Vad göra med 5 åring som vägrar somna??

Har inget tips. Men har det precis lika här, förutom att min son aldrig är ledsen. Bara allmänt avig... Min kille har fyllt 5 precis och hållt på så här ett par veckor nu. Förhalar allt från tandborstning tills själva insomnandet... aldrig nåt problem förr. Nu kommer ha på 10000 saker han ska göra innan man får borsta tänderna och lika många innan han somnar... Kanske en fas?

min dotter var nästan likadan.  hon är 5 ½ nu. hon fick vara vaken en halv timme längre. det hjälpte. hon vart tröttare o somnar oftast på en gång.
Är han jätte trött eller han kanske orkar vara vaken till 20.00. det skadar ju inte att testa

min son är likadan nu o han vill att vi ska somna hos honom vilket vi aldrig gjort förut...men just nu behöver han väl det o det är väl en fas som går över. testa att lägga er bredvid?

Okej, låter ungefär lika som här. Ja vi har funderat över om de kan vara någon form av fas eftersom den kom så plötsligt å han har ju även blivit mer trotsig överlag, vill gärna ställa, styra och bestämma. Så ja jag hoppsa att detta är en form av fas som snart går över. Det tär ju verkligen på en som förälder

Jag skulle låta han somna i våran säng, vad gör det egentligen om 6-7 år har du ingen liten plutt längre. % år är väl en känslig ålder har jag för mig.

Va skönt att höra flera som har 5 åringar som är lika! Vi har provat att lägga honom både tidigare & senare men det har inte varit nån skillnad, vi har även provat att han får lyssna på skiva med saga eller lugn musik men de har inte heller hjälpt.. överväger ibland att låta honom somna i våran säng men de känns då som att man kanske skapar en dålig vana å att han aldrig mer kommer kunna somna i sin säng.. även övervägt att sitta inne hos honom tills han somna men även de känns som att göra de hela värre för framtiden

Vi har alltid legat i sonens säng tills han somnat och han är åtta år nu. Jag tycker det är jättemysigt att ligga och läsa en bok, släcka lampan, ligga och småprata om ditten och datten och sedan höra när han somnar gott! Visst det tar lite tid, men å andra sidan så är man ifrån varandra så mycket på dagarna och det blir en naturlig stund tillsammans. Det är mycket funderingar man får ta del av... Vi har dessutom haft oerhört tuffa perioder i hans trotsiga liv och då har vi tyckt att det varit bra att avsluta dagen sams med lite mysstund. Det kommer en dag när han inte vill att vi ska sova hos honom och då kommer det att bli konstigt för oss... För oss passar det iallafall! Däremot får han aldrig sova i vår säng främst för att han fortfarande är sängvätare men även för att han är på sin pappa som en igel när han sover.
De få gånger han blir orolig nattetid brukar jag gå över och sova hos honom.
Det hela började i och för sig med att vi inte kunde lämna honom sovande i spjälsängen mer än en liten stund på kvällen, för sedan började han kräka nattetid. Jag var orolig för att han skulle kvävas och valde att sova med honom i soffan varje natt från 23 till morgonen för att han skulle få möjlighet att sova lugnt och behålla maten i magen. Han var ungefär tre när han slutade kräka. Den situationen önskar man inte sin värsta fiende kan jag säga.

Men det är klart att han inte kommer sova i eran säng tills det är dags att flytta hemifrån. Jag har många vänner med äldre barn alla säger att det brukar lösa sig av sig själv mellan 10-12 år. 9 är en känslig ålder så då är det också en period då dem vill tanka närhet.

varför?? han behöver nog det nu? tänk om han är rädd, många barn blir ju mörkrädda i denna ålder, drömmer hemska saker på nätterna, börjar fundera på  liv o död mm. Vilket är viktigast, att ni kanske får ett "problem" om 1 år som ni måste ta tag i när han är lugn o trygg eller att han får känna sig lugn o trygg nu??

Folk är alldeles för rädda för att tillmötesgås barnens behov i rädsla för att få "dåliga vanor" Jag tror på trygghet
Vår lilla son kunde inte somna själv, han vaggades o vagnades o alla möjliga saker tills han var 2 år då han plötsligt började somna själv för han var trygg nog...

Ni har helt rätt i de ni skriver. självklart är tryggheten viktigast å den tanken att vara inne hos honom tills han somnar har vi tänkt fler än en gång, anledningen till att vi ännu inte gjort så är att jag fått en massa påhopp ifrån omgivningen när vi diskuterat det, jag har därför tänkt de som fel men efter att ha läst era råd å erfarenheter så kommer vi absolut testa detta!

Belöningssystem är mitt tips.
Det körde jag en period med mina 2 barn. (8 och 4år)
Vi pratade länge och mycket om att "om du lägger dig i sängen och somnar utan att springa fram och tillbaka osv. Då får du en stjärna" Efter (vi valde 7 stjärnor) fick barnet något den redan innan bestämt den ville ha.
Detta fick jag tips om av en psykolog jag träffat för ena barnets koncentrationssvårigheter. Och det fungerade på båda barnen

Låter också som ett tips att pröva

skulle nog lata honom vara vaken och se att det inte händer nagot särskilt spännande om kvällarna.
om inte annat blir han nog ganska trött efter ett par kvällar och tidiga mornar.

har nåt ändrats i hans liv senaste tiden?

lyssna inte så mkt på folk, gå på din egen känsla faktiskt. Jag lyssnade mkt på hur andra uppfostrade barn o vad de tyckte o tänkte mde mitt första barn men det kändes ändå inte rätt för mig så med mitt andra barn gjorde jag som JAG kände o det kändes mkt bättre!!

Men han har ju inte uppfört sig illa utan är bara otrygg. Spara belöningsystemet till städa rummet, duka av sin tallrik osv.

Då kan jag tillägga att mina barn inte var otrygga eller rädda för någonting, utan de bara sprang fram och tillbaka och busade för att de inte ville sova.

Man behöver inte ha belöningssystem för att barnen uppfört sig illa. Utan belöningssystem kan man använda för att få fram ett önskat mål.
Jag hade belöningssystem på de saker som var jobbiga och bråkmoment med barnen. Tandborstning och sovning.

Barnen uppförde sig alltså inte illa, utan det tog bara väldigt lång tid för dem att gå och borsta tänderna (tillsammans med mig) och somna på kvällen.

Och vi vet inte om barnet är otryggt eller bara hittar på saker för att det för tillfället inte vill sova. Det vet ju bara TS som känner sin son bäst.

Han han nagon natt-lampa i sitt rum? Kan det vara sa att han ar morkradd?
Vad ni an gor, sa se till att han fatt gjort allt innan han gar och lagger sig (dricker vatten, gar pa toa... mm) sen sa nar han kommer ut sa ga bara tillbaka in med honom i hans sovrum. Prata inte med honom, det ar ju en beloning i sig sjalv...

Gillade belonings-systemet som nagon namnde!

Känner igen det... Vår äldsta fyllde 6 år idag och han har varit sådär till och från sedan han fyllde 5 ungefär. Det verkar vara faser de måste gå igenom? Vi är hårda med att det är ok att han är vaken och att han går upp och kissar och dricker en gång men sen är det stopp, han ska ligga i sin säng! Det är skillnad på om han tex har ont elle rär mörkrädd på riktigt då sitter vi med honom tills han lugnat sig/ fått medicin osv... vi ser tydligt när han fejkar eller "ska bara" och då blir vi riktigt arga!