Jag ska göra provet om ca en vecka och känner mig väldigt orolig. Inte för att det ska göra ont eller så utan för att jag faktiskt kan förlora mitt barn. Livrädd att börja läcka fostervatten och att det ska leda till att min bebis inte klarar intrånget. Hur hanterar man ångesten innan missfallsrisken är över. Vet inte hur jag ska klara av att sköta jobbet och leva normalt. Någon?
Får jag fråga varför du har besultat att ta provet?
Gjorde kub med dåligt resultat och vet att jag kommer avbryta graviditeten om fvp visar avvikelser därför väljer jag ändå att gå vidare.
Okej. Men då vet du också vad riskerna innebär. Väljer man att ta provet medföljer de riskerna, tyvärr.
Risk för missfall dina ju alltid men läste en amerikansk studie gjord på 50000 kvinnor och forskarna kom fram till att risken är betydligt lägre än 1 % som man anger här i Sverige! Förstår att det är ett jobbigt beslut för man vill ju inte utsätta sitt barn för ngt! Hade tidigare bestämt mig för att göra FVP men nu väntar jag tvillingar och då känns beslutet mer komplicerat. Tänker göra kub och ta ett vidare beslut därifrån.... Men av de jag känner som gjort FVP så har ingen fått missfall! Lycka till!
Jag skulle inte oroa mig. Som inlägget ovan säger är de missfallssiffror som den svenska sjukvården anger högst överdrivna (eller i vart fall inaktuella).
Gjorde FvP igår. Jag var också jätteorolig, det var mitt andra FvP och ja, det är lite obehagligt. Men de vet vad de gör!!! Ta ledigt resten av dagen, kanske också dagen efter, ligg still och bara ta det lugnt. Ha vetevärmare på magen/ryggen, det känns jätteskönt.
Försök bara ta det lugnt! KRAM
Tack för lugnande ord. Hoppas allt gått väl för dig gustaff. Vetevärmare inhandlade, bra tips 
Jag gjorde fvp då dottern inte växte bra och blev då erbjuden detta. Ett prov som jag aldrig annars ens funderat över att göra... Ångest,ångest,ångest.... Det va grymt jobbigt,jobbigt att besluta om provet ens skulle tas...
Men, vi gjorde provet, det kändes fruktansvärt läskigt att man aktivt ökat risken för mf, även om risken är ytterst liten...Alltid svårt såklart, men när jag äntligen efter 4 ivf blivit gravid kändes det fruktansvärt on ngt skulle hända bebisen.
De säger att man ska ta det lugnt samma dag sen leva som vanligt men jag tog det lugnt flera dagar sen ansträngde jag mig inte överdrivet på ett par veckor mer för att det skulle kännas bättre för mig själv.
Största risken är samma dag som provet görs, sen avtar risken för varje dag som går.
Lycka till!
Gör det ont att göra det? Eller efteråt? I och med vetekudden ni nämde.....
Jag gjorde fvp för fem veckor sedan och det gick bra. Tog det lugnt de första dagarna, lyfte inte så mycket osv. Läckte inget, inga sammandragningar. Beskedet dröjde, vet inte varför, men resultatet var bra. Är i v 21 idag.
Vi gjorde fostervattensprov i maj efter att fått "förhöjd risk" på KUB-testet. Jag tyckte att det var väldigt jobbigt innan och jag stängde nog av mycket känslor för den lille i magen. Att göra provet var mindre läskigt än jag trodde. Jag var lite mör och orolig efteråt men följde vila-rekommendationerna och för oss gick det bra, både med provet och resultatet. Vi fick resultatet med brev tre dagar efter testet, det kändes väldigt skönt att få ett snabbt svar eftersom så mycket stod och vägde med provresultatet.
Önskar dig all lycka till!
Alltså anledningen till att det är en risk är för att bakterier kan ta sig in via hålet och orsaka en infektion. Nu har dom även ändrat siffrorna till 0,5 % risk för missfall
jag har gjort provet..det kändes ganska rejält för mig..men många andra tycker inte det kändes nå speciellt. Dom som gör provet kan sin grej och har gjort det säkert många många gånger.
jag var inte speciellt nervös för missfall, läckage innan jag gjorde provet, men efter så läste man ju så klart och jagade upp sig.
Du kommer inte känna dig speciellt ont direkt efter provet. lite ömhet...men tänk på att ta det väldigt lungt några dagar fram.
Min livmoder blev troligen lite uppstressad och fick ganska jobbiga sammandragningar 2-3 dagar efteråt när jag skulle jobba. Stod i kassan. Så mitt råd är att lyssna på kroppen och ta det väldigt lungt, vila så mycket som möjligt..
De säger att det oftast blir en liten liten infektion, men kroppen brukar klara upp det och att man kan läcka pyttelite samma dag eller dagen efter.
efter 2 veckor kunde jag slappna av och barnet mår hur bra som helst under tiden hålet läkte. Jag var orolig att sparkarna gjorde att hålet aldrig skulle läka, men det gjorde det =)