Flickan och kråkan skrev 2011-10-05 20:54:47 följande:
Det är en sanning med modifikation skulle jag säga.....och en kraftig sådan. Det finns faktiskt inga som helst belägg för det. Vad som gör en god läsare/skrivare handlar om språklig och kognitiv förmåga etc. Det är något helt annat än att kunna avkoda. Arbetar som högstadielärare och har exempelvis en flicka under utredning som presterar toppresultat vad gäller avkodning, läshastighet etc. men hon kan inte läsa mellan raderna. Att ett barn rent formellt kan avkoda säger rätt lite om den språkliga förmågan. Ett barn som inte har den formella kunskapen kring avkodning ännu, kan ha ett fantastiskt språk och däremd vara en bättre "läsare" och "skrivare" än det barn som kan just ljuda och avkoda även om han/hon inte läser formellt förrän senare. Läsförmåga är så mycket mer komplex än att knäcka läskoden.........vilket många ofta glömmer bort. Och ja, jag som har en 3-åring som lyckats med att lära sig ljuda och avkoda tycker att det är jättekul, men jag är också mycket väl medveten om att hans yngre bor som inte kommer att vara i närheten av det när han blir 3 om ett halvår inte kommer att vara efter språkligt pga det. Min gissning är till och med att det är min yngsta som kommer att ha det lättast i skolan med skolarbetet.
Jag tror, personligen, att det ligger en hel del i det du skriver. Men att det, självklart, finns olika individuella variationer.
Själv var jag ett barn med en mycket intensiv fantasiförmåga. Jag sa knappt "flasklock" före 2,5 års ålder (och sedan pratade jag plötsligt "massor" och blev väldigt verbal, enligt mamma). Jag var fysiskt/motoriskt tidig. Min äldre syster var väldigt tidig med det talade språket och och läste och skrev vid 4 års ålder. Hon var motoriskt relativt sen. Jag lärde mig inte att läsa och skriva förrän jag började skolan dvs. vid c:a 7 års ålder. Jag blev "bokslukare" när jag var c:a 9 år - en ganska vanlig ålder att bli det vid, tror jag.
Min syster har grundskola (toppbetyg genom hela grundskoletiden) och ett års gymnasiestudier (sedan hoppade hon av). Jag har grundskola (över medel i snitt, men bara toppbetyg i vissa ämnen), 3-årigt gymnasium, fil. kand. och fil. mag i litteraturvetenskap och engelska, forskarstudier i litteraturvetenskap, och (nästan - uppsatsen ej klar ännu) en Master i biblioteks- och informationsvetenskap. Jag har undervisat i språk. Jag har skrivit massor av bra uppsatser under mina studieår och har, bland annat, fått avancerade akademiska texter publicerade i bokform. Och detta trots att jag inte var "tidig". Så jag tror inte att det behöver ligga en i fatet att man är "normalsen" i språkutvecklingen.
Nu råkar vi dock ha ganska hög "språklig kapacitet" båda två. Skillnaden, som vuxna, är att jag har en högre utbildning och därför, ibland, använder mig av ett annat vokabulär än min syster. Samt att jag, av naturliga skäl, är betydligt mer van vid att skriva akademiska texter.