Inlägg från: Primrose |Visa alla inlägg
  • Primrose

    Min 3-åring läser

    Sonen (nu snart 3 år) har kunnat alfabetet i ett år. Vi har haft bokstavspussel,  ABC-böcker och, självklart, massor av andra böcker (vi föräldrar är båda litteraturvetare). När det gäller böcker tycker han, lustigt nog fortfarande också om pek- bildböcker. Han gillar att skapa historier och scenarion kring bilderna själv, utan text. Han är, för övrigt, också fysiskt aktiv och "tidig" med att våga göra fysiska saker (tyvärr hemmar dagis honom litet där har jag märkt). Han har aldrig ritat något som man förstår vad det kan vara. Utom regnbågar.

    Det var litet lustigt för när sonen var knappt 2,5 år kom en dagispersonal fram till mig och sa. Din son kan ju alfabetet!! De tyckte att det var fantastiskt - de upptäckte det inte förrän då.

  • Primrose

    Jag har inte velat att han ska sitta och hålla på vid datorn och tangentbordet (sånt kommer med råge tids nog!). Men de senaste dagarna har han skrivit in "alfons" för att kunna se på alfons åberg på youtube.

  • Primrose
    Shasti skrev 2011-10-01 10:05:24 följande:
    Primrose skrev 2011-10-01 01:36:08 följande:
    Sonen (nu snart 3 år) har kunnat alfabetet i ett år. Vi har haft bokstavspussel,  ABC-böcker och, självklart, massor av andra böcker (vi föräldrar är båda litteraturvetare). När det gäller böcker tycker han, lustigt nog fortfarande också om pek- bildböcker. Han gillar att skapa historier och scenarion kring bilderna själv, utan text. Han är, för övrigt, också fysiskt aktiv och "tidig" med att våga göra fysiska saker (tyvärr hemmar dagis honom litet där har jag märkt). Han har aldrig ritat något som man förstår vad det kan vara. Utom regnbågar.

    Det var litet lustigt för när sonen var knappt 2,5 år kom en dagispersonal fram till mig och sa. Din son kan ju alfabetet!! De tyckte att det var fantastiskt - de upptäckte det inte förrän då.
    Kul Primrose! *vinkar* 
    *Vink, vink*.

    Det skulle vara kul att ses någon dag - om ni är i stan. Jag pajade min gamla mobil - så jag har inte ditt nummer på min nya. Skicka ett sms, om du har lust!
  • Primrose
    Kajee skrev 2011-10-02 00:53:10 följande:
    Flikar in att kunna alfabetet i sig inte säger någonting alls om läskunskap. Alfabetet är en ramsa som egentligen inte har någon betydlese för läsutvecklingen i sig. Det är först när barnet kan bryta ner bokstäverna och koppla ihop dom med bokstavsljud som alfabetet får en mening. En del barn gör det märkbart, andra gör det inte.

    Barn lär sig läsa när de är mogna för det. Konstigare är det inte. Men det är väl bra om föräldrar känner att deras barn besitter en unik förmåga även om det inte är så ovanligt att barn läser tidigt.
    Trådar som den här dyker upp med jämna mellanrum liksom elever med tidig läsförmåga i skolan. Frågan är väl också om barnet har någon fördel av det senare eller inte.  
    Självklart - att de kan sjunga "Fem myrors" alfabetssång osv. betyder ju inte att de "förstår" bokstäver.

    När jag skrev att min son kunde alfabetet strax innan 2 år menade jag att han kände igen alla bokstäver i alfabetet och att han (med en del, men inte alla bokstäver) kunde sammankoppla dessa bokstäver med en del ord. T ex om vi åkte hiss pekade han på p:et i "upp" och sa att det var pappas bokstav (vars förnamn också börjar på p och så p i pappa, förstås. ). Det betyder ju, långt ifrån, att han då kunde läsa eller hade knäckt den sk "läskoden".
  • Primrose

    Jag tror också att vi, eventuellt, inte är lika vana vid att små barn kan läsa och skriva som de kan vara i vissa andra länder. Jag bodde i England under många år och när jag studerade svenska på universitetet (i Sverige, på distans) så gjorde jag en liten studie, tillsammans med en annan student. Vi ville titta på spårkutvecklingen bland 5-6åringar i respektive land, med hänsyn till att barnen börjar tidigare i skolan i England. Ett exempel: 5-åringarna på den engelska Primary School jag besökte var involverade i ett projekt om Florence Nightingale och de hade bl a alla skrivit varsitt brev till henne (med 1-2 sidor av löpande text) som hade satts upp på en vägg så att man kunde läsa dem! De hade också börjat lära sig om ordklasser och satslära. 5-åringarna i den svenska förskolan hade målat av äpplen som de hade varit ute och plockat och hade börjat prata om bokstäver. Det bör tilläggas att skolan jag besökte var privat (med höga avgifter) och eleverna kom från välbärgade familjer från den övre medelklassen.

