Sum quod sum

Äldre 13 Oct 12:04

85 svar

Är det rätt att satsa så mycket på de duktiga barnen?

HUr det är idag vet jag inte än då min son bara är 9 månader. Men när jag gick i skolan så var jag en oupptäckt dyslektiker och dyskalulektiker som ingen satte in resuser för. Man var enbart korkad och kunde räcka upp handen en hel lektion. Vissa gånger kunde jag mer än läraren men då nedvärderade hon det trots att jag hade underlag för vad jag sade.Jag tappade intresset och sket i skolan. Slutklämmen kom i nian då läraren i matte förklarade att jag skulle få en 2:a då en klasskamrat skulle läsa på teknisk linje och behövde 3:an mer.
Jag lämnade skolan 2 veckor innan avslutning och gick inte tillbaks förrän dagen då betygen skulle hämtas.

Idag är jag universitetstudent i Molekylärbiologi med ett snitt från naturkunskap på 19.2. ( inläst)
Ser jag minsta problem som min son får så tar jag honom ur skolan och undervisar själv. Han ska inte få utstå vad jag gjorde.

Sum quod sum

Äldre 13 Oct 12:09

#8

EtKm5 skrev 2011-10-13 12:06:40 följande:

Verkligen tråkigt att höra! Förhoppningsvis så är det bättre idag. Både att man är mer observant på saker som dyslexi dyskalkuli, men även att man är mer lyhörd för olika sätt att lära in och fånga upp eleven.

Det tråkiga var att min mamma slog larm från 2:klass då hon själv är dyslektiker. jag hör varje dag från bekanta att deras barn inte får hjälp pga att det kostar. Regeringens nya regler är också att det är inte en skolas skylidhet längre att hjälpa till vid sådana situationer om skolan inte har råd. Innan var det en laglig rättighet man kunde kräva om man hade underlag. Så jag skulle säga att det har gått bakåt. Dyscalculi får man inte sänkt studietakt för då csn ej godkänner tillståndet.

Sum quod sum

Äldre 13 Oct 12:12

#9

Jag tycker vi borde ha en mer anpassad skola. De som är duktiga ska få läsa på sin nivå och de andra ska sporras och få hjälp i det de har svårt med. Ingen borde lämnas utanför eller efter. Duktiga ska inte heller hållas tillbaka. Mer individuell skolgång helt enkelt..alla är inte stöpta i samma form.

Sum quod sum

Äldre 13 Oct 12:18

#12

Hannah76 skrev 2011-10-13 12:14:54 följande:

Jag tror det kan handla en hel del vilken skola man har sina barn i, och till viss del violken kommun. Tyvärr.

Du har nog rätt. storstad kan vara si och så pga av ekonomi. Våran son är redan inskriven i kö i privata skolor som jag vet är kända för att ge bra hjälp, stöd, noll tolerans mot mobbning och har tillgång till logopeder och dylikt snabbt.

Jag tänkte på de duktiga barnen..finns det inte elitskolor idag?

Sum quod sum

Äldre 13 Oct 15:30

#18

Tuffen skrev 2011-10-13 15:29:12 följande:

Håller helt med. problemet i den svenska skolan idag är inte att det satsa på de starka barnen, för det GÖR DET INTE. Man lägger nästan alla resurser på de svaga barnen, vilket gör mig heligt och ärligt förbannad.

Det är fel..Varför är det så viktigt att alla måste vara likdana och lära sig exakt lika. De som kan mer hålls tbx och de som kan mindre..struntar man i för att det är jobbigt och kostar.

Sum quod sum

Äldre 13 Oct 21:40

#24

EtKm5 skrev 2011-10-13 16:04:40 följande:

Sum quod sum skrev 2011-10-13 15:30:55 följande:

Det är fel..Varför är det så viktigt att alla måste vara likdana och lära sig exakt lika. De som kan mer hålls tbx och de som kan mindre..struntar man i för att det är jobbigt och kostar.

Är sugen på om ni kan ge mer konkreta exempel på detta?

