gastric bypass, var du nervös och hur gick det sedan?

Hej! Jag gjorde en gbp op i Feb i år. Innan op så hade jag döds ångest men det tror jag många har innan. Det jag tyckte var jobbigast med op var att jag inte hade någon kontroll alls över vad som hände när jag var sövd utan totalt utelämnad.Men när op var klar och det hade gått ett par dagar så kunde jag verkligen glädjas åt att jag hade gjort den och att jag hade haft så mycke kunningt folk runt om kring mig :)
Jag har aldrig ångrat mig.
Det här är det bästa jag har gjort för mig själv.
Bara det att kunna sätta benen i kors är en speciell glädje.
När ska du göra op?

Vad härligt att du är nöjd=)
det där med dödsångest är fruktansvärt, jag vill så gärna göra denna operation men samtidigt är jag livrädd över vad det kommer innebära.

är det nåt som du inte kan äta idag och vad har du haft för biverkningar och hur mycket har du gått ner, många frågor=)

jag har inte fått något datum ännu 

Jag opererades i april och har gått ner lite över 30 kg. Var galet nervös veckorna innan men kände ingenting när jag väl kom till sjukhuset på operationsdagen. Lyckades t om somna medan jag väntade på att de skulle hämta mig på rummet.

Min operation funkar precis som den ska. Jag mår dåligt om jag äter för mycket, för snabbt, för fett eller för sött. Sköter jag mig så mår jag fantastiskt bra och tänker inte ens på att jag är opererad.

Jag känner ingen som gått bort men har pratat med flera som har fått komplikationer. Man måste vara medveten om riskerna. Jag har inte ångrat en sekund.

Var ska du opereras någonstans?

Jag opades i dec förra året och är bara nöjd! Jag har gått ner 40 kg, det går inte superfort det går i en helt lagom takt tycker jag :) Jag kan äta allt jag kunde innan men så mycket mindre. Jag har inga komplikationer så för mig har det bara varit bra. Jag har en kompis som fått gallsten efter 3 år men det kan man ju inte vara säker på att det kommer pga open.

Jag känner ingen personligen som har gått bort men min systers mans kusin gick bort efter en gbp. Hur och varför vet jag inte och jag har inte frågat mer om det. Det gjorde att jag var riktigt rädd när det var dags. Jag fick för mig att just jag inte skulla vakna upp efter op. Pratade med narkosläkaren om det och hon sa att hon aldrig varit med om det efter någon operation i hela sitt verksamma liv och hon hade varit läkare i 20 år eller nått. Hon hade haft problem att väcka en person men det hade gått det med. Jag valde att lita på hennes ord och än lever jag iaf ;)

Jag gjorde min op för ca 4 veckor sen. Innan var jag inte nervös eller orolig. Ville bara få det gjort. Många jag pratade med undrade om jag var nervös men jag kände inget sånt. Ok, jag var väl ingen filbunke på op-dagen men det var bara lite fjärilar i magen. Jag var sövd för ca ½ år sen och även för ca 1 år sen, först en skrapning och sen en hysterektomi. Jag har haft fullt förtroende för läkarna när det gäller sövning.

Jag har haft lite svårt att bedöma hur mycket jag kan äta, vill gärna ta lite till, och lite till och då mår jag där efter. Men samtidigt som om jag inte är sugen på det som finns att äta så har jag inga hungerkänslor och skulle i princip kunna gå en hel dag utan att äta något. Jag har även svårt att få i mig ordentlig mängd vätska.

Innan op gick jag ner 5 kg och efter har jag gått ner ca 10 kg. Just nu verkar jag ha stannat på en klack, har inte gått ner något alls på några dagar.  

Jag kan inte se några negativa saker med GBP, ok, jag kan inte äta som förr. Vräka i mig av det som jag tycker är gott men det är ju faktiskt något bra efter som jag inte kan hantera det. För mig är det här med mat och att just äta något som liknar ett beroende, ett missbruk. Jag kan inte ta bara EN portion med mat som jag tycker är gott. Det finns ingen hejd på mig när det finns en liten slatt mat kvar och jag har lite, lite plats kvar i magen. 

