Ensam med ansvaret för bonusbarn

Jag tycker att din man är egoistisk som kräver att du ska ta ett sånt ansvar under en så lång period. Vad känner din man inför att vara borta så mycket från familjen?

Skulle det kunna vara aktuellt att bonussonen flyttar till sin mamma om nu hans pappa ska vara borta så mycket?

Vad tycker bonussonen om det hela?

I dagens samhälle är vi tyvärr beroende av våra jobb... Därför kan det vara viktigt för han å få åka iväg att jobba på det sättet. MEN därmed inte sagt att ni inte skall kunna diskutera det. Aldrig kul att få allt ansvar själv. Man är ändå 2 om barnen... Jag hade nog inte heller gillat idén men tyvärr så kommer mångas vardag se ut så idag då man  inte kan tacka nej till sådana jobb för då står man på bar backe =(
Har han försökt prata med sin chef först å talat om sin familjesituation? Kan ju hända då att han inte måste åka så? Vet ju inte vad han jobbar med...
Men prata på mer vuxen nivå behöver han nog göra iaf å inte bara bolla tillbaka allt på dig...  

Tack för era svar, jag har sovit på saken och vaknade med ett något klarare huvud. Att bonussonen flyttar till sin biologiska mamma är en lösning, men jag tycker det skulle vara grymt orätt att han ska lämna sitt hem, sin skola, sin familj och umgängeskrets pga ett arbetsuppdrag. Lika så är det orätt att pappa i detta fall överlåter hela ansvaret till mig när jag motsätter mig det ansvaret.
Vi har aldrig frågat vad bonussonen tycker, han är medveten om att vi måste jobba och vi har alltid hanterat pappas arbete på ett bra sätt då det handlat om kortare perioder, max två månader per år. Min åsikt är att barn inte ska behöva ta ställning till frågor av den karaktär, det är vi vuxna som tar beslut utifrån vad som kan anses vara det bästa för familjen. Jag har bestämt mig för att den respekt som vi har för makens arbete ska samsvara med den respekt som maken känner för sin familj. Inga barn somna till känslan av att vara droppen som får glaset att rinna över, då måste vi vuxna ta ansvar och lösa det på ett annat sätt. 

Jag skulle vägra, skulle aldrig gå med på nåt sånt. Inte för att ett barn är bonusbarn, utan för att jag inte vill vara så gott som ensamstående i veckorna. Maken skulle få sig sig om efter ett annat jobb bums, och då har vi ändå bara våra gemensamma boende hos oss.

Du menar att du hellre skulle riskera att stå på bar backe utan pengar ifall din make inte skulle få ett annat jobb?? hmm intressant....

Skrev jag nåt om att stå på bar backe? Eller skrev jag kanske att han skulle få börja se sig om efter ett annat jobb.

Du skriver inte att ni ska stå på bar backe men det KAN bli kontentan av om man inte tar jobbet men ibalnd blir erbjuden... å JA du skrev att han skulle få se sig om efter ett annat jobb...Därför skrev jag så...

Men självklart måste han ju fortsätta tills nåt annat dyker upp, men jag skulle förutsätta att att han tar första bästa som dyker upp. Tack och lov är det inget som skulle komma upp till diskussion här hemma, min man vill vara med våra barn lika mycket som jag. Så min åsikt har egentligen ingen betydelse, jag vet att han skulle göra allt i sin makt att förhindra det oberoende av vad jag tycker.

Tänkte väl det... =) Jo så hade jag nog också tyckt att får han ett sånt jobb så får han nog allt försöka söka ett jobb på hemma plan men tills han får ett får han väl jobba med det han har. Det är trotts allt lättare att få ett jobb när man redan har ett hur sjukt det än låter.
Det var lite detta jag ville få fram till Ts med att han kan nog inte bara säga att jag vägrar jobba så här.. Då har han kanske inget jobb alls.. Men däremot bör han berätta sin situation för sin chef se om de kan lösa nåt å om inte annat tala om att han kommer då försöka hitta något annat jobb. Så hade jag gjort.. OM man älskar sin familj så gör man allt man kan för att få vara med den!!! 

Att man kan hamna i sådana situationer, speciellt när föräldrarna bor på långt håll.

Tja, jag vet inte vad som är rätt eller fel för er. Men en sak som din man verkar ha glömt, det är kanske att se vad du gör.
Istället för att tjura som han gjorde, så kunde han kanske svarat att han förstår problemet och ni tillsammans skulle kunna se hur ni skulle kunna lösa det.
Kanske utnyttja en RUT-tjänst eller så.

Man har ju dilemmet försörja sig och samtidigt ansvaret för sina barn, ibland krockar det.