Inlägg från: kaffetanten |Visa alla inlägg
  • kaffetanten

    Juni-barn

    Har precis plussat i helgen med lite blandade känslor.

    Har alltid velat ha tre barn och nu ser det ut som att det tredje är på väg. Samtidigt är jag lite rädd och förvirrad. Gör jag fel mot de andra barnen.. stackars minstingen som inte får vara mammas lilla pojke länge till.. Gråter Samtidigt är ju mannen lite delad också, mest för att han tycker vi är för gamla... (fyller 34 året bebisen föds...)

    Vet ju att det kommer att bli bra, (eller hoppas i varjefall det..) men nu känns det lite hemskt att något jag önskat och velat och medvetet försökt få till ska kännas såhär ..  Vill ju BARA vara glad!

    Någon annan som väntar sitt tredje eller fjärde?  Hur har ni som redan har tre orkat?

  • kaffetanten
    emma78 skrev 2011-10-17 09:06:54 följande:
    hur gammal är "minstingen"? jag och min man kommer oxå att bli 34 när trean kommer:)Tycker absolut inte att vi är för gammla,tvärtom ser jag fram emot att få barn i denna åldern.Vi var 22 och 25 när vi fick de andra två.Skillnaden mellan nu och då är att vi hade så mycket att gå igenom samtidigt som man skulle "lära sig" att vara förälder.Idag är vi mycket mer stabila,båda har fast jobb,vi har hus,är gifta (inte för att det spelar någon roll) men jag är lugnare och tryggare i mig själv!

    Ett stort GRATTIS till plusset:))Det kommer att gå bra! 
    Tack Glad, våra barn är 3 och 5, eller de fyller då 4 och 6 när bebisen kommer.. Så minsta pojken kan nog komma att ta det ganska hårt, han är en riktig mammas-pojke..Hjärta.  Och nej, jag tycker inte heller jag är för gammal...
    Zvartaliljan skrev 2011-10-17 09:08:20 följande:
    väntar också mitt tredje och har ungefär samma känslor så jag förstår dig.
    Har haft 2 tuffa graviditeter där ungefär halva spenderats inlagd så jag vet ju att det kommer bli mycket sjukhus och borta från mina barn nu, vilket känns jättetråkigt och jag hatar bara tanken på det
    Stora tjejen är bara pappersformaliteter från en Aspergers-diagnos så det känns lite elakt mot henne att hon nu kommer få ännu mindre uppmärksamhet med ett syskon till. Och min lille kille som är supermammig....ja hur ska detta gå??
    Jag avskyr o vara gravid pga alla komplikationer så jag är egentligen inte så lycklig just nu som jag borde vara...lyckoruset kommer liksom inte. När stickan visade + blev jag knappt glad utan började direkt oroa mig för allt som kommer ske.

    Men samtidigt försöker jag tänka på den lilla bebisen som slutligen kommer som belöning. Ett litet syskon som kommer tillföra så mycket kärlek till familjen och då vi båda kommer från stora familjer (5 resp. 4 syskon var) så känns det inte rätt med "bara" två barn. Även om det blir tufft nu när de är små och det kommer bli mycket kiv om uppmärksamheten så kommer de ha varandra, en vänskap och kärlek som bara inte kan hittas någon annanstans Hjärta
    Oj, ja det låter inte roligt..  Hoppas du får vara hemma så länge som möjligt!
    Och som du säger ett syskon tillför så mycket! Inte minst när de blir äldre.. 
    Måste försöka tänka på det positiva, bebisar är ju såå härliga Hjärta
    Jag har dessutom alltid älskat att vara gravid... vill genast sätta igång och köpa gravid-kläder, för detta är nog ändå sista graviditeten för mig, så vill börja njuta av den så fort som möjligt... Skäms

     
Svar på tråden Juni-barn