Fikabricka?

Jag blev inte snittad, men hela poängen är väl att det lätt blir bortglömt vid kejsarsnittsförlossningar och att man känner sig... ja, just det, bortglömd? Det kan jag absolut sympatisera med, jag skulle ha blivit lite ledsen om jag inte hade fått någon bricka som alla andra. Tycker att du har sjukt trist ton, Straw.

Ok, låt mig omformulera mig för alla de som läser bokstavligen och inte läser mellan raderna. Om det på det sjukhus man föder är kutym att barnafödande kvinnor får ut en bricka med flagga, cider och leverpastejsmörgås - hur torftigt det fikat nu än kan tänkas vara - skulle jag känna mig förfördelad om jag inte fick ut någon bricka med flagga, citer och torr leverpastejsmörgås. (där jag födde fanns det redan i ordninggjort, bara att bära ut till den födande mamman).

Att min man än hade kommit med hundra smörgåsar brie och salami, bagel med philadelphiaost och rökt lax eller lyxiga räkmackor hade inte kompenserat det, jag hade fortfarande känt mig bortglömd. Och i mitt nyförlösta tillstånd, kanske jag till och med hade känt mig besviken över det sätt jag fick föda och funderat på om jag inte var värd en fikabricka på samma sätt som vaginalförlösta kvinnor.

När jag födde min son fick vi ligga kvar i förlossningsrummet, vi fick ut brickan och myste med vår nye son, de hade släckt ner belysningen och det var jättemysigt. Maten intogs senare i allrummet och hade inte någon flagga eller någon sorts firande eller någon mysfaktor whatsoever, om du nu trodde det. Vidare så handlar det ju inte direkt om näringen (vilket du verkar tro, eller gör du dig bara dum?) utan om att bli ihågkommen och firad - som alla andra. Och för att förtydliga, återigen, där det är praxis.

Jag fattar inte vad det är som är så svårt med att göra i ordning en bricka med smörgås och saft? Där jag födde var det som sagt redan i ordninggjort, där min mamma jobbar (hon är anestesisköterska och jobbar på uppvaket) förvarar de färdigblandad saft och färdiga smörgåsar - som de gör i ordning på morgonen - i kylen i fikarummet. Vad är problemet liksom?

Anhöriga brukar inte få vistas på uppvaket, så det är helt i sin ordning vad jag vet. Det handlar, vad jag vet, om hygienskäl men också att alla ska kunna återhämta sig ordentligt. Om du var enda patienten där kan man ju dock tycka att de kunde ha gjort ett undantag.

Jag upprepar det jag skrev tidigare.

Dessutom, kan jag tillägga, att den här diskussionen dyker upp emellanåt på Familjeliv, och det verkar vara väldigt vanligt att brickan uteblir för kvinnor som snittats. Det är ju lite galet, tycker inte du det? Eller tror du att det finns noll resurser kvar när dessa snittade kvinnor borde ha fått sina fikabrickor därför att all personal tröstar föräldrar som har fött fram ett dött barn?

Att plocka fram en i ordninggjord bricka och hälla upp ett glas saft och plocka ut en macka ur kylen tar inte mer än någon minut. Så resurskrävande kan det inte vara.

www.familjeliv.se/Forum-3-149/m61533896.html

Jag kan tänka mig - men det är spekulationer från min sida, någon får gärna bekräfta eller inte - att det inte är någonting man reflekterar över förräns ett tag efteråt. Kanske till och med sedan man har kommit hem.

Vi hade det jättemysigt. Min man var med mig på BB hela tiden vi var där, sex dagar. Vi hade eget rum och det var vi + en tjej som var där för hotande förtidsbörd + ett annat par som hade tv inne på rummet och aldrig visade sig ute i korridorerna + en postop-patient som behövde vara kvar några dagar över helgen (ordinarie avdelning stängde nämligen).

Min man hade annat att göra än att springa ut på stan och köpa mat.

Men exakt vad är det som är så svårt att förstå att det inte är en förbannad bricka med mackor det handlar om - utan att det känns som om personalen har glömt bort en bara för att det inte är en normal, komplikationsfri vaginalförlossning? Till och med jag fattar det, och jag är inte ens snittad.

Jag kan ju villigt erkänna att jag tyckte att det var trist att inte få ett mysigt familjerum med tv trots att jag såg att det fanns ett ledigt - utan avdelningens dragigaste rum som de klämt in en sjukhussäng till min man i (vi var kvar i en vecka pga komplikationer). Jag var också missnöjd med en av barnsköterskornas bemötande av oss och förmåga att i tid och otid frångå rutinerna vilket var till nackdel för oss, liksom jag var missnöjd över att vi tvingades vara kvar i ett extra dygn för att de sjabblade bort ett av mina sons blodprover (och då var han så svårstucken så att sköterskorna till sist vägrade att sticka honom).