Juni-barn

Jag håller tummarna för att läkarna faktiskt haft fel i sitt beslut.
Nangijala: Vet precis hur det är att bli gravid vid "fel" tillfälle. Jag ville ha ett fast jobb och även ha jobbat i 2-3 år innan 3:e barnet, men ödet ville något annat och precis som du säger, man kan inte ta bort ett barn bara för att det inte var riktigt perfekt timing.
Det är ju jättebra om det bara är 6 månader det gäller :), men förhoppningsvis kanske du får ett mammavik och de brukar ju vara över ett år så då kan du vara helt säker :). Om du känner att hon du pratade med inte verkade 100% säker på vad hon sa så hade jag nog ringt igen för att få klart besked :).
Berätta inte att du är gravid när du söker jobben om de inte specifikt frågar dig, men det får de heller inte göra.
Jag tror att du lätt kommer hitta en anställning eller ett vik på minst 8 månader för de söker ssk som galningar just nu :). Önskar dig lycka till :).
Är det fler som är så överdrivet trötta? Vid fem - halvsex på kvällen är jag dödsslut och jag bara måste lägga mig senast halvsju annars lipar jag hela tiden. Sover sedan till sex (om jag inte är ledig, idag sov jag till halvnio) för att sedan vid 11 på fm vara dödstrött igen. Funderar på om jag har järnbrist, ska till bm den 8:e för hälsosamtal och jag ska då be henne ta ett hb. Förra graviditeten låg jag jättelågt i hb, mellan 90 och 100 då jag konstant spydde upp mina järntabletter...
Oroar mig inte så mycket för missfall, tiden går så fort just nu. Försöker få tid till både barnen, studierna och mina hästar vilket inte är särskilt lätt när man sover minst 12 h per dygn... ;)
Millavanilla: Jag lider verkligen med dig :(.
Hej tjejer!
Vad roligt att det är några som haft nytta av mitt tips om piggelin :).
Själv har jag något tråkigt att berätta. Behöver verkligen skriva av mig lite :(. Igår skulle vi åka till barnens farfar och vi hade packat färdigt och klätt på barnen då mannen plötsligt började känna sig yr och se dubbelt. Jag som var illamående skulle egentligen sitta bredvid men jag fick istället köra eftersom han inte kunde se ordentligt alls. På vägen in mot Helsingborg så ringde min man 1177 för att fråga vad det kunde vara för något och de sa till oss att åka in till akuten direkt då det kunde röra sig om en stroke.
Barnens farfar kom och hämtade dem så jag kunde vara med min man på akuten i lugn och ro. Vi fick vänta i många timmar och det gjordes många kontroller och blodprover och även en skiktröntgen som inte visade någonting. Min man kunde knappt gå eftersom han inte kunde se ordentligt alls. Han beskrev det som en riktigt rejäl och obehaglig fylla (och han hade inte druckit en droppe).
När det började närma sig kvällen bestämde sig läkarna att hålla kvar honom över natten och hålla noga koll på honom varannan timme. Så jag fick åka hem med barnen utan min man :(. Väl hemma kl 20.00 kom jag på att jag inte ätit sedan frukosten och så fort jag fick barnen i säng började jag spy och spydde fram till 12 på natten. ALDRIG mer tom mage säger jag bara :(.
Idag har jag fått hjälp av en vän som kom med frukost och höll mig sällskap i några timmar. Har varit så orolig och är fortfarande. De hittar inte felet och min man väntar nu på att få göra ryggmärgsprov och magnetröntgen. De är ganska säkra på att det sitter något i hjärnan som inte ska vara där, ett virus, en inflammation eller i värsta fall en cysta eller tumör.
Vi vet inte alls hur allvarligt detta är, om han kommer få tillbaka sin syn eller bli bra, eller när han får komma hem. Så här sitter jag nu hemma med 2 barn, gravid, illamående till tusen och uppror i magen av all oro. Jag hoppas verkligen att han får hjälp och blir frisk från detta och snart får komma hem till oss.
Kändes skönt att få ventilera sig lite. Tack för att denna tråden finns :).
Kram på er
Jag kan ju tillägga att min man är 25 år gammal och helt frisk i övrigt. Så vi är så chockade och läkarna har ingenting att gå på och står och kliar sig i huvudet.