Juni-barn

Stjärnfrukt - både skrattade och grät när jag läste ditt inlägg. Gasig är bara förnamnet!
Kände lite som Smultron tror jag hon hette, att det kändes som om allt gick fel för alla och om det var läge att hoppa av tråden. Orkade inte läsa om allt som gick fel för oron att det ska gå åt helvete  här oxå  blir mycket större. Men efter ditt inlägg så bestämmer jag mig för att stanna. Det är klart vi ska finnas här för varandra, genom alla trimestrar, genom sorg och lycka. Vi ska stötta, peppar, sörja, och gläjdas tillsammans! Tack för ditt fina inlägg. Jag blev alldeles rörd och grät en liten skvätt.

Lillagrynet - välkomnmen! Vi är på exakt samma dag! Jag är i v.9, 8+5 idag. Ska på inskrivning på måndag den 7/11. Så spännande detta ska bli!

Aikotakara - alla dagar ser olika ut. Tappa inte hoppet nu. Man mår inte superilla alla dagar, det hoppas jag inte. Men om symptomen försvinner helt och hållet i flera dagar/veckor kanske du borde kolla upp det. Men några timmar utan illamående tror/hoppas jag inte innebär något.
Jag tycker oxå som om det verkar som om alla gjort ett tidigt VUL. Jag förstår inte riktigt, det är då inget som jag hört talas om i mitt landsting att man erbjuds. Jag har bara hört om RUL i v.18-20. Jaja, jag har inte heller sett mitt pyre, jag hoppas då det finns där i magen och växer och mår bra. Prata med din BM när du träffar henne på tisdag. Jag tror inte att alla VUL som folk gör är särskilt vanligt, och jag tror många bokar privat. Men jag är inte säker..,.

Lillagrynet - och här ljög jag. En hel dag längre gången är jag än jag sa... =P 8+6 ska det vara såklart... ;)

Jag kommer ifrån Umeå.

Vi har försökt i ca 1 år att skaffa barn. Eftersom jag har så oregelbunden mens så kan jag inte säga hur många "försök" det har tagit. Jag fick konstaterat att jag har PCO i mitten av september och fick veta att jag kommer behöva hjälp med att få barn. Skulle börja en kur provera 16 oktober, då skulle jag testa med gravtest innan bara för att som min gyn sa. Även om hon inte trodde att jag kunde bli gravid själv. Testade plus! Så, lyckliga var vi, efter ett års försök och en månads grin att vi inte kunde få barn på egen hand... =P

I v. 11 nu, 10+2. Längtan till första advent då vi går in i v. 13 har aldrig varit större.... =)

Jag känner igen mig i era sträckningar i magen. Det har gjort ont ibland när jag rest mig för snabbt och stäckt ut mig, och även vid nysningar... Skönt att man inte är ensam och att det är ngt ovanligt. Är ju mitt första barn så allt är nytt och spännande... =)

Jag försöker tänka som många av er - jag väntar barn och inte missfall... Jag försöker att inte nojja och oroa mig i onödan. Jag KAN ju inte göra något även om jag vet att det är på väg åt skogen! Det enda jag kan göra är att sköta om mig och göra det bästa jag kan, så att bebis kan få de bästa förutsättningar. Älskar det lilla pyret som växer (hoppas jag) i magen... =)

Går in i v. 12 imorgon. 10+6 idag. En vecka och en dag kvar till den första milstolpen i denna graviditet.

Fipochi -  Härlig känsla kan jag tänka mig. =) Jag längtar tills min milstolpe om en vecka.

Mina kollegor fick veta redan i v.7, dels står vi nära varandra och dels mådde jag så fruktansvärt illa att jag kräktes och mådde illa på jobbet. Men chefen vet inget och jag tänker inget säga förrän det verkligen syns på mig.

Eftersom jag är ganska stor i mig själv så syns inget alls på mig. Dock känner jag att byxorna spänner i midjan och det är jobbigt. Hemma går jag med leggings över magen eller en klänning, på jobbet är det svårare men jenasen funkar än ett tag....

Jag sover på dagen om jag hinner och är trött. Jobbar heltid men slutar lite tidigare två dagar i veckan och då sover jag alltid en timme på dagen. Annars går jag tidigt i säng.

Drömmer väldigt mycket på natten och sover ganska dåligt.

Jag tror jag sover så dåligt dels på grund av att man är orolig i kroppen. Jag hoppas en del av oron minskar i och med att man går in i v. 13, vilket jag gör om en vecka. Men det får tiden utvisa...

PIO - förstår din oro. Men jag är i samma sits. Mådde skitdåligt tidigare i veckan men nu mår jag inte så illa längre. Bara när jag inte ätit på väldigt länge eller är vaken senare än jag brukar. Men har dock ryggont när jag går mycket. Var på stan idag för att handla inför första advent (lite ljusstakar, julgardiner och sånt) och efter endast en timme så var ryggen pajj och jag hade jätteont och det gör fortfarande ont. Så är iofs ett symptom kanske... =P

Men pratade med mamma som är BM och hon säger att jag inte ska oroa mig om mina symptom försvinner nu som tex illamåendet för det är "vanligt" att det försvinner runt vecka 12-14.Väldigt individuellt givetvis med... Så försök att inte oroa dig! Vi är ju lika långt gångna för jag går oxå in i v. 13 imorgon. En härlig första advent måste jag säga! En av de bästa i mitt liv.... =)