Som sagt är min upplevelse precis den motsatta jag fick enormt mycket uppbackning av samtliga lärare under alla mina 9 år i grundskolan och sedan 3 på gymnasiet. Kan tex nämna sådant som att min svensklärare på högstadiet gav mig helt andra, mycket svårare böcker, han fixade biljetter till olika teatrar åt mig, han såg till så att jag fick en novellsamling publicerad och tog fram mängder av litteratur om nordisk språkutveckling, vilket jag tyckte var spännande på den tiden. Min lärare i historia hjälpte mig med både släktforskning och att lära mig hur man hittar grundkällor, detta gjorde han på sin fritid. Min religionlärare ordnade så att en professor i religionshistoria från Uppsala universitet kom och höll en föreläsning om de bibliska origionaltexterna. Det var enbart för att jag hade ett enormt intresse för det och frågade mycket om det. hade också en lärare i samhällskunskap som efter att jag frågat om det tog med hela klassen på rättegång. ja osv. Tycker att alla ställt upp mängder och varit väldigt uppmuntrande och hejat på hela tiden. Har aldrig känt mig begränsad eller tillbaka hållen.

pplever som sagt att det är likadant i mina barns klasser.

Jag tycker givetvis detta är bra, men efterfrågar hur man tänkt förhålla sig för att ge medelmåttorna samma push!

Jag har ett tidigare inlägg där jag skrev vad som hände mig. Jag vet iag 9 stycken från min skola som också idag har diagnos dyslektiker men 3 av dem hamnade i obs klass med de bråkiga för att de var långsamare. ( som om stökig klass skulle hjälpa) jag vet bekantas barn som än idag får kämpa hårt med okunskap. jag har professorer på universitet som jag måste kämpa mot som än idag tror att dyslexi är ett påhitt för de lata och har tagit in lika behandlingsrepresentant. Behöver jag säga mer?

Sum quod sum

Äldre 15 Oct 07:57

#32

MIC skrev 2011-10-15 07:53:26 följande:

Där jag jobbar i ett socialt hårt belastat området med många barn från andra kulturer satsar oerhört mycket på medel-begåvande och de som har stora svårigheter att jag som pedagog har svårt att tillgodose de duktiga barnens behov vilket gör att man mår våldigt dåligt själv. Det handlar bara om pengar hos oss....stora klasser med runt 25 elever och en pedagog så det kan nog se väldigt annorlunda ut....

Du som jobbar i skola, vad skulle vara det ultimata för er för att kunna tillgodose de flesta barns behov?

Sum quod sum

Äldre 15 Oct 08:10

#35

MIC skrev 2011-10-15 08:04:13 följande:

Mer pengar, fler vuxna i skolan, mindre grupper, satsning på svenska som andraspråk, snabbare beslut och arbetsgång när det gäller elever som behöver hjälp av psykiatrin, snabbare diagnosticering av barn med särskila behov i största allmänhet. Ja, jag jobbar i en av de kommuner som satsar minst på skolan, en väldigt rik kommun annars men skolan ligger lååååångt ner på rankingen i Läraförbundets årliga mätning av bästa skolkommun.

Vad tycker du om att diganostiserna barn längre ner i åldrar tex för dyslexi i redan förskoleåldern? Sätta in resurser redan då? Det är ju bevisat att de då slipper halka efter. Men jag hörde att man än iadg inte vill göra detta förrän barnen är ca 10 år..då är det redan sent och hamnar efter ca 3 år.

Sum quod sum

Äldre 16 Oct 15:03

#37

caliningrad skrev 2011-10-15 13:52:34 följande:

Hej
jag tycker att det vore absolut nödvändigt att BVC gör såna tidiga undersökningar.Sen undrar varför det finns så många dyslektiska barn plöstligt i västerlänska samhällen, likaså ADHD.

En tidig, och fonetisk inlärning av läsning som skulle ingå i förskoleschemat skulle förebygga mycket av de problem som finns. Iallafall hjälpa att ställa en tidig diagnos

Jag är absolut övertygad att de språk (iallafall som är skrivna i latin eller kyrillisk alfabet) går att lära sig att läsa så tidigt som vid 4 års ålder för alla barn. Jag är övertygad därför att min dotter är 4, inte anormalt begåvad och kan nu avkoda alla ord som skrivs fonetiskt i engelska språket, liksom alla barn i hennes klass skulle jag tro.

Om jag skulle se att hon blandar ihop bokstäver eller inte lyckas kombinera skulle jag ha tid att fixa problemet innan hon börjar grundskolan.
När man börjar grundskolan är det för sent.

Dyslexi vad jag har förstått är något folk älskar att slänga till med när de har något problem. Det är därför vi som verkligen har det har fått problem då många inte alls är det utan har tex inlärningssvårigheter eller andra problem.

