Juni-barn

vill inte skrämmas men jag gick med kryckor i slutet av första graviditeten pga foglossning...i slutet av andra kunde jag inte röra mig alls, sängläge

stödbälte köper du hos sjukgymnasten. Tror de kan finnas på vissa apotek och hälsokostbutiker med. Men bäst är o prova ut storlek hos sjukgymnasten, hon visar också hur det ska sitta, viktigt att det sitter rätt.

onödigt dyra bara tycker jag...tror jag gav 350kr för mitt.

jag är lite rädd för hur det ska gå i skolan :-/ Inte så lätt o smyga ut från en föreläsning för o kräkas...i fredags satt jag o började toksvettas för att jag försökte hålla kräken nere o var alldeles svimfärdig. Tjejen bredvid mig påpekade att jag såg väldigt blek ut o frågade om jag var ok. Jag sa bara att jag sovit lite dåligt ^^

www.tradera.com/listing.mvc/itemlisting&search=st%C3%B6db%C3%A4lte&catid=-1

Tips för er som vill ha stödbälte, mycket billigare

min son blir 2 i mellandagarna så ungefär lika gammal som din då, jag är också rädd för att det kommer slå till så man inte kommer kunna jaga runt efter honom :-/ Har redan fått lyftförbud på allt över 5kg. Sjukskriven blir jag så fort jag ber om det...men pluggar så inte så lätt o bara stanna hemma ju, missar ju så himla mycket o går inte att ta igen.

Med sonen blev jag sjukskriven de sista 4 månaderna (av 8 då han är prematur precis som storasyster), men då jobbade jag så då gick det ju lättare o verkligen vara sjukskriven. Då var det foglossning i kombination med att jag lyckades knäcka svanskotan och riskerade prematur förlossning så det var liksom sängläge helt o hållet som gällde, på sjukhuset lät de mig knappt gå på toaletten själv!!.Och jag är väldigt rastlös som person...så jag var typ världens elakaste mot alla runt omkring mig pga frustration just då så tur jag har en man som stod ut med alla mina elakheter.

Går din son på dagis? Hur gör de där om du blir sjukskriven? Går de enligt gamla schemat då eller enligt pappans schema?
Här förra gången gick de enligt gamla schemat o vägrade byta till pappans schema så det blev jättemycket strul för det stämde ju inte alls så han kunde lämna/hämta. Hoppas verkligen de går med på att ändra det denna gång.

här är det inte så iaf...är du säker på att det är så hos er?
På vissa ställen får barnen t.o.m inte gå mer än 15tim/vecka om man är sjukskriven. Olika från kommun till kommun det där o det kan vara ett riktigt helvete att få igenom mer.
När jag fick min förlossningsdepression och blev sjukskriven under föräldraledigheten fick jag gå via Bup för att få ett intyg på att min dotter skulle gå mer än 15 timmar/v fast jag var hemma med bebisen. Och det bara för att hon är under utredning för bokstavsdiagnos. Hade hon varit ett "normalt" barn så hade inte bup kunnat hjälpa mig utan då hade hon bara fått gå sina 15 timmar.

Vet att det varit stort liv om detta tidigare här på familjeliv...väldigt många som drabbas när de blir sjukskrivna. Och många som svarar med att barnomsorg inte är en rättighet o att man inte ska klaga...men vill inte att min man ska behöva sluta sitt jobb för att ta hand om barnen om jag blir sjukskriven. Det har faktiskt hänt många efter vad jag läst om både här på familjeliv och i tidningar...att när den ena blir svårt sjuk måste den andra sluta sitt jobb för att ta hand om barnen då de inte haft rätt till dagisplats på heltid enligt den andras schema.

Läs längre ner under "sjukskriven"
www.karlshamn.se/Barn_utbildning/Barnomsorg/Fragor_och_svar/

Detta är karlshamn och jag tillhör ronneby, men är samma här att man går efter ordinarie schema om man blir sjukskriven. Kan alltså inte ändras till pappans schema, utöka tiden eller nånting.

Så jag tror jag ska ta o skriva upp barnen extra timmar redan innan jag tror sjukskrivningsbehovet kommer....just nu går de efter de tider jag studerar och vissa dagar studerar jag hemma så då går de korta dagar. Fast jag har rätt till heltid. Så får väl ändra schemat o utöka det så det blir godkänt INNAN sjukskrivningen...för då kan de ju inte protestera sen...men egentligen skulle jag ju vilja passa på o umgås med mina barn så länge jag orkar o inte lämna dom på dagis nu i onödan liksom Bara för deras idiotiska regler!!!

väntar också mitt tredje och har ungefär samma känslor så jag förstår dig.
Har haft 2 tuffa graviditeter där ungefär halva spenderats inlagd så jag vet ju att det kommer bli mycket sjukhus och borta från mina barn nu, vilket känns jättetråkigt och jag hatar bara tanken på det
Stora tjejen är bara pappersformaliteter från en Aspergers-diagnos så det känns lite elakt mot henne att hon nu kommer få ännu mindre uppmärksamhet med ett syskon till. Och min lille kille som är supermammig....ja hur ska detta gå??
Jag avskyr o vara gravid pga alla komplikationer så jag är egentligen inte så lycklig just nu som jag borde vara...lyckoruset kommer liksom inte. När stickan visade + blev jag knappt glad utan började direkt oroa mig för allt som kommer ske.

Men samtidigt försöker jag tänka på den lilla bebisen som slutligen kommer som belöning. Ett litet syskon som kommer tillföra så mycket kärlek till familjen och då vi båda kommer från stora familjer (5 resp. 4 syskon var) så känns det inte rätt med "bara" två barn. Även om det blir tufft nu när de är små och det kommer bli mycket kiv om uppmärksamheten så kommer de ha varandra, en vänskap och kärlek som bara inte kan hittas någon annanstans

Wow! klagade ju på vårt gyn här då man inte får komma in om det inte är absolut akut. Lyckades nu klämma mig in hos en privat gyn som tydligen fanns här (hade jag ingen aning om). Fick direkt tid för ett VUL nästa vecka! Det vägrade dom göra på "vanliga" gyn då det inte var "nödvändigt". Men denna privata tyckte det behövdes eftersom jag var osäker på vilken vecka jag är i.