Lämna 2,5 åring?

Det beror väl på. Lämnar ni ex bort pojken till dina föräldar o allt går jättebra så kan det kanske vara så att det handlar om din trygghet...att du förmedlar ngt till din pojke som du inte är medveten om. Jag är ex mer "nojig" när ungarna skall till farmor för det inte är min mor och jag känner mig tryggare med att barnen är hos mina än hans...och det är känslor som jag måste arbeta med eftersom jag i grund o botten vet att ungarna har det jättebra hos farmor. Ibland kan tom våran 5-åring bli ledsen om ahn skall sova över hos farmor (även om det varit hans ide från början) o jag vill gärna ta med honom hem igen men då har farmor sagt "vi ringer om 30min om han fortfarnade vill hem" dom har aldrig ringt och på något sätt är jag tacksam att farmor är lite "tuff" mot mig annars hade jag nog "tolkat" in för snabbt att min pojk vill hem. Vet inte om det blev snurrigt  men intentionen har mest varit att dela mina tankar.
Jag tycker rent generellt att de få ggr barnen sovit över är dom lite gnälligare, klängiga men jag tolkar det som att dom "skärpt" till sig hos farmor mer men kan nu leva ut när dom kommer hem...för dom säger att dom alltid haft det jättekul..svårt är det. När dom sovit hos mormor är det lugnare men det kanske beror på att jag inte har 1800 frågor till vederbörande o är lite lugnare vid hämtning o lämning...din man kanske inte har helt fel:)

Vi är inte helt AP men en del och vi har inte haft mycket barnvakt till vår dotter på snart tre år. hon har haft barnvakt över natten totalt 3 nätter (varav två var när vi var på sjukhuset och fick lillebror) och vid båda tillfällena sov mormor här hos oss. Hon är ganska otrygg med andra människor och varit sen med talet så vi har också känt att vi hellre väntar tills hon kan uttrycka en vilja att sova borta själv.

Däremot har vi barnvakt kortare stunder och häromveckan tom en hel kväll inkl läggning men det känns aldrig helt bra tycker jag, just för att jag inte vet helt vad hon tycker om det även om jag vet att hon känner mormor och morfar jätteväl och det är väl de utöver oss föräldrar som hon är mest trygg med.

 

Ja, det funkar betydligt bättre med mormor och morfar, det är sant. Det beror också på att han träffar dem mycket oftare, och att mormor (som jobbar på förskola) alltid slänger sig direkt på golvet och sitter och lekar med honom i timmar när hon hälsar på - farmor sätter sig i soffan och förväntar sig att han ska komma till henne och sitta fint i hennes knä vilket han inte alls gillar. Så fort det ringer på dörren är hans spontana fråga alltid "mormor?"- när farmor kommer går han och gömmer sig. Han har inte alls samma relation till henne, vilket jag kanske undermedvetet påverkar men som jag också tror att hon får skylla sig lite själv för.
Sen var jag inte med och varken hämtade eller lämnade så jag tror inte jag påverkade honom (försöker verkligen att inte göra det, vill ju att han ska ha en fin relation till sin farmor.) Och mormor och morfar passar honom bara hos oss, gillar inte att han är där av andra anledningar (pool, mycket trappor, hund osv) Det är farmor som tjatar om att han ska komma till henne eftersom hon inte orkar komma hit, annars brukar han bara ha barnvakt hemma.

Men jag ska definitivt försöka tänka på att inte påverka honom, det kan ju säkert spela in lite ändå fast man försöker att inte visa hur man känner.

aha har inte varit innne på ett tag men nu blev det ju lite klarare...jag hade reagerat likadant som du om min svärmor hade betett sig som ovan dvs inte kommer spontant fram, att hon inte orkar komma osv. Kanske är det så att farmor får i detta fall vara hemma hos er om hon vill passa honom tills dess han blivit lite större