Juni-barn

Vecka 25 idag och bara 90 dagar kvar till förlossning. Att man kan vara så spänd. Här finns det då tre barn på 8, 6 och 3 som får tiden att gå riktigt fort. Tycker verkligen det går fort just nu så jag hoppas det fortsätter i samma takt.

Det är inte lika mycket pengar. Är du sjukskriven så får du nittio %.

Jag vill ha ut, men det är för att jag har så ont nu. Det är tur att de redan fattat beslut att ta det 3 veckor tidigare. Så vet man att man slipper gå över tiden i alla fall. Även om jag aldrig gjort det förut.

Jag känner nästan enbart sparkar nere i underlivet. Och i fredags på ultraljud så låg bebis med huvud upp. Och barnmorskan sa, det är lite tidigt men jag hoppas den vänder på sig. Än tycker jag att de borde vara mycket plats så lite tidigt att förut spå att det ska bli säte. Men, men det får vi ta då sa jag.

Jag bara i vecka 25. Men jag vill inte ha snitt om det går att undvika.

Vi har kommit så långt nu att bebisarna har ungefär samma tider på dagen de är vakna och sparkar omkring så att det känns. Känner man då inte på en eller två dagar så blir jag orolig. Och bm har sagt till mig att man ska kontakta då. För att se att allt är okej och man ska slippa gå och oroa sig. Men ibland så ändrar bara bebis sin rytm eller sparkar inåt, vilket var fallet för mig.

Hoppas inte att det är akis för dig då. Där kan det vara ganska svårt att få en igång sättning. Jag har fått det den här gången pga att jag förra gången mådde så psykiskt dåligt ( fått ett dödfött barn) att de fick sätta igång mig. Men de drog på det in i det längsta för barnets bästa. Men stå på dig. Förklara din rädsla och vad den bidrar till i vardagen. Tex sömnproblem eller liknande,

Jag är sjukskriven fram till förlossningen, godkänd och klart från försäkringskassan utan problem. Har åderbråck i underlivet som gör att jag inte kan göra mycket utan att jag har ont. Har nu varit sjukskriven helt sedan v 16 halvt sedan v 12. är nu i vecka 27

Tyvärr så ändrar de ju inte på det RUL säger. I alla fall inte på akis. De flyttade oss 9 dagar. Då ska jag ha gjort positivt fyra dagar efter befruktning! Sedan så gjorde jag dessutom positivt test fyra dagar innan mens. Men men. Lika med förra sonen och då visade det sig att det var jag som hade rätt.

Här mås det mycket bättre i kroppen efter bara två sprutor med blodförtunnande.

Jag har sådana problem ( smärtor) av  mina åderbråck nu att jag har fått blodförtunnande sprutor. De har faktiskt hjälpt drastiskt. Jag har inte kunnat sitta eller ligga ner på något sätt. Vaknade av att jag själv skrek på nätterna av smärta. Salvor finns visst, jag har provat två olika med ju längre jag gått ju mindre hjälpte de. Sedan kan man få citodon (stavning) om det är illa. Men då jag inte tål morfin så kunde inte jag få dem. Nu hoppas jag att de här sprutorna hjälper fram till förlossning, annars skulle läkaren lägga in mig pga de kraftiga smärtorna.

Det är konstigt. Jag har provat olika saker. Och citodon (stavning) hjälpte mot smärtan där nere. Men tyvärr kunde jag intre fortsätta ta den då jag vara allergisk mot innehållet.

Här är det idag dags gör tul, läkarbesök och provtagning. Hoppas allt är som det ska. Men lite orolig då jag har sådana sammandragningar på natten. Jag vaknar tre, fyra gånger varje natt nu utav dessa sammandragningar. De är lite läskiga, men inte så att jag blivit jätte orolig än då jag fortfarande kan somna om. Är det någon mer som har så? Har inte så fasligt jobbiga under dagen och det är ju lite konstigt då det är då jag rör på mig.