    Märk väl, vår slutledning var ändå att när barnen hade kommit upp i 10-12 årsåldern har undersökningar visat att skillnaden mellan svenska och engelska barns skriv- och läsförståelse inte är stor. Det vill säga, bara för att  ett barn kan läsa och skriva tidigt betyder det inte, nödvändigtvis, att detta gör någon större skillnad längre fram.

  • Primrose
    Flickan och kråkan skrev 2011-10-05 20:54:47 följande:
    Det är en sanning med modifikation skulle jag säga.....och en kraftig sådan. Det finns faktiskt inga som helst belägg för det. Vad som gör en god läsare/skrivare handlar om språklig och kognitiv förmåga etc. Det är något helt annat än att kunna avkoda. Arbetar som högstadielärare och har exempelvis en flicka under utredning som presterar toppresultat vad gäller avkodning, läshastighet etc. men hon kan inte läsa mellan raderna. Att ett barn rent formellt kan avkoda säger rätt lite om den språkliga förmågan. Ett barn som inte har den formella kunskapen kring avkodning ännu, kan ha ett fantastiskt språk och däremd vara en bättre "läsare" och "skrivare" än det barn som kan just ljuda och avkoda även om han/hon inte läser formellt förrän senare. Läsförmåga är så mycket mer komplex än att knäcka läskoden.........vilket många ofta glömmer bort. Och ja, jag som har en 3-åring som lyckats med att lära sig ljuda och avkoda tycker att det är jättekul, men jag är också mycket väl medveten om att hans yngre bor som inte kommer att vara i närheten av det när han blir 3 om ett halvår inte kommer att vara efter språkligt pga det. Min gissning är till och med att det är min yngsta som kommer att ha det lättast i skolan med skolarbetet.
    Jag tror, personligen, att det ligger en hel del i det du skriver. Men att det, självklart, finns olika individuella variationer.

    Själv var jag ett barn med en mycket intensiv fantasiförmåga. Jag sa knappt "flasklock" före 2,5 års ålder (och sedan pratade jag plötsligt "massor" och blev väldigt verbal, enligt mamma). Jag var fysiskt/motoriskt tidig. Min äldre syster var väldigt tidig med det talade språket och och läste och skrev vid 4 års ålder. Hon var motoriskt relativt sen. Jag lärde mig inte att läsa och skriva förrän jag började skolan dvs. vid c:a 7 års ålder. Jag blev  "bokslukare" när jag var c:a 9 år - en ganska vanlig ålder att bli det vid, tror jag.

    Min syster har grundskola (toppbetyg genom hela grundskoletiden) och ett års gymnasiestudier (sedan hoppade hon av). Jag har grundskola (över medel i snitt, men bara toppbetyg i vissa ämnen), 3-årigt gymnasium, fil. kand. och fil. mag i litteraturvetenskap och engelska, forskarstudier i litteraturvetenskap, och (nästan - uppsatsen ej klar ännu) en Master i biblioteks- och informationsvetenskap. Jag har undervisat i språk. Jag har skrivit massor av bra uppsatser under mina studieår och har, bland annat, fått avancerade akademiska texter publicerade i bokform. Och detta trots att jag inte var "tidig". Så jag tror inte att det behöver ligga en i fatet att man är "normalsen" i språkutvecklingen.
  • Primrose
    Flickan och kråkan skrev 2011-10-06 13:53:57 följande:
    Det luriga med just den formella avkodningen är att den inte säger så mycket om den språkliga förmågan. Ett barn kan ha en alldeles förträfflig mängduppfattning etc, dvs ett matematiskt tänkande som är långt utöver det normala utan att faktiskt veta hur vi skriver enskilda siffror eller andra formaliteter som + och minus och =. Att du lärde dig läsa som 7-åring och din syster som 4-åring säger mycket lite om er språkliga kapacitet.
    Ja, det var precis det jag menade. Jag tyckte att det var ganska tydligt. Drömmer Nu råkar vi dock ha ganska hög "språklig kapacitet" båda två. Skillnaden, som vuxna, är att jag har en högre utbildning och därför, ibland, använder mig av ett annat vokabulär än min syster. Samt att jag, av naturliga skäl, är betydligt mer van vid att skriva akademiska texter.
Svar på tråden Min 3-åring läser