Min bvc har sagt att de ska ha koll på min son då jag har det så han slipper sacka efter. Sedan hänger mycket på mig som förälder och förskola/ skola. men jag tycker som du att borde kollas tidigare då studier visar att hittas det tidigt så är de på samma nivå som sina klasskamrater ( med rätt hjälp) genom hela skoltiden. Mitt upptäcktes när jag läste matte på komvux och var 19 år. Av en universieteslärare..men min diagnos fick jag i USA så ingen tog mig på allvar förrän jag hade min papper därifrån att visa upp. Hur man kan gå ur gymnasiet utan att kunna multiplikationstabellen kan jag inte för mitt liv förstå ( men klarade 2 grads ekvationer). Och att lärarna inte fattade att 2 rätt av 40 var något fel trots en förälders påpekanden. Har äevn ställt upp på intervjuer till lärarstuderande för att prata om det då de säger att de inte tar upp så mycket om detta i utbildningen. Jag hoppas det är fel.

Sum quod sum

Äldre 16 Oct 15:11

#39

Kinya skrev 2011-10-16 15:06:58 följande:

Jag har aldrig varit med om det du beskriver TS. Jag var också ett av de barnen som hade det lätt i skolan och jag fick inte nån speciell uppmärksamhet för att pusha mig att lära mig ännu mer. Snarare fick jag mindre uppmärksamhet eftersom jag klarade mig så bra ändå.

Jag tycker att alla barn borde få mer hjälp i skolan. De duktiga borde få mer utmaningar och de som lär sig lite långsammare borde få undervisning som är mer anpassad efter deras behov. Som det är idag är det endast "medelmåttorna" som får undervisning i den takt som passar dom.

Det är också tråkigt att höra. Intressant att det är så olika.

Sum quod sum

Äldre 17 Oct 14:04

#43

sextiotalist skrev 2011-10-17 13:43:56 följande:

Åh, visst var det så.

När jag i 9:an var hos studievägledaren och han frågade vad jag funderade på och jag svarade civilingenjör, då fick jag minsann veta att det kan man inte bli som kvinna. Min pappa höll på att gå i taket när han hörde detta och jag vet inte om han läste lusen av studievägledaren eller om han höll tyst.
Men någon mer kommentar om mitt framtidsdröm fick jag inte mer av studievägledaren

Rätt av din pappa :)

Sum quod sum

Äldre 17 Oct 14:11

#46

Det enda jag hade gratis i skolan var Engelskan då vi var 2 språkiga hemifrån..min mellanstdie lärare som jag var i luven med som hatade mig påpekade hela tiden att jag minsann aldrig skulle klara särskild eng. Trots hon visste att jag var tvåspråkig. Fy för mobbande lärare.
Hatar henne än idag. 26 år senare.

Sum quod sum

Äldre 17 Oct 14:37

#48

sextiotalist skrev 2011-10-17 14:21:44 följande:

En amerikansk kille som var utbytesstudent som gick i min brors klass fick utskällning av engelskaläraren för att han inte pratade engelska och av spanskaläraren för att han inte pratade spanska (han pratade ju amerikans engelska och inte brittisk engelska, den latinamerinska spanskan och inte den europeiska spanskan). Han är numera professor i språk och behärskar närmare 10 språk

Underbart

Sum quod sum

Äldre 18 Oct 08:25

#52

Jag som dyslektiker tycker att detta var intressanta inlägg. Jag tror det är viktigt med frilek för kreativiteten men även att man leker fram matematiska tänkandet och språket.
Jag tyckte det var tragiskt när jag bodde i USA och den ena 3 åringen nyligen hade gått igenom sin första datakurs 96. Mycket är som sagt genetik men det att jobba på.. frågan är bara när man ska sätta in åtgärder..i 4 klass är för sent. funderar på 4 års ålder med lek. Pedagogik. SEdan är det andra faktorer som kan påverka resultat. Såg en dokumentär från englnad där de tog socker ur kosten och gav dem riktig mat inte halvfabrikat och dylikt.Mycket baserat på fet fisk och det blev en radikal förändring.Ej lchf.

Sum quod sum

Äldre 18 Oct 12:42

#54

caliningrad skrev 2011-10-18 12:04:54 följande:

Aterigen har jag aldrig sagt att frileken inte var viktig. Min dotter frileker massor, bade hemma och i skolan nar de har raster. Valdigt manga svenska forskolor skulle vara avundsjuka pa den fantastiska lekparken som min dotters skola har.
Dock forvantar jag mig ocksa att forskolan ska besta av undervisning.

