Alternativ till STRIKT uppfostran - respektfullt bemötande. Behöver tips och råd!

HOHO!?

Ingen som vet eller är intresserad av att diskutera?

Jag diskuterar gärna och återkommer när det finns mer tid .

Hos oss brukar det fungera att hitta känslan bakom trotset, och bemöta den. Bekräfta att jag märker att du inte vill just nu, men för mig är det viktigt att vi går nu för jag vill inte komma försent till jobbet, t ex.
Berätta vad jag vill få ut av situationen, barn är ofta mer hjälpsamma än vad man tror =)

Att förbereda massor är också viktigt i vår familj.
Det hon inte vill, jag tänker det kanske är så att hon visst vill, fast på sitt sätt. Nu menar jag inte att du inte pratar med barnet, men fråga varför hon inte vill. Ni kanske kan hitta en gemensam lösning?

När jag frågar henne varför hon inte vill säger hon bara "därför" och springer iväg. Typsik 4-åring antar jag
Jag försöker att inte köra med långa utlägg om varför man måste borsta tänderna osv utan kort och gott att "då hinner vi inte läsa saga om det tar för lång tid att byta om, borsta tänderna osv". Men saken är den att hon MÅSTE varva ner innan läggdags och då är sagoläsning bäst och det tar ändå 1-2 timmar för henne att somna för hon ska hoppa och skutta, leka och tjattra i sängen..

Jag har en dotter som bara är drygt två än så länge så det är ju kanske inte jämförbart men vi har precis börjat inse att vi står inför en ny era i vårt föräldraskap milt uttryckt. Tidigare har allt gått att lösa med tid, kärlek, avledning och uppmuntran. Nu behövs det utöver detta läggas till en annan skärpa i rösten och jag tycker som du att det känns jobbigt att behöva ta till något annat än det som funkat förut. MEN det är stor skillnad på rösten och sättet man får av att ha tappat tålamodet och rösten och sättet man kan använda UTAN att ha tappat tålamodet. Då upplevs man inte skrämmande och barnen ser det inte som att man tappat kontrollen snarare tvärt om att nu har mamma minsann gått in och tagit över kontrollen helt i situationen och här finns inte utrymme för minsta lilla utspel från något annat håll. Hoppas du förstår vilken skillnad jag menar, själv tränar jag för fullt på att hitta rätt i det här men när det väl lyckas har det effekt hos oss.

Sally, jag tror du sätter fingret på vårt problem exakt. Vi har ett väldigt nyfiket och socialt barn och det krävs en hel del av mig som förälder, särskilt när hon inte har några syskon. Däremot tycker jag att jag pratar väldigt respektfullt, tar mig tid, ger henne MIN tid. låter henne leda leken när hon vill men till slut blir man själv trött. Vid 19-tiden är iaf jag helt slut och vill börja med nattningsrutinen men det tycker INTE hon
Jag vet inte riktigt HUR jag ska tänka och agera...

Tipsar om Jesper Juuls böcker och om ICDP-vägledande samspel, ett förhållningssätt som vi använder oss av på förskolan där jag arbetar.

För mig funkar ibland att säga "hur skulle det kännas för dig om jag sparkade på dig såhär?" Eller "hur skulle du känna det om jag sa så till dig eller gjorde så mot dig?". Då slutar hon (3 år) . Detta efter att man bett/sagt till/påpekat att man inte ska eller vill att hon gör något och det inte hjälpt. Jag brukar också försöka beskriva mina känslor när hon gör något dumt - tex "det är inte roligt för mig när jag precis har städat och du kastar de här sakerna såhär" eller "jag blir väldigt trött nu när sagt att det är dags att gå och lägga sig hundra gånger, jag vill också vila lite nu".