Någon socionom här som ångrar sin utbildning?
Jag ville verkligen bli socionom, det fanns ingen tvekan. Tills jag kom ut i arbetslivet och blev rejält besviken. 3 ½ års studier och gör arbeten som jag hade klarat av lika bra utan utbildningen.
Att jobba på soc är det tråkigaste jag vet. Att kalla ekonomiskt bistånd för socialt arbete är ett skämt. Att jobba med barnutredningar lockar mig inte.
På alla HVB hem där man anställs som behandlingsassistent känns det som att man inte gör något vettigt alls. Man umgås med de boenden och gör i stort sätt samma saker som man gör hemma eller med vännerna. Man kallar det "miljö-terapi" men om det ska föreställa terapi så utför nog alla föräldrar miljöterapi hemma. Man utför ju ingen behandling överhuvudtaget. Man hjälper inte folk så mycket som man vill, man bara förvarar dom.
Kurator var väl helt ok, men helt ärligt blir det ganska tråkigt att höra samma historier gång på gång Till slut känns det som "har man hört en så har man hört alla." Det är sällan det kommer något nytt som man inte hört om tidigare.
Kanske är det inte så överallt. Berätta gärna era erfarenheter. Kanske får jag tips på något yrke som hade passat. För jag är otroligt uttråkad på min arbetsplats och jag vill verkligen känna att jag gör något. Något som man inte hade klarat utan sin utbildning.
Jag kände redan under praktiken att det var helt rätt utbildning för mig och har efter det arbetat extra/sommar inom olika delar av socialt arbete (biståndshandläggning, chef etc).
Jag kände redan under praktiken att det var helt rätt utbildning för mig och har efter det arbetat extra/sommar inom olika delar av socialt arbete (biståndshandläggning, chef etc).
Jag tror det är mig det är fel på faktiskt.