Har inte heller sagt att hennes laroplan var revolutionar pa nagot satt utan ar lik alla skolor i Asien iallafall.

Aterigen ser det ut ungefar sa har, om man tar bara literacy (hinner inte detaljera va de har for mal i andra amnen, men det har de ocksa naturligtvis).

Nursery 2-3 ar: de blir bekanta med alfabetet med lera och annat material
K1 3-4 ar: de ska kunna hela alfabetet (lasa/skriva/avljuda, stora, sma bokstaver)
K2 4-5 ar: de ska kunna avkoda fonetiskt skrivna ord/meningar och skriva med korrekta proportioner
K3 5-6 ar: de ska kunna i princip lasa flytande och forsta
Grade 1: de ska fordjupa lasningen och stavningen

Nej, min dotter ar inte speciellt begavad, och jag bryr mig inte alls om det.
Hon kunde inte ett ord engelska for ett ar sen sa jag tycker att det ar ganska bra att hon avkodar och forstar enklare meningar redan nu, men det gor alla andra barn i hennes klass vad jag vet sa det hon kan beror enbart pa undervisningen, inte pa sina egenskaper. Hyperlektiker (barn som lar sig lasa sjalva) ar anda valdigt sallsynta. De forekommer dock ocksa, var lille granne som ar 5 ar fran Japan, och som kom hit for mindre an ett ar sen utan att kunna ett ord engelska laser alldeles flytande bade pa japanska och engelska.

Och ja, om hon var dyslektiker skulle jag se det redan nu. Eftersom hon blandar inga bokstaver, avljudar utan problem, laser fran vanster til hoger och utvecklar automatismer sa ser jag redan nu att hon inte kommer att ha nagra svarigheter just med lasning.

Och jag forstar inte riktigt varfor andra behover vanta tills att barnen ar 6 eller 7 for att upptacka det nar det blir plostligt valdigt stressigt att "laga".

Har du ditt barn i Engelsk skola? Vi ska sätta våran son där så fort han får..dvs 3 år. jag pratar redan Eng med honom ( 9 månader) och och han älskar böcker. Tyvärr ser jag vissa teckan redan. Dyslexi tar så mycket energi så det kan påverka motoriken. Boken "Gåvan av dyslexi"

Sum quod sum

Äldre 21 Oct 03:35

#68

Aga är helt fel i mitt tycke. Jag har en släkting som bor i ett annat land där de förespråkade aga. Detta ledde istället till svåra stammningsproblem som inte fanns innan hon började skolan. Vilket igen ledde till att hon hatade skolan och fick mer stryk för att hon stammade.

Sum quod sum

Äldre 21 Oct 16:42

#71

caliningrad skrev 2011-10-21 11:55:02 följande:

man kommer alltid att hitta individer for vilka ett visst system inte har fungerat.
Det sager ingenting om systemet som helhet.
Darfor ar intenationell statistisk intressant. Och det visar att de lander som tillater aga och ha stark disciplin lyckas betydligt battre an andra (Singapore, Kina, Sydkorea).

Nu sager det inte att jag foresprakar aga anda. Jag foresprakar stark disciplin dock, och heller aga an flumskola, ja. Men jag hoppas att det finns andra alternativ, fast jag inte ar saker pa det.

Jag är helt emot aga..det tillhör medeltiden enligt mig. Jag får absolut ingen respekt för människor som slår överhuvudtaget. Klart man vill attfolk ska ha bra betyg men det kan uppnå med pedagogik istället. Har man respekt för en lärare för att de duktiga så behövs inte aga.

Sum quod sum

Äldre 24 Oct 02:40

#78

caliningrad skrev 2011-10-21 18:14:06 följande:

jag är också emot aga, men tycker att denna debatt är alldeles överdriven i Sverige.
Att ett barn blir slaget nån gång är inte så farligt. Ni svenskar som tror det har aldrig blivit slagna någon så ni vet inte ens vad ni pratar om.
Däremot att ett barn inte lyckas lära sig nånting i skolan pga stökiga klassrum är förskräckligt.

Sen när Frösöblomster påstår att alla ska ha kommit lika bakåt, sorry, lika långt som Sverige om 100 år har hon fel. Tvärtom pekar allt på att länderna som har kommit för långt i flummeriet vill införa disciplinära metoder tillbaka. T ex efter de senaste upploppen i Storbritannien. Cameron vill att lärarna ska få stå emot bråkiga elever fysiskt om det uppstår en våldsam och farlig situation. Så småningom ska alla inse att gummivärlden var bara en utopi.

