• Jenkis

    Be en vän/släkting om ägg - hur?

    Jag maialde helt enkelt hela släketen och alla som jag känner. Dessutom gick jag på några jobbarkompisar

    Jag tycker att alla har tagit det på ett bra sätt. 99 % visste ju inte att vi hade problem att få barn, så det kom ju som en chock för de flesta, men det kändes ganska skönt att gå ut med hela storyn och försöka få folk att engagera sig. Jag förklarade kort och koncist läget för oss och vad som krävs av en donator. Ingen snyfthistoria och inga mutor inblandade

    Har haft ideér om att lägga in en annons under personligt i lokaltidningen och annonsera på nätet. Har en förfrågan i en föräldragrupp här på FL, men inget napp ännu.

    Är övertygad om att man kan få tag på någon om man lägger ner mkt tid och energi. Om man vill sponsra en donator är väl upp till var och en. Men känslan jag har fått är att det inte är pengarna som styr, utan just att man inte kan vara anonym för barnet.

    Själv har jag inte riktigt haft energin att ge 100 % i sökandet efter en donator.          

  • Jenkis

    Vi var också trötta på det efter 8 års försök och då fick det bli såhär så att folk "håller käften" Nej, allvarligt talat så var det skönt att inte hålla det hemligt för någon. Man tror att det är bäst med en mur, men jag tycker jag har en bättre "mur" nu.

Svar på tråden Be en vän/släkting om ägg - hur?