Hur var din igångsättning som förstföderska?

Tack igen för era svar! Jag har nu fått tid med doktorn om en vecka för ett så kallat bedömningssamtal och då bestäms det huruvida jag kommer att sättas igång eller inte.

Igångsatt 42+3 för överburenhet. Inte mogen för fem öre. Första kvällen hade jag värkar som inte gav nånting. Fick sovdos för att ta nya tag dagen efter. På morgonen tog de hål på hinnan och satt in värkstimulerande. Jag fick ordentligt med värkstimulerande och mellan typ 8 och 17 öppnade jag mig 6 cm. Då försvann lillans hjärtljud till och från och hon snittades ut urakut.

Blev igångsatt vecka 38+6 efter vattenavgång kvällen innan. Jag var rätt mogen då jag var 2-3 cm öppen kunde töjas till 5.
Fick enbart värkstimulerande dropp.
De ville vänta med droppet för astt se om mina pyttesvaga mensvärksvärkar etablerade men de gjorde det inte. SÅ 17 fick jag dropp och började känna av det. Men gjorde inte alls så ont. Vid 7-8cm ville jag testa lustgasen för jag visste att det onda skulle komma. Vid 9-10cm gjorde det ont men bara i 40 min.
23.20 fick jag krystvärkar under den tiden gick dotterns hjärtljud ner. Tydligen stog läkarteamet utanför och väntade. Vet inte riktigt varför, antagligen för att springa iväg med henne eller akutsnitt. Fick iaf inte veta. Sen kom hon ut 23.27 med hjälp av sugklocka.

Det var en underbar smärtfri förlossning, ont i 40 min där jag lyckades klämma in några ord om att jag ville dö (mest för medlidande)

SÅ från dropp till hon var ute tog det 6,5 timma. Vattnet gick strac efter 22 kvällen innan.      

Igångsatt v.37+5 med första barnet pga hepatos.

Helt omogen för induktion men okej de sätter igång med gel för att mjuka upp tappen som var sluten, hård och bakåt.

Ny koll 6 tim senare, nää pinvärkar sa läkaren att jag hade men jag kände inte av de.

Vi skulle få sova över natten för ny omgång gel morgonen därpå eller förhoppningsvis kunna sätta bard.

kl 00 så vill läkaren sätta skalp för att ha bättre koll på min bebis då kurvan såg lite konstig ut så BM tar hål på hinnorna och mekoniumfärgat vatten rinner ut och skala kopplas.

Får värkar direkt och fort går det och kl 01.50 säger BM att nu är det dags att föda barn. Barnet står dock för högt upp och ligger inte mot bäckenbotten men jag känner hela tiden att jag vill göra nr 2 för det trycker på som attan.

BM bedömer att jag är för trött och behöver vila och att barnet måste sjunka ner så jag får en EDA fast jag är fullt öppen och krystar då och då.

3 timmar senare så kopplas värkdropp på och värkarna kommer igång igen och nu står bebis mot bäckenbotten och 57 min senare föds mitt första barn.

Jag har fött 2 barn till efter det med igångsättning men snabbare förlopp och ska snart föda mitt fjärde barn också induktion men denna gång pga humanitära skäl, förr har det vart medicinska skäl (hepatos alla ggr utom denna gång.)

Vattenavgång på Bf
Inga värkar
Fick gel och dropp
Ryggbedövning efter 24 timmar
Morfin, fick sova 3 timmar
Han är ute efter 52 timmar
Ett stygn

Lång  tid tog han på sig, det var tufft - men värt det (såklart)

Hur har det gått..?! :)

Jag vill gärna höra fler erfarenheter från förstföderskor som blivit igångsatta.

Blev igångsatt i v.42+
Hål på hinnorna, dropp för att sätta igång värkar. Var inte öppen det minsta när de började men efter tio timmar så var han född. Gick fort på slutet, 23 stygn tyvärr.

Blev igångsatt 41+6 (tror jag det blir.)

Hade alltså gått övertiden och fick en tid där jag skulle bli igångsatt, det sjukhuset jag skulle bli igångsatt på var dock fullt och jag var sååå trött på att vara gravid och fick chansen att åka till ett annat sjukhus, så det var vad ag gjorde.

Väl där så började de med gel (var inte alls "mogen") och ville ge mig cytotec, men jag hade hört så många skräckhistorier om det så nej tack, sa jag.

Tiden gick och gick, fick mer gel och ingenting mer hände under hela natten.Nästa dag blev det mer gel, ingenting hände fick bara lite mensvärk. tredje dagen var jag så sjukt ledsen (hade varit det dagen innan också) jag hade en sån sjuk hemlängtan och kände mig inte trygg i den staden jag var i så fick åka tillbaka till det sjukhuset jag egentligen skulle varit på.

Klockan 13 tog de vattnet, satt elektrongrej på bebisens huvud och satte dropp. Värkarna började ordentligt och vid 17 tiden orkade jag inte mer och bad om EDA. Åh, det bästa jag gjort i hela mitt liv. (Gjorde inte alls ont heller även om  han var tvungen att sätta om nålen.)

Vid ca 21.30 kände jag att sladden på bebisens huvud började röra sig utåt. 22. kände jag ett väldigt tryck, krystvärkarna började 22.15 och min lilla gosse var ute 22.27. (42+1)

Jag blev igångsatt pga överburenhet BF+14. Jag var inte ens i närheten av att föda. Slutresultatet blev ett snitt BF+16.

Hela förlossningen var en positiv upplevelse, jag hade väldigt kul och personalen var underbar! Jag blev lite chockad när läkaren meddelade mig att det skulle bli snitt men det är inget som förstört min upplevelse. Det enda jag kan känna nu när jag 1.5 år senare ligger här i vecka 39 med nummer två är att jag är lite avtrubbad, den där överrasknings starten av förlossningen hände ju aldrig mig vilket gör att jag ser en förlossning som något man väntar på ett visst datum på, ringer in och sen bokar..

Jag fick gel (på tampong snöre), ballong och sist dropp! Med droppet fick jag epidural på läkarens rekommendation vilket var tur då mina regelbundna värkar förvandlades till en enda lång värk. Som inte släppte förrän efter snittet. Jag snittades på grund av att värkarna var för svaga så istället för att min son skruvades ner ordentligt i bäckenet hamnade han lite på sniskan och efter 3 timmar öppen 10cm tyckte läkaren att set räckte. Det blev en timma extra medan vi väntade på salen.

Igångsättning var inte alls något dumt, den onda värken var mindre rolig men annars var det bra. Har inte så mycket att jämföra med iof. Men det var skönt att slippa gå hemma en massa, att istället få vara på BB från början :)