till och med för samma person. Första behandlingen kände jag inte ett skit av. Jag gav mig själv sprutor varje kväll och det var otäckt eftersom jag har sprutfobi, samtidigt var det en jäkla kick, för JAG gjordet det..man blev lite mallig faktiskt *S* DÄREMOT gick jag upp nästan 10 kg i vikt vilket var ett nederlag eftersom jag hade GÅTT NER 15 för att ens få göra behandlingen. Äggplocket var helt okej bortsett från att jag fick en reaktion på morfinet och var däckad i flera dygn efteråt. Sen blev det ingen bebis den gången. Så vid nästa behandling så var man ju "van" och inställd på att det skulle gå till på samma vis, precis samma medicinering och ordination men HERREJÄVLAR vilka reaktioner. Kanske kan bero på att jag hade praktik då (inom socialtjänsten) och det är tröttande i sig och känslor som ligger utanpå och så hormoner på det, min handledare var terapeut (familjebehandlare) och det var nog tur för det var flera gånger som jag bröt ihop efter klientmöten och bara grät o grät....jättejobbigt för mig som är van att hålla masken stenhårt....

Äggplocket den gången var HEMSKT eftersom jag inte fick lika mycket morfin, så istället för att vara däckad i 2-3 dygn så kom jag ut från äggplocket pigg och vaken men med SMÄRTOR som varade i 3 dagar... men det var ändå överkomligt, hade lite svårt att gå upprät bara..och det var värt det......belöningen kom i form av Saga som ligger o snusar intill mig just nu 3 veckor gammal...

ja usch ja.. den värsta tiden på hela behandlingen tyckte både jag o maken (och hans pappa som var med oss i detta- ja inte på själva sjukhusbesöken men han var mycket delaktig) var tiden från insättning av embryo fram till testdagen....då VAR man ju faktiskt rent kemiskt gravid. PRecis som du skriver, om man bara kunde få veta innan om man kommer att bli gravid eller inte. Ovissheten är HEMSK och det tär väldigt mycket på relationen så se till att vårda eran kärlek MYCKET under den här tiden. KAN NI så åk bort, ha lite romantiska utflykter, unna er att ta hand om era kroppar med tex massage, ansiktsbehandlingar (kanske främst för dig då, karlar brukar vara anti sånt) Åk bort med kompisarna för att få lite "fri tid" från relationen och för att få längta. OCH.. fråga som sagt.. men ska jag ge ett konkret råd så håll dig borta från IVF-trådarna här på FL... de KAN vara ett enormt stöd och mycket hjälp men de kan slita ut en också, alla dessa tips och mediciner som man SKA kräva att få eller SKA importera själv och alla mätningar och värden som man "borde" få av sin läkare.... man blir helt kocko säger jag *S*

ååå så fin han är Mini

MINI: här är hon
. glad fundersam..kollar när storebror visar legobygge

jag ser den ju....konstigt

nytt försök då