Vad är det jobbigaste med "styvbarn" egentligen?

TessaS skrev 2011-11-09 22:57:29 följande:

Den här håller jag med om.
Det är svårt också att se det utifrån och sedan kunna förklara det för föräldern man bor med utan att det tas på fel sätt.

Sen tycker jag det är otroligt jobbigt att aldrig kunna planera semester och jul och sånt. Vi försöker varje år, eftersom jag måste ansöka om semester i god tid. Och då planeras det friskt... men blir aldrig som tänkt. Ändras med nån dags varsel, ibland knappt det.
Jag längtar tills de flyttar hemifrån och vi kan planera ev. gemensamma semestrar direkt med barnen istället. Det funkar bättre. (de är tonåringar nu, så om jag bara står ut med splittrad semester och jul ett tag till så är det lugnt sen...)

Vi blev tvungna att göra så redan innan dom fyllde 18. Jag och mannen lade upp våran senester och sedan bjöd vi in dem de veckorna vi tyckte dom kunde komma, sedan var det upp till dem och deras mamma. Hade hon planerat annat så fick dom antingen komma när vi jobbade eller så blev det inget.
Det funkade inte innan då jag (inte han heller) kunde stå och ändra i sista minuten då hon kände för att ändra och köra ett annat race. Speciellt när vi fick gemensamma barn, då fick vi sätta dem och oss själva i första rummet och dom fick anpassa sig efter vår familj istället för tvärtom som det varit alltid tidigare.

Hade min man fortsatt att dansa efter hennes pipa så hade vår familj inte funnits nu. Allt kretsade runt de tidigare barnen och mammans utspel. När de gemensamma barnen kom så drevs allt till sin spets och antingen fick det bli stora förändringar i umgänget och hans nästan vuxna barns eget engagemang till att vilja träffa sin pappa. Vi såg till att dom fick möjlighet att komma hit och fick loss tid för honom att umgås med dem, sedan fick dom själva ta och prata med mamman om det gick bra att komma då. Det funkade över förväntan, bråken och tjaffset minskade, även om hon försökte så var det lättare att göra sig "oåtkomliga".
Hans barn var i övre tonåren och fullt kapabla att veta vad som var planerat och kunna svara på om dom kunde/ville komma när vi bjöd dem, så du inte tror att det rörde sig om typ 11 åringar.

Kvinna1991 skrev 2012-04-06 16:07:14 följande:

Jag personligen blir riktigt deprimerad när jag ser vad det är för svar i en sådan här tråd. Jag var "styvdotter" både på mammas och pappas sida, vilket jag inte alltid uppskattade. Det som händer är ju att vuxna personer straffar sina barn, inte bara genom att ta skilda vägar pappa och mamma emellan, utan sedan dessutom lägga in en NY FRÄMMANDE person i barnens liv. Är barnen dessutom tonåringar, som redan är inne i en jobbig period, ja, det blir ju inte direkt lättare. Men att vuxna personer inte kan förstå vilken oerhörd börda det här är för "styv"barnen. Det är skamligt.

Om du tycker att det är jobbigt, vad tror du då inte att barnen tycker? Du hade ett val, du valde en partner som redan har barn. Det är något du får rätta dig efter. Det spelar ingen roll hur barnen är, vad som inte passar de och dig, vad som förändras med partnern. Någons barn kommer ALLTID före partnerskap, och för de som anser annat, de ska inte ha barn. Barnen kommer alltid vara det ni ska älska mest, hur kan du då sitta på internet och säga saker som "det bästa hade varit om de inte fanns". Hur moraliskt ansvarstagande är man i den positionen? Det du säger konkret är "jag vill att min partners barn (hans/hennes mest älskade varelser på jorden) ska avlida/försvinna". Hmmm... Om man då går till "styv"barnens situation. De kan inte välja som du gjorde, de har sin mamma och pappa, och de kan inte gå någonannastans. De fastnar med en främmande ny person som uppenbarligen (om vi ska gissa att merparten av er här motsvarar verklighetens grymma värld) inte tycker om barn/andras barn.

Fy f*n. Ta er i kragen. Skärp er. Visa lite moraliskt och etiskt ansvar, för en gångs skull.

Jag tycker det största straffet för barnet står föräldrarna själva för. Den ena tar barnet i fötterna och larmar på den andre föräldern för fullt. Det är precis som om allt folkvett skickas iväg tillsammans med skiljsmässopappren.

Vad är det jobbigaste med "styvbarn" egentligen?

INNEHÅLL