Dessutom undrar jag vad det är för hysteri egentligen kring tidig läsning.
Rent praktiskt lär sig min dotter grunderna i skolan, ofta med hjälp av lek, och jag övar hemma 10 minuter varje dag med ... böcker... ja, jag erkänner... jättehemskt att vi inte övar med mjölkpaket utan med böcker....

Är det så farligt? Är jag en hemsk mamma för att min 4-åring läser en bok 10 minuter om dagen ????

JO jag vet..så det kan DU inte uttycka dig om. Därför är jag helt emot det. Att slå är att man inte har respekt för individen..för att få respekt måste man ge den. Det hjälpte inte att vi hade en lärare som tog dig i örat och drog en genom korridoren osv,,det skapade bara hat och mera vandalisering. En person med tex dyslexi kan låsa sig av stress och bli slagen är stress så det är kontraproduktivt.
Skulle någon röra mitt barn så anmäler jag dem. Den internationella skolan har nolltolerans för stökighet och mobbning. Måste uppföra sig respektfullt och har bra betyg ( de flesta klarar ämnerna) då nära 100 % går vidare men då slår inte så något gör de ju rätt.

Att läsa 10 min per dag är det inget fel på. Jag sätter mig emot de barn som måste plugga 2 språk utöver modersmål och gå på data kurs när de är 3 år. ( var nanny i USA och såg detta gång på gång) De hade ingen lektid utan allt handlade om att kunna så mycket så möjligt för att komma in på rätt förskola för att sedan komma in på rätt skola, collage osv. Föräldrarna var smått hysteriska.

Sum quod sum

Äldre 24 Oct 06:33

#81

tru skrev 2011-10-24 06:21:54 följande:

Lägger mig i diskussionen, med inlägget att det måste ju finnas nåt mellanting mellan den flumskola som råder i Sverige idag. Där barnen far runt och skriker och ingen arbetsro finns. En skola där kunskap inte priviligeras och en skola där det snarare är barnen som styr för de vuxna har inga metoder att ta till med stökiga och ouppfostrade barn kommer dit. Alternativt barn med diagnoser. Och en skola där man använder sig av aga. Den internationella engelska skolan påstår sig ju använda sig av disiplin och barnen kallar lärarna MR och MRS. Hur får de dem att göra det? De använder ju uppenbarligen inte aga då det inte är tillåtet i Sverige. Vad jag har hört använder det sig av någon form av belöningssystem, och folk som har barn där påstår att de fungerar. Varför inte införa sådant i den svenska skolan oxå. Eller bara rättigheten att föra ut stökiga barn ur klassrummet och sen får de sitta i kapprummet resten av dagen och helst ringa till föräldrarna som får hämta ungen. Då kanske det blir hårdare tag från föräldrarna oxå som måste gå ifrån arbetet stup i kvarten. NÄr jag har pratat om detta i verkliga livet ja då har de fått kritiken att belöningsystem är dåligt för självförtroende och barnen få veta att de är dåliga. Till det vill jag bara svara ja tack gode gud att barnen ska få veta att de beter sig dåligt när de gör det. Alltså det har gått så långt att man inte ens frå säga till sina barn att de gjort nåt fel för då kränker man deras självförtroende.

När jag gick i skolan ( är 70-talist) så kunde man fortfarande ta ett barn i armen om det blev bråk och slänga ut dem ur klassen. Det var inte ok med walkmans eller mössor inomhus. Innan man gick in i bamba skulle varje klass stå i två raka led annars belv man inte insläppt och minsta lilla drogs föräldrar in. Vi hade även social uppfostran ..dvs om någon gjorde något så kunde hela klassen gå emot och säga att det inte var ok..ingen vill ju bli utfryst. ( mina styvbröder gick i en skola i en inte så bra förort där det var status istället att vara stökig bland sina kompisar)
Jag tror att klimatet överhuvudtaget i samhället har ändrats tyvärr.
Man kanske borde ta tillbaka uppförande på betygen.

Min son står redan i kö för eng skolan just pga deras sätt även tyska skolan har jag hört är bra. ( vännina)

Är det rätt att satsa så mycket på de duktiga barnen?

INNEHÅLL