Vår tre-åring "gnuggar" sig mot saker.

Hej!

Vi vet inte riktigt hur vi ska hantera den här situationen med vår dotter. Hon är 3,5 år och har sedan hon var 7-8 månader "magat" som vi kallat det. För det såg ut som hon låg och tryckte magen mot saker när hon var bebis, men när hon blev större förstod vi att det är underlivet hon trycker mot saker. Hon hänger på stol -och bordskanter och annat som hon kommer åt och liksom trycker underlivet mot kanten. Ibland sker det här väldigt ofta, vissa dagar gör hon det så ofta hon kommer åt. Hon "pillar" mycket och tar även saker och trycker emot, hon blir svettig och röd i ansiktet.

Vi har försökt prata med henne om det många gånger, på ett lugnt sätt. Vi har förklarat att det är något man gör för sig själv i sitt rum. Vi vill ju inte att det ska bli tabubelagt men ibland känns det helt hopplöst när det nästan blir en manisk handling från vår dotters sida. Vi trodde det skulle upphöra med tiden, men det har det inte gjort.

Häromdagen när jag kom till dagis var hon i full färd att "maga" på en bordskant mitt bland alla de andra barnen.
Vi har också sagt åt henne på skarpen ibland, och då brukar hon sluta, men börjar strax igen, eller går in på sitt rum och fortsätter. Om vi kommer in i rummet och hon är i färd med att "maga" så slutar hon och säger åt oss att gå ut, och om vi frågar vad hon gör säger hon bara: "Inget.... Gå ut!" med ett skamset leende.

Har läst om att sådant här beteende kan komma sig av övergrepp, men det vill jag verkligen understryka att något sådant har hon absolut inte utsatts för.

Det är så väldigt mycket "magande" och vi vet inte hur vi ska få henne att sluta.
Vad kan det bero på? Och hur ska vi göra?

Tack på förhand!

Vänliga hälsningar
C

Hej!
Det är väldigt svårt att säga vad er dotters beteende kan bero på. Men det faktum att det ökat och fortsätter att öka är självklart en anledning till funderingar. I er situation tror jag att det är bäst att sätta fokus på hur ni kan få henne att sluta.
Förmodligen är orsaken så enkel som att hon slumpmässigt ,på ett tidigt stadium upplevt lustkänslor i samband med sitt "magande". Och det som små barn upplever som lustfyllt det fortsätter de med. Efter hand blir det en vana att ta till i olika situationer, en trygghetströst, ungefär som att ha napp eller suga på tummen.
Det kan vara ganska svårt att "ta bort " ett liknande trygghetsbeteende, precis som ni också bekräftar.
Att få en inbiten nappsugare att lägga nappen åt sidan eller ge bort den är ofta lika svårt. Den enda skillnaden är att nappsugandet är relativt sett mer socialt accepterat i vårt samhälle än offentligt onanerande.
Det gäller ju att på sikt hitta hennes egen motivation att sluta.
Fundera över om det finns mönster i hennes beteende. Kommer det mer när hon är trött, ledsen, känner sig ensam eller något annat? Går det att hitta alternativ tröst i sådana situationer. Positiv uppmärksamhet från vuxna brukar alltid vara bra. Säkert tar hon till sitt beteende utan att ens tänka på det. Hjälp henne genom att avbryta och hitta på något annat så fort ni ser det och be dagispersonalen hjälpa henne också. Man kan också använda belöningar av olika slag när hon minskat eller låtit bli. Detta hjälper henne att själv bli medveten om beteendet och därmed att kunna ta kontroll över det.
Med lite tålamod kommer ni att lyckas hantera detta tillsammans!
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark

Vår tre-åring "gnuggar" sig mot saker.

INNEHÅLL