Har stämmer inte heller fjärde gången jämfört med de andra tre. Jag har samlat på mig vatten och svullnat, haft riktigt lågt järnvärde ( runt 100) med de tre andra. Men inget sådant alls denna gången (peppar peppar.) Magen är även mindre denna gången. Jag har dessutom inte förändringar i huden eller finnar vilket jag haft gångerna innan. Har då två pojkar och en tjej, så det kan inte vara något sådant.

Efter så har alla tre varit jätte snälla och sovit näst intill hela första månaderna, så vi får se om det är lika stor skillnad efter förlossningen som under grav denna gång.

Här är en till som inte är så aktiv skrivare, men läser flera gånger om dagen. Har varit sjuk de senaste veckan så jag har bara sovit i princip.

 Idag var det barnmorske besök. Fick reda på att jag har gbs infektion, så nu ska vi se hur vi ska göra med antibiotika. Blodtrycket var lågt men sockervärdet var bra. Bara 29 dagar kvar till igång sättning.

Jag blir igångsatt i vecka 37+0 då jag tidigare förlorat ett barn. Och jag inte hänger med psykiskt. Jag kommer mest troligt att bli igångsatt med en ballong då det fungerade så bra förra gången. Men det beror på hur mogen jag kommer vara. Annars har vi inte hunnit diskutera hur vi ska göra. Det skall vi ta mer noga om två veckor.

Vet du hur de planerar för dig Ensortsmamma?

Nu har äntligen en läkare ringt ang GBS:en. Hon tyckte att vi skulle sätta in en antibiotika kur direkt eftersom jag har förlorat ett barn i magen. Men vi skulle ta nya prover först i början av nästa vecka då jag avslutade en kur igår pga luftrörsinflammation. Men är det något kvar så sätts ny kur på en gång.

Nej, tankarna är inte roliga. Med min son var de så illa att de satte igång mig vecka 36+0. Allt gick jätte bra och jag var som en annan person efter psykiskt. Därför satte de tid på 37+0 denna gången för att ge bebisen lite längre tid, men ändå så att jag inte ska bryta ihop denna gången oxå. Sist slutade med att jag inte sov alls på slutet och de klarade inte av att söva mig heller. Sov då i två timmar bara, därför blir det så här denna gången.

Jag kan bara säga, stå på dig. De fungerar inte när man inte längre orkar tillgodo se kroppens och bebisens behov när man bryter ihop helt. Och det är viktigt att man mår hyfsat psykiskt och fysiskt för att orka förlossningen. Uppsala har standard inte före 37+0, men de tog ändå beslutet förra gången då jag verkligen var så nere att de var rädda för mig och barnet under en förlossning.

Idag är det bara 21 dagar kvar till bebis verkligen kommer. Men jag vet inte vart mina känslor är. Känner mig mest bara lik giltig, typ ska vi ha barn? Vet inte vad det är. Om det är ett sätt för mig att gardera mig då vi har förlorat ett barn. När någon frågar om något så är svart i mitt huvud bebis, vadå bebis!!

Nu har jag fått ett bestämt datum. Den 8 juni är sista dagen för mig. Då blir det igång sättning om inte barnet har kommit innan. Magen är jätte låg nu och jag har sammandragningar som är riktigt kraftiga, så i lördags var vi in. Var då i vecka 34+3.Läkarna beslöt då att de inte kommer försöka stanna av mig mer nu, att vill bebis komma nu så får den det. Men super skönt att ha fått ett sista datum.

I torsdags kom vår Alexander. vägde3520g, läkaren tror inte att han är 36 veckor bara som enligt rul.
Denna förlossning var den mest underbara jag varit med om. Kände exakt vad som hände i kroppen så jag bad barnmorskan backa undan och låta mig lyssna på kroppen med bara min man vid min sida. Det har aldrig gått så smidigt innan. Kände precis när det var dags att krysta och inte. Så på två krystvärkar inom 5 min så var han ute. Och det blev inte en skråma i underlivet, så det har gått att kissa ordentligt på en gång efter. Och det blödde inte heller förrän moderkakan kom. Så nu ligger han äntligen här och myser.