Jag vet ingen som har gått bort i samband med op men en kollegas syster hade gjort GBP och fick läckage och blev op igen. Vet inte hur det gick för henne.

 

vad roligt det är att läsa om era operationer. 

dom jag känner har svårt att äta vitt bröd och kolsyra. men dom ångrar inget heller.

men jag blir ändå orolig över komplikationer under och efter operation. fast jag litar på läkarna till 100% så finns ju ändå oron där.

hur länge fick ni vara sjukskrivna?

fick ni dricka nutrilett innan operationen, eller spelar det ingen roll vilken typ av drickdiet man använder sej av? 

Jag gjorde min operation i juni 2009. I februari 2010 hade jag nått normalvikt och gått ner 42kilo, jag fortsatte ner och gick som mest ner 49kilo men nu när kroppen vant sig har jag gått upp 3kg, och det är inget som "skadar" min kropp.

Innan var jag inte så orolig, jag drack flytande i 2v och gick ner det jag skulle innan och sedan efter operation så mådde jag bra även om jag fick vara sjukskriven 1 månad extra pga magvärk. Jag hade haft problem med gallan några år innan och efter 6 månader fick jag akutoperera bort den, troligen som en biverkning av min snabba viktnedgång.

Jag äter idag helt normala portioner, men mår dåligt om jag äter för fort (då kan det fastna och jag behöver kräkas) eller så dumpar jag. Det där med dumpning är riktigt jobbigt, kirurgerna vet inte varför men jag dumpar rätt ofta, minst en gång i veckan, av olika grad. Allt från svagt illamående/trötthet till typ, svår ångest. Har en tjejkkpmpis som har likadant. Men många mår inte så dåligt heller, och det är inget som gör att jag på nåt sätt ångrar mig, bara att det kan kännas jobbigt ibland.

Eftersom jag opererade mig ung, 23år, så har min hud hängt med bra, även om jag vill göra lite grejer. Skulle behöva fixa både mage bröst och lår enligt mig, men det är inget som märks alls när jag har kläder på mig.
Har storlek 38 i det mesta och ibland i saker som ska vara tight 36.

Jag orkar saker, jag kan gå länge, jag känner mig fin och INGEN tror att jag är opererad som träffar mig.

Men, en sak jag vill bara påpeka, det är att rent psykiskt kan det vara riktigt jobbigt. För mig kastades hela livet runt och även om jag aldrig mådde riktigt dåligt så var det tufft att ha varit överviktig hela sitt liv och sen på några månader bli "poppis" och helt plötsligt vara vem som helst..

Kan bjussa på en före/efter bild..

tack för din berättelse, så roligt att läsa om era erfarenheter, 

vill gärna läsa flera=) 

Jag var sjukskriven i 2 veckor. rätt lagom, kände att jag kunde gå i normal takt om jag gick på promenad och hade börjat vänja mig med hur jag skulle äta och så. 
Jag åt Modifast innan op, testade en påse nutrilett  men klarade inte ens av att äta upp det, smakade vedervärdigt.
Händer att jag tar modifast lite då och då nu med, när vi är till stan och man ska äta så känns det så onödigt att köpa något och bara äta lite så då är det lättare med Modifast. 

Måste fråga, normal portioner? Hur mkt talar vi då om? Hur ofta äter du? Hur kan en matdag se ut för dig? Fantastisk resultat förresten!

Hmm ja du, normal som en tjej som väger 62 kilo äter kanske. Haha, jag vet inte.
Men alltså, jag vet inte varför jag kan äta så pass mycket, och jag får tänka på det så jag inte går upp igen. Jag äter helt "normalt", frukost lunch middag, men om jag håller mina måltider små måste jag äta mellis emellan. Kan bli skakig om det går för lång tid, och jag har lite blodsocker fall ibland. Då får jag tänka mig för och äta ordentligt.

Tack så mycket.

