Juni-barn

V 27 + 4 idag. Foglossningen har faktiskt blivit lite bättre, men jag är fortfarande illamående varje morgon.
Igår hade jag riktigt jobbiga sammandragningar i flera timmar, i samband med ryggont, fast jag bara hade legat i sängen och kollat på film i fyra timmar. Tillslut ringde jag in till förlossningen och frågade om det var normalt, och fick rådet att komma in. Jag åkte in, de satte ctg-kurva i tio minuter och kollade urin och gjorde ett vaginalt ultraljud för att se så att livmodertappen inte var påverkad. Allt såg jättebra ut, så jag fick ett par bricanyl och åkte hem med rådet att försöka vila mer om dagarna.

I övrigt kan jag numera känna konturer av L's fötter röra sig förbi naveln om jag sätter handen där. Sjukt surrealistisk, men samtidigt härlig känsla. Längtar ihjäl mig till juni!

Här har du en till Kristinehamnare =)

Imorgon går jag in i vecka 30 (29+0). Min foglossning har avtagit eftersom jag intensivt har undvikit trappor och promenader, men hjälp vad lat jag börjar känna mig. Turen till dotterns förskola på ungefär 500 m börjar göra mig andfådd på riktigt. Nästa torsdag ska vi till bm och kolla så att allt står bra till. =)

Grattis till vigseln! Jag och min kille ska gifta oss borgerligt och enkelt i början på juni. Det känns som en trygghet för alla inblandade parter. Själva "bröllopsfesten" kommer vi ha nästa sommar, då jag har gått ner bebisvikten och kan komma i en fin klänning. =)

Hade mitt andra samtal med barnmorskan på viktoriaverksamheten angående mitt önskade snitt, och nu är jag så lugn jag bara kan bli. Jag har verkligen blivit lovad mitt snitt, och den 23e april kommer jag få träffa läkaren för att få ett datum bokat. All min ångest bara rinner av mig när jag tänker på att jag får min önskan igenom.

Idag är jag i vecka 30+0, det börjar verkligen kännas som en slutspurt nu. Jag har 7 veckor kvar av c-uppsatsskrivande innan examen, så nu är det bara att köra på så hårt man kan innan det är dags för bebis att titta ut.

I övrigt så har jag börjat få sjukt ont i ryggen igen, även när jag bara sitter/ligger ner. Halsbrännan är ett rent helvete, och jag passar inte i några kläder längre, alls.

Min man har hittills inte blivit uppspelt för något. Varken ultraljuden eller sparkarna. Jag tror att det hela är så abstrakt för de flesta män eftersom de inte riktigt får samma band till bebisar som vi får, som bär dem inom oss. Men det innebär ju inte att våra män inte kommer vara ett stöd. Jag är övertygad om att din man kommer ställa upp till 100% när du väl behöver honom, men han kanske resonerar som så att ingen bok kommer kunna lära honom om en händelse som är så individuell och olika för alla personer? Han kanske inte ser samma betydelse i att läsa ett kapitel som du gör. Jag tycker inte att du ska bli ledsen. Din man älskar dig och kommer göra allt för dig när stunden är inne, det är jag övertygad om. =)

Jag undrar precis samma sak!

Nu är jag verkligen nervös. Imorgon bitti ska jag till Karlstad för att träffa läkaren och få ett bestämt datum för mitt planerade snitt. Jag har verkligen längtat efter att få veta när det ska ske, och jag kommer säkert längta ihjäl mig tills den dagen kommer också!

ÄÄÄntligen har vi fått datumet satt! Den 13 juni blir jag snittad. Nu längtar jag ihjäl mig ännu mer efter den här lilla pluttan. <3

I övrigt så älskar hon att plötsligt hoppa/sparka till så att jag blir akut kissnödig i typ två sekunder. Sova får jag inte göra heller. :P

20 juni var vi beräknade till. På onsdag är jag alltså i v.32+0.
Det är tydligen rutin att få datum satt ungefär i vecka 32 här, men det kanske är annorlunda i andra delar av landet?
Verkligen jätteskönt iallafall, då kan man slappna av och bara vänta ut den här tiden =)

Jävla hormoner!

Jag var lite nedstämd idag därför att det inte går så bra med c-uppsatsen. Min sambo frågade mig om jag ville följa med på stan, men eftersom jag måste skriva en massa så kunde jag inte. Då blev jag ledsen för att han har en sån tråkig flickvän som aldrig hittar på något roligt med honom. Sen kramade han mig länge innan han skulle gå, och då blev jag ännu mer ledsen för att jag inte har tvättat håret idag och jag tyckte så synd om honom för att han hade borrat in näsan i min nacke och säkert tyckte att mitt hår luktade bajskorv. Så nu gråter jag för att jag är en illaluktande, tråkig, tjock och klumpig hormonhäxa. Haha. :(