Rut, vi får helt enkelt hålla tummarna för att det går bättre för oss denna gång :)
Min Äl blir bara starkare tycker jag, ganska skönt... den är relativt lätt att hålla koll på!
I helgen ska mannen och jag åka iväg själva en hel helg på hotell och en massa roligheter, något jag har sätt fram emot länge! Har min äl strax där efter så humöret har varit på topp!
Idag är jag dock nere botten... en väldigt nära jobbarkompis har precis plussat och jag var en av de få hon berättade för direkt. Jag har vetat att de har försökt, men har inte velat berätta för henne att vi också försöker. Känns som det skulle bli för mkt press, nästa n som en tävling... så har det känts för mig och jag ville inte utsätta henne för samma sak.
Saken är den att när jag funderar på att ge mig in på något så läser jag på, en slags bearbetning antar jag... så gällande att skaffa barn och vara gravid är jag väldigt påläst, vilket hon vet. Så de senaste dagarna har det varit tusen frågor och jag orkar inte! Känns varje gång som ett hån att jag inte är gravid, och aldrig varit gravid... Hon gör det ju inte för att vara elak, men jag vill verkligen inte berätta vår situation ännu, känns som ett misslyckande att vi inte klarat det ännu.
Jag är glad för hennes skull! Hennes sambo är ett stort svin, vi är osäker på hur han kommer tackla detta trotts att det var planerat, min sambo är den bästa underbaraste... Men oron kommer... vf lyckas inte vi? Vad är det för del på oss?
Längtar inte efter den stress som jag känner kommer mer och mer...
Förlåt för ett långt, egoistiskt, inlägg. Men det är inte min dag idag... Utan mina tips skulle hon antagligen inte ens vara gravid, men vf fungerar inte tipsen på mig själv? Har börjat känna att jag sviker min partner nu när det inte går, detta kunde inte han alls förstå men det är så jag känner...