Skulle frysta embryon kunna doneras?Min man och jag har fyra frysta embryon och det är inte säkert att de kommer användas till syskonförsök. Egentligen skulle det ju kunna ses som tidiga adoptioner?
Märkligt om våra barn skulle ha biologiska helsyskon i annan familj, men varför inte, egentligen? Hur tänker ni?
Jag tycker tycker embryoadoption ska tillåtas, ser ingen skillnad på det och på vanlig adoption.
Om vi får embryon i frysen som vi inte kommer att använda skulle jag utan tvekan kunna tänka mig att "adoptera" bort dem och på så sätt göra en annan barnlös familj lycklig. 
Jag ser stora skillnader gentemot konventionell adoption - då ett levande barns bästa står i fokus och ska stå över allt annat. Man tar hänsyn till ett eventuellt barn vid könscellsdonation, men det är just ett eventuellt barn.
Däremot ser jag inte jättestora skillnader mot annan könscellsdonation. Än så länge är det förbud mot att sakna någon koppling till föräldrarna (här är det relevant att undra över adoptionsmöjligheten men det handlar förmodligen om att man inte har något val, barnen finns och behöver sina föräldrar). Samtidigt kan inte jag låta bli att tänka att det finns en inbyggd problematik i att ena föräldern är genetisk och den andra inte...
Att få en äggdonation tar åratal av kö, och om det stämmer vet jag inte - men jag har hört att det är vanligare att lämna äggdonationskön för att man blivit för gammal innan man fått ägg än att man lämnar för att man tagit emot donation. Men det kan vara ett elakt rykte - har ingen erfarenhet av svensk ÄD. Embryodonation skulle kunna hjälpa till att lösa en del av dessa köproblem, genom embryon som annars bara förstörs. Och göra det möjligt för lesbiska par som behöver äggdonation att öht komma ifråga för svensk vård.
Och ja, jag är partisk... Jag är mottagare till embryon utomlands. Kan inte använda mina egna ägg ("för gamla" vid 30) och är singel så har också behov av sperma. Och jag är så grymt glad för mina donatorer som gett mig denna möjlighet!
Det görs redan utomlands.
På kliniken jag varit på skriver man innan ett avtal om vad som får göras med "överblivna" embryon efter en viss tid.
Jag tycker att man kan få "adoptera" ett embryo.
Men jag skulle inte vilja kalla eventuella barn för biologiska helsyskon, snarare genetiska syskon då.
Jag känner att jag är en genetisk upphovsmakare till barnen som familjerna fått med min hjälp. Men jag är inte deras biologiska mor. Det är kvinnan som skapat det i sin kropp, och sedan fött det.
vrf skaffar ni inte barn då `?
Jag tycker man borde få ge bort. Vi har barn via mina ägg och donerade spermier. Nu är jag gravid med syskon, och har två fina ägg i frysen som jag antar kommer att kasseras då jag inte kommer att hinna använda dom. Vill de tas till forskning går det bra, men tror nog jag skulle kunna tänka mig att någon annan fick dom, då vi ändå fick spermierna.
Det är sånt här som gör mig glad. Och får mig att tänka att det kanske ska gå att orka ännu en gång. Att människor vill ge. Även om det ännu inte går i Sverige
Jag har också funderat på det där att det borde vara lagligt i Sverige att "adoptera" bort sina embryon i frysen. Tänkt vad det skulle göra med möjligheterna att "bli gravid på hemmaplan" (kortar köerna).
Frågan är ju fri. Skulle möjligheten finnas i Sverige kan man ju alltid svara nej som "embryoägare".
Tanken har definitivt slagit mig fast på ett lite annat sätt när det visade sig att min sambos simmare tydligen var av mycket god klass. Typ att han borde donera när vi får hjälp med ägg? Nu är det inte min kropp utan hans beslut.
Jag verkar ha bra ägg men är för gammal för att donera, säkert gäller samma för mina frysisar.
Skulle gärna donera våra 3 frysisar. Det är bättre att någon annan som behöver embryon får dom än att dom ligger i frysen till bäst-före datum.