Juni-barn

Jag mår mer illa igen, det var precis samma förra gången - bättre några veckor sen kom det tillbaka... fick inte över förrän runt vecka 25 då, fast småhungern fick jag dras med hela grav. Minns att det gick över som ett trollslag när sonen var född, var en så märklig/skön känsla att inte ha det där suget hela tiden.

Ska in med sonen för att träffa tandhygienist på torsdag, är väl standard runt 1 årsdagen... undrar om hon ska titta i munnen, det kan bli roligt i så fall med tanke på vilken kamp vi har varje gång tänderna ska borstas...

Har på nåt sätt fått för mig att pyret i magen säkert är en pojke till, för det känns såpass likt förra graviditeten... men vi får se, hoppas att liten vill visa upp sig på RUL...15 dagar kvar. Är lite orolig att inte sambon ska få följa med in dock, för de vill inte ha småbarn med på undersökningarna och vi har ingen som kan vara barnvakt...  all förståelse för att BM inte ska behöva utföra sitt jobb med skrikande/klåfingriga småbarn i rummet men är det så självklart att man kan hitta en barnvakt när som helst? Så länge pappan är med så kan man ju låta dem gå ut OM det skulle bli strul istället för att kategoriskt vägra tycker jag...

Japp den 24:e! Ja det var så de gjorde när när vi gjorde KUB-ultraljudet Det känns surt faktiskt, ultraljudet är ju en upplevelse man vill att pappan ska få vara med och dela såklart! Har funderat lite löst på om man skulle fråga om sonens faster har tid, hon bor i samma stad som sjukhuset och tror inte hon har något jobb nu... misstänker att sambon inte skulle tycka det var någon bra idé dock, han är inte den som ber om hjälp precis. Det är väl inte jag heller, sonen är 11 månader och har aldrig haft någon barnvakt. Men just ultraljudet vill man ju gärna dela med sin man...

Det är lite olika, får lättast sammandragningar när jag är kissnödig eller när jag gör något ansträngande. Då kan det vara ganska ofta.... igår vad jag ute och drog sonen i pulka i skogen i någon timme och då hade jag ett gäng (gör aldrig ont dock), är lite orolig att det är GBS:en som är tillbaka, ska lämna in en ny urinodling imorgon tänkte jag, är 3 veckor sedan penicillinkuren så det är dags för kontrollodling. Synd att det alltid ska vara något att bekymra sig för.

Ställde mig på vågen nu och blev positivt överraskad över att inte ha gått upp något alls ännu. Men tid finns ju än, är bara i 17+2 än. Sist hade jag gått upp ca 7 kg i vecka 21, 30 kg totalt Även om kilona rann av ganska smärtfritt under amningen så vill jag verkligen undvika en sådan viktuppgång igen om jag kan....

AgnesGN: Grattis vad häftigt med tvillingar! Har ni "misstänkt" något, att du fått mage tidigt eller så? Här såg vi ju att det var en på KUB och för egen del är det fullt tillräckligt, tanken på en tvillinggraviditet med en ettåring hemma och sedan TRE barn under 1,5 år...ujuj

Närmar sig RUL för oss med på tisdag!! Har känt några små buffar nu iaf, trevligt med livstecken inifrån... :)

Jag är nog heller ingen "gravidmänniska". Vill inte klaga för mycket så länge allt förlöper normalt/komplikationsfritt. Men nog sjutton är det jobbigt! Man är ju inte sig själv alls varesig fysiskt eller psykiskt på 9 månader tycker jag. Orkar inte som vanligt, ont, illamående, småhungrig, trött, kissnödig, känslig osv. I slutet på förra graviditeten kändes det som jag inte kände mig själv längre nästan. Självkänslan sjönk rejält av att vara fet och gråtmild och jag undrade om sambon verkligen älskade mig fortfarande (alltså inte för att han gett mig något skäl att tvivla, bara hormonella hjärnspöken).

Skillnaden denna gång är att jag kan se på det med lite mer distans, det ÄR en begränsad tid och man KOMMER att bli sig själv igen även om det känns otroligt ;) Och så har man ju levande bevis på vilken häftig belöning man får för sin insats!!

Men visst är det orättvist att männen blir precis lika mycket föräldrar de, utan samma fysiska och psykiska påfrestning...?

Ja en del flytningar har man ju ;) inte så himla glamoröst detta med graviditet, hehe... min fasa när det känns blött är inte längre blod utan att det skulle vara fostervatten. Alla har väl sina nojor och min är att GBS:en som "kanske eller kanske inte" är aktiv just nu ska äta hål på hinnorna. För tidig vattenavgång är ju en möjlig komplikation och den jag fixerat mig vid just nu, helt klart det jag är mest orolig för denna grav... Alltid ska det vara nåt. Försöker trösta mig med att många faktiskt går med GBS hela grav utan att det upptäcks och att det oftast går bra. Igår tyckte jag att jag hade lite för mycket sammandragningar och genast oroar man sig att det ska vara bakterierna som är tillbaka. Lämnade senaste urinordlingen för 1,5 vecka sen och det var det väl inget på men det säger ju inte så mkt Ska höra lite med BM när jag ringer in efter ultraljudet och bokar nästa tid.

Annars ser jag såå fram emot RUL på tisdag :) Vi får se om den lilla vill visa upp könet så vi vet vilken namnlista vi ska skissa på, eller om den inte vill så får vi väl göra två ;)

Vi ska! :)

Ja då har vi varit på RUL eller jag har varit Sambon fick sitta kvar utanför för det var besöksförbud för barn på hela avdelningen pga RS-virus... självklart vill man inte utsätta nån pyttis för smitta (fast just där ultraljudet är finns det knappast några spädisar) men tråkigt ändå att han inte fick se. Men det viktigaste är ju förstås att allt såg bra ut och det ser ut som det blir en liten pojk till som jag haft på känn, med BF 20 juni!

Jag föreslog Emanuel för sambon efter ultraljudet och han verkade gilla det Men vi får se, är dock det enda pojknamn jag riktigt fastnat för hittills! Adrian heter blivande storebror och jag tycker det passar rätt bra ihop också!