Pappa behöver hjälp, råd, tips!
Hej alla på familjeliv!
Jag är pappa till två goa tjejor och sambo sen ca 2 år och vi har idag en 1,5 årig liten tjej tillsammans. Min andra dotter är 8,5 och bor hos oss varannan helg bara tyvärr. Jag vill givetvis ha mitt barn alltid egentligen men avstånd och ekonomi gör att det inte fungerar samt att som ni kommer att se nedan har nog med problem med varannan helg som det är nu känns de och min nya sambo hade nog aldrig accepterat mer heller tyvärr.
Anledningen till att jag skriver här nu är att jag känner mig uppgiven och ledsen över att jag och min sambo har så olika uppfattningar om min dotter sen det förra förhållandet. Jag skulle vilja höra från andra vad ni tycker och om ni har tips och råd kanske på hur man kan lösa det?
Som det varit den senaste tiden ryker vi ihop om allt vad gäller min andra dotter. Min sambo blir tex irriterad på att jag hjälper henne tappa upp badvatten, hjälper henne tvätta håret, går in med ett glas oboy nån gång när hon myser och ser en film, inte säger tack för maten ibland och mycket annat. För mig är det småsaker och jag älskar ju min andra lilla tjej också och när man bara träffar henne 2 av 14 dagar vill man ju att hon ska ha det bra när hon kommer och det är möjligt att jag kanske skämmer bort henne lite för mycket? Samtidigt är det ju inte så lätt för henne att bli hämtad på fredagen med en massa väskor och saker att tex hålla ordning på sitt rum och sådant när man bara stannar till söndagen.
När min andra dotter kommer är hon oerhört glad att träffa sin lilla syster, eller halvsyster som min sambo alltid poängterar. Däremot blir jag och min sambo sedan osams om att min stora tjej sedan under helgen ibland stänger dörren till sitt rum. Jag menar på att min stora tjej vill ha lite lugn och ro emellanåt eftersom lillan går in där hela tiden och drar fram saker, drar ut sladdar och annat. Min sambo menar då på att hon inte behöver stänga dörren om hon nu älskar sin lilla syster så mycket och sett fram emot att träffa henne så mycket. Jag brukar hjälpa henne borsta tänderna en gång per dag och det tyckte inte min sambo behövdes heller men där fick jag iaf lite hjälp när tandsköterskan sa att man bör göra det en gång om dagen tills de är 10 år när vi var där med vår lilla tjej, så det är ok nu.
En annan sak som skapar mycket irritation är min exsambo, 8,5 åringens mamma. När vi bröt upp för kanske 4 år sedan hade hon skulder till mig som hon senare förnekat. Hon har inget körkort så jag får ta båda resorna på kanske 10 mil (2,5 x 4) alltid. Jag betalar såklart underhåll och hon får hela barnbidraget. Min sambo blir irriterad när farmor (min mor) handlar kläder till 8,5 åringen eftersom hon menar på att det skall exet handla för underhållet. Farmor handlar dock även mycket kläder till vår gemensamma lilla tjej. Det hemskaste som jag tycker är att det blir irritation om jag skall gå på ett föräldramöte eller utvecklingssamtal. Då menar min sambo på att det kan väl mamman ta. Ja jag känner mig tom pressad när jag ringer upp 8,5 åringen på kvällarna ibland och frågar hur det är för jag märker att min sambo inte uppskattar det alls.
Vi har varit på familjerådgivningen och det som gjorde mig ledsen och förvånad var att familjerådgivaren efter bara en liten stund sa att hon inte hittar eller ser några saker som håller ihop mig och min sambo. Jag menade på att vi ju hade det viktigaste av allt, världens goaste lilla tjej, och vi har ändå många bra stunder ihop också. Jag trodde faktiskt att en familjerådgivare skulle utgå från att hålla ihop familjen först och främst istället för att som det kändes nästan ge upp redan på första mötet, var ju liksom för att hålla ihop, få en förbättring, tips och råd som vi överhuvudtaget gick dit!
Jag vet att det måste finnas regler som gäller för båda barnen, men hur extrema får dessa regler vara och hur långt ner i småsaker får det egentligen gå? Hur mycket skall egentligen min nya sambo bestämma över min andra dotter och är det är väl lite svårt att jämföra en 1,5 och en 8 åring. Jag har nu fått henne att tappa upp badvatten själv, tvätta sitt hår (även om jag gärna gjort det eftersom det är långt och jag tvivlar på att det blir riktigt rent nu), hon säger i stort sett alltid tack för maten nu, så jag har försökt gå min sambo till mötes.
Just nu bor jag tillfälligt i en annan lägenhet och vi funderar på om/hur vi ska gå vidare. Andra mötet på familjerådgivningen blev inte av. Jag är ledsen och lite desperat för man vill inte lämna ännu ett litet barn utan att ha mamma och pappa omkring sig alltid. Och jag vill inte lämna min sambo heller för jag tycker om henne väldigt mycket och det känns ju också oerhört viktigt att säga!
Jag hade varit jättetacksam för alla synpunkter, tips, råd, ja vad som helst som kan hjälpa mig, oss att hitta rätt igen eller i värsta fall då inte gå vidare.
TACK ALLA!