Hur hanterar ni föräldrar situationer där barnet "sätter sig på tvären" eller slåss?

Det beror på barnets ålder.

Ett exempel Det var -15 grader ute vid det tillfället. Hon var 3,5 år.

Min son är tre år.

CallGirl : Hahaha, antar att hon klädde på sig rätt snabbt efteråt ;)

OK:
:: Det är kallt ute och kläder ska tas på. Barnet vägrar ta på sig byxor och vill bara gå ut i trosor/kalsonger
"Jaså, men då kommer du att frysa!", svarar jag då. Om barnet framhärdar, så rycker jag på axlarna, tar kläderna i ena handen och barnet i den andra. Ett mycket pedagogiskt sätt för barnet att lära sig vad kläder är bra för! Man brukar inte hinna många meter innan barnet vill klä på sig.

:: Barnet skriker högljutt i stort sett hela tiden
Det beror på. Om den enda som blir störd är jag, så tar jag på mig stora och väl synliga hörselkåpor. Jag talar om att mina öron får ont av allt skrikande och att barnet kan tala om när det skrikit färdigt, så jag kan ta av mig hörselkåporna igen.
Om det finns t ex en baby i huset som blir störd, så inför jag en speciell plats att skrika på. Någon plats så långt från babyns sovplats som möjligt. Under en säng, i ett speciellt rum, ute på trappan. Sedan talar jag om för barnet att i vårt hus får man skrika om man vill, men bara på den platsen. Om nödvändigt bär jag dit barnet och ber det komma tillbaka när det skrikit färdigt.

::Barnet slår dig när du tillrättavisar honom/henne
Jag är beredd och hindrar barnet. Jag låter mig inte bli slagen.

vi leker inte med den som slass.
om man slass far man alltsa inte var med utan leka själv. om man fortsätter att slass blir man lämnad och alla andra gar och leker nagon annanstans.

Min minsting (4 år) försätter oss i sådana situationer dagligen. Han har en oerhört stark vilja i kombination med ett våldsamt temperament, bokstavligen. För att inte tala om vilken pipa han har... Jag försöker att välja våra konflikter så gott det går! Men ibland är det lättare sagt än gjort och jag skulle ljuga om jag sa att jag alltid är en pedagogisk mamma! Men vill han gå ut utan jacka/byxor så får han det, även om det är kallt. Oftast kommer han på själv efter en stund att det där med kläder inte är så dumt i alla fall!

Att skälla på honom eller ens tillrättavisa honom när han sätter sig på tvären eller bråkar är oftast förödande och det slutar med fullständigt kaos. (Men åter igen, trots att jag VET det händer det ibland....) Det som funkar bäst är att gå undan med honom och bara krama honom. Vill han inte kramas sätter jag mig på golvet och säger att han får komma och kramas om han vill. Vilket han oftast vill efter en stund. Sedan när han har lugnat ner sig går det att prata med honom - och han förstår att det inte är ok att slåss, eller bitas, eller att spottas osv... Men snart är det samma visa igen..... och då gäller det bara för oss föräldrar att komma ihåg vad som funkar bäst!

Att tala om i förväg vad som ska hända/göras för sonen brukar också göra tillvaron enklare! Om vi t ex ska borsta tänderna kan det underlätta om jag säger att "Nu räknar vi till tre (eller tio eller tjugo - sonen brukar vilja bestämma! ) och när vi kommer till tre går vi till toaletten och borstar tänderna." Det funkar mycket bättre än att bara säga "Kom nu så borstar vi tänderna!" Då blir det i regel protester direkt.

Det är mänskligt att blir arg och skälla mer än man borde och vill men så länge man talar om för sina barn att man älskar dem oftare än man skäller på dem tror jag inte att det är skadligt på nåt vis att visa ilska. Viktigt är också att förklara för barnen varför man blev arg! Att få dem att förstå att man blev arg på deras agerande och inte på dem personligen! Jag brukar dessutom be om ursäkt om jag har överreagerat och tala om att det var dumt gjort. Som sagt, mammor är trots allt bara människor och ibland är vi trötta, har pms, uselt tålamod osv vilket gör det omöjligt att vara så där pedagogiska och kloka som vi gärna vill vara!

Här är en bra bok! http://www.bokus.com/bok/9789113025551/tagga-ner-lagom-bra-foraldrar-ar-bast/

Tack för alla inlägg! Ja ni, kan inte annat än säga att jag är grymt osäker vad gäller hur jag ska hantera min son. Känns som att jag testat det mesta, och det som verkar fungera allra, allra sämst är faktiskt att bli arg. Han suger åt sig de känslorna och man får tillbaka det gånger tio. Just därför undrar jag hur ap-föräldrar hanterar sådana här konflikter, som är oundvikliga med de flesta barn. För att snacka fungerar ofta dåligt med honom också, han är ju inte så stor och att jag är för verbal verkar också göra honom arg. Det blir ofta en verbal fajt av det hela, där han hotar med "jaha, får jag inte göra så då gör jag bara så här istället" och då hittar han på något annat som han inte får göra. Uff, han är en rätt arg liten kille alldeles för ofta tycker jag, och jag är så orolig att det beror på vårt sätt att vara mot honom när det är konflikter. 

Så vad gör man? Är väl bara att ta en sober titt på hur man är som förälder, försöka komma på lösningar, fråga ödmjukt om råd och testa.  

Jag tror inte alls på att skrika och bestraffa. Har du läst Jesper Juuls böcker? Han har en väldigt respektfull syn på barn och anammar ett pedagogiskt förhållningssätt för att barnet ska känna sig värdefullt och behövt.
Här är min tråd om det, inte så många svar men kanske NÅT tips www.familjeliv.se/Forum-3-25/m61096235.html

När min dotter har skrikit och slagits har jag satt mig hos henne i ögonhöjd och bekräftat hennes känsla. Tex "blev du arg nu? JAg förstår att du blir jättearg och ledsen för att du inte får (tex) glass men minns du att vi har bestämt att det är på lördagar vi köper glass eller godis? Om duvill kan du få välja vilken glass eller godis du vill på lördag". Slåss hon är det samma princip, jag håller om henne eller är hos henne och visar att det ÄR okej att visa känslor men att jag får ont av att hon slår mig. Jag går aldrig därifrån eller blir ARG, det är ju deras sätt att visa sin frustration och känslor de inte kan sätta ord på. Det brukar gå jättebra om jag sitter intll och säger att vi kan kramas, när hon lugnat sig.

Ang kläder så bråkar jag aldrig om det. Vi tar med jackan ut så får hon känna då. Det är visserligen jävligt jobbigt på vintern att stå UTE och klä på en unge som redan är iskall men hon är otroligt varm av sig och svettas kopiösa mängder om hon får på sig overallen i hallen och sen skor, mössa osv...Så det får vara så

Oj såg att tråden var lagt under ap. Jag kallar mig inte för ap-förälder men nu fick du mina tips ändå