Ja, en matdag, varierar väldigt. Eftersom jag pluggar på distans och är hemma så kanske går upp och äter vid 9 och äter en frukost, två mackor ett glas vatten eller lite havregrynsgröt med mjök. Sen lagad lunch, för att ta något man kan mäta så kanske ett par dl soppa och en knäcke, eller en laxbit och ris grönsaker och sås, en vegetarisk filé och några dl makaroner och sås, eller 3 pannkakor.
Jag skulle vilja säga att ALLT beror på vad det är för konsistens på maten jag äter, pannkakor kan jag bara äta 3st sen blir jag dålig eller geggig i magen, medan äter jag pasta med korv kan jag äta mycket mer, och kokt potatis kan jag äta ännu mer. Couscous kan också gegga så det får jag äta mindre av.

Kanske äter nån frukt, eller macka eller om vi har lite rester på eftermiddagen, sen en vanlig middag, samma som lunch (om jag varit duktig och ätit lagad lunch, annars är lunchen mer som en stor frukost). Sen på kvällen äter jag ofta nåt litet, beroende på hur sent jag är uppe, men två frukter eller lite gröt eller fil eller nåt. Är jag vaken sent så måste jag äta ytterligare en gång.

Vart lite rörigt hoppas du fattar nåt

Jag blev opad för 6 år sedan. Gick ner 72 kg på ett år och idag är jag normalviktig.

Jag var inte nervös, däremot väldigt beredd på att inte kunna äta en mängd grejer som jag faktiskt visst kan äta.
Jag kan äta allt i rimlig mängd, precis allt.

Jag tål inte mjölkprodukter efter op, men jag använder det i maten ändå och ibland dumpar jag lite på vissa rätter som innehåller lite mkt av det. Men det är jag van vid nu.

Jag kan inte kräka och inget har nånsin fastnat.
Jag dumpar om jag äter för mkt fett, socker eller mjölkprodukter. Det värsta är GLASS och sen tårta...

 Gjorde öppet snitt så det var en hemsk smärta i två veckor efteråt.
Var sjukskriven i 8 veckor tror jag.

Behövde inte pulverbanta innan op, jag gjorde privat på SH och på den tiden slapp man det.

Äter normalstora portioner och har gjort  i flera år nu.

Jag kan ha svårt för vitt bröd och kolsyra om jag äter/dricker för fort. Jag är galen i Ramlösa så jag slår oftast ut lite kolsyra innan jag dricker det. Coca cola är faktiskt något som jag har haft det väldigt svårt med och det är ju bara bra egentligen så jag har helt slutat med läsk.

Jag var sjukskriven i 6 veckor och fick det godkänt utan problem. Jag har dock insett att detta är ovanligt. Egentligen hade det räckt med 4 veckor eller kanske tom 2 veckor (jag har ett rätt tungt arbete med mycket lyft därav den långa sjukskrivningen).

Jag fick välja vad jag ville "äta" innan men det är olika för olika sjukhus (som med allt annat som har med den här open att göra). Jag flöt 2 veckor och första veckan åt jag nutrilett och naturdiets pulver och blandade själv. Andra veckan åt jag bara naturdiets färdiga shaker för då äcklades jag av dom andra sopporna ;)

Alla sjukhus har väldigt olika rekommendationer efter open. Jag är opad på St Göran och där är rekommendationerna att man ska äta 3 dl efter open. Jag äter ½ dl pasta/ris/potatis, 1½ dl protein och 1 dl grönsaker och sås. Jag känner mig mätt och belåten för det mesta. Om jag inte äter tillräckligt med protein blir jag hungrig fortare. Sallad kan jag äta mer än 3 dl. Man får prova sig fram och hoppas att man klarar av det :)

Lycka till med din op, det kommer att gå toppenbra :)

någon som har några fler historier? vad har ni haft för negativa biverkningar tex, hur länge fick ni vänta från den dagen du träffade kirurgen till själva operationen?

Jag skickade in min egenremiss i januari, kontaktade carlanderska sjukhuset i februari (sökte mig utomläns pga Landskronas långa väntetider), var på inskrivning 12:e april (provtagning, möte med dietist, kirurg och narkosläkare) och opererades den 26:e april.

Så jag tycker det gick ganska fort. Hade fått vänta två år på första mötet om jag stått kvar i Landskronas kö, nu gick det på fyra månader.

Jag har inte fått några negativa biverkningar alls, allt funkar precis som det ska.