Fullständigt förtvivlad - frisören klippte av allt hår!

Efter att inte ha klippt mig sen i maj så vågade jag mig till slut på att gå till frisören här i den nya stad jag flyttat till. Jag har sparat ut håret sen i januari efter att ha varit väldigt kortklippt och nu hade överhåret vuxit ut så pass långt att jag precis kunde sätta det bakom öronen.

Jag förklarade för frisören att jag sparade ut och att jag tyckte det vr jobbigt, att jag ville ha det kort uppklippt i nacken men spara längden. Hon börjar klippa.

Efter ett tag börjar jag tycka att det var väldigt mycket hon tog, men det var ju försent att göra något åt det. Jag har ju åtminstone längden på luggen kvar tänkte jag lite besviket. Så tar hon tag i luggen och ritsch ritsch så är den i ögonbrynslängd!!?? Jag blev helt chockad.

Jag sa nånting i stil med att du insåg väl att jag höll på att spara ut håret?? Nu är ju allt borta som jag sparat sen sommaren! Hon sa förlåt lite menlöst.

Jag fick min jacka och gick därifrån utan att betala. Så fort jag kommit utanför dörren började jag storgråta och jag gråter fortfarande 2 timmar senare. Jag har sköljt ur det och det är ännu värre än jag först insåg - hon har liksom skurit ur det så att det står korta testar rakt upp vid sidbenan samt att håret ovanför öronen är för långt i förhållande till resten. Jag är fullständigt förtvivlad och chockad och fruktansvärt ledsen och besviken.

Vad ska jag göra? Gå till en ny frisör och be dem klippa av det vid öronen också så jag iaf har en mindre ful kort frisyr eller ska jag bära keps i ett halvår?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-29 19:53
Oooooooook. Uppdatering:

Jag eldade upp mig ordentligt och åkte sen tillbaka och krävde att få tala med chefen. Förklarade hur hennes anställda inte bara hade klippt helt annorlunda än jag hade bett om, särskilt som jag förklarat att jag sparade ut håret, utan också att hon dessutom hade fuckat upp klippningen. Visade de testarna som stod ut, visade att det var olika långt, pekade på hålet i nacken osv.

Hon erbjöd pengarna tillbaka eller att någon annan fixade till det. Jag sa att ingen annan fick röra mig där för om det tycker att hon är bra måste de ju alla suga som frisörer och att jag ville ha pengar att gå till en annan frisör. Hon förklarade att de inte gör så. Jag begärde att hon skulle tala med sin chef (det är alltså en stor friskvårdsanläggning med salong i). Hon kom tillbaka och vidhöll att de inte gör så. Jag krävde att själv få prata med chefen. När han vägrade ge mig ersättning så ilsknade jag till ordentligt och förklarade att jag skulle ta hela min familj från träningsstället. Han beklagade och jag fräste att det verkade han inte göra alls.

Sen stormade jag ut och frågade managern om hon var den bästa? Hon sa att hon ju var chef men att någon av hennes anställda kunde klippa om mig. Jag förklarade att eftersom hon var chef borde hon vara bättre än de och att det bara var hon som fick klippa till håret. Sen förhörde jag henne om hur hon hade tänkt klippa.

När jag väl satt i hårtvättsstolen så sa jag att hon uppskattade att hon fortsatte vara trevlig mot mig trots att jag betedde mig som en total bitch och att jag hade gråtit sen igår och nu laddat hela förmiddagen. Sen började jag gråta av ansträngningen att ha jagat upp mig så. Det slutade med att jag satt och grät nästan oavbrutet i 1,5 under tiden hon klippte mig. Synnerligen fånigt men jag kunde liksom inte hejda flödet. Hon var jättetrevlig hela tiden och klappade om mig och lovade att det skulle växa ut på ett bra sätt nu. Sen fick jag nåt Kerastase-hårklet som kan hjälpa till att hålla lockarna lite i schack samt en gratis entimmesmassage nästa vecka så jag fick slappna av ordentligt. Det slutade med att vi kramade om varann och tackade henne så mycket.

Jag är fortfarande ledsen över att allt mitt slitsamt utsparade hår rök, men nu ser jag iaf ok ut i håret.