Varför kommenterar man folks svenska?

Jag gör detta när det är relevant. Som i trådar som handlar om spåkrav för invandrare etc. där trådstartaren själv knappt förmår att uttrycka sig förståeligt.

Det är väldigt olika. Jag skulle aldrig rätta en okänd invandrares svenska, för jag vet att de kämpar med den och den är säkert inte lätt att lära sig i andra hand. Så där håller jag definitivt med dig. Har man inte fått ett ok att rätta någons svenska så bör man vara försiktig.Däremot har jag flera invandrar-vänner som bett mig säga till när det blir fel för att dom ska bli bättre. Vi har umgåtts mycket i 4 års tid nu. Deras svenska har förbättrats avsevärt men min har blivit mycket sämre, känns jätte tråkigt. Jag hittar inte orden längre, blir osäker på de mest självklara stavningarna...

Svenska vänner rättar jag. Men det är ganska simpla fel de gör. Som att det inte heter busshållsplats, utan busshållplats. Eller att saker inte lös, dom lyste. Eller böt, är bytte. Varför? Jo, för att jag stör mig så oerhört på när en svensk säger fel att jag inte kan hålla tyst. Jag får spasmer om jag ska va tyst.

Personligen så känns det bara som att det kliar i mig när jag ser någon stavning eller så som stör mig (runt axlarna brukar den känslan sitta, för er som undrar) och så känner jag att jag bara "måste" påpeka det.

Som exempelvis "p.g.a. av". Man kan ju undra vad a:et står för i "p.g.a." när det följs av "av".

Lite besserwisser fasoner är det nog.

Roligast är förstås att rätta svenskan hos folk som säger att de fått MVG i svenska, folk som jobbar som lärare, folk som studerat svenska, folk som rättar andras svenska och så vidare. Det händer även att jag kommenterar på svenskan hos folk som helt enkelt verkar helt tappade. Mest för att jag stör mig på dem och bara vill peka ut något irriterande med dem.

Så rättar jag gärna som inte kan stava till "väl" eller "nåt" (något - nå't - nåt), skilja mellan "de" och "dem" eller skilja mellan "var" och "vart". Sådant stör mig, för det är så basic. Ännu roligare blir det om de protesterar och säger att jag har fel. Då blir det en fullfjädrad kamp om vem som har rätt. Vilket såklart är jag eftersom jag inte rättar folk om jag inte vet att jag själv har rätt.

Sedan dyker det upp roliga ord folk skriver också som man inte kan låta bli att kommentera på. Som när folk tror att "kolugn" stavas "coollugn". HAHA!

Lite särskrivarfasoner var nog det där.

Jag brukar inte rätta. Men jag påverkas av att läsa felaktig grammatik och stavning. Har jag sett ett visst ord felstavat tillräckligt många gånger så kan det plötsligt hända att jag blir osäker själv, eller att jag stavar fel själv utan att tänka på det.

Det är enormt många som har svårt att skilja på de och dem. Jag har aldrig själv haft problem med det innan och jag har i tysthet irriterat mig på det här fenomenet. Men nu kan jag plötsligt känna mig osäker själv! Snacka om att jag har läst för mycket på internet och för lite i böcker på senaste tiden.    

Det kanske beror just på att jag aldrig har lärt mig de stavningsregler och de grammatikregler som finns i svenskan och engelskan, utan jag har lärt mig passivt av att läsa böcker. 

Men jag känner mig irriterad på när folk hittar på nyheter. Som att nu ska vi plötsligt kalla han/hon för "hen" istället. Eller nu ska vi stava usch för ursch istället, för det tycker några passar bättre.      

Men jag brukar aldrig påpeka saker och ting när ämnet är ett helt annat. Om man förstår vad som menas så är stavning och grammatik underordnat.  

Nu brukar inte jag kommentera hur folk skriver men har ofta lust att göra det. Det pratas mycket om svensk kultur men det verkar inte som om man förbiser det svenska språket som ett skatt som det är. Skrivet ofta själv lite fel om det är bråttom och det inte finns tid att korrekturläsa det skrivna men några gränser burde det finnas...  Jag känner flera dyslektiker (med diagnos) som arbetar hårt och är alldeles utmärkta på att utrycka sig, jag själv är invandrare men har rättat skrivelser av infödda svenskar väldigt många gånger. Det som irriterar mest är inte de som har svårt att lära sig utan tycker att du gör helt rätt, att man inte intresserad av att försöka uttrycka sig rätt grammatiskt eller stava rätt.

Jag håller med om att man inte bör kommentera stavfel i trådar som handlar om något helt annat. Däremot hymlar jag inte med att om jag ser ett inlägg fullt med sms-språk, särskrivningar och andra stavfel och utan punkt och komma så har jag svårare att ta personen på allvar än annars. Visst kan alla stava fel någon gång, men det är skillnad på enstaka slarvfel och inlägg där hela texten består av bedrövligt dålig svenska. Det talas mycket om dyslexi, men jag har svårt att tänka mig att det skulle vara den främsta orsaken till fel som avsaknad av kommatering, sms-språk och särskrivningar.

Vad gäller personer med ett annat modersmål vet jag av egen erfarenhet att det tar tid att lära sig att skriva bra på ett främmande språk, men oftast tycker jag att man kan se skillnad på fel som görs av personer som inte har svenska som förstaspråk och fel som görs av svensktalande personer. Jag tycker dessutom att det bör läggas stor vikt vid bra skriftspråk i den svenska skolan just med tanke på det stora antalet elever som inte har svenska språket med sig hemifrån.

Ni har väl läst dagens "Berglin" på SvD, "Om (språk)kriget kommer"? Länk här: www.svd.se/kultur/serier/berglins_5017.svd