Alltid bortprioriterad som bonusförälder

Min flickvän vill gärna var med mig och barnen, och vill gärna få den delen av vårt förhållande att fungera.

Men jag är inte samma person med henne då barnen är med. Det är för mig förståeligt. Om vi är på lekplatsen och barnen vill ha hjälp med att gunga, så är det för mig klart att jag hjälper dom att få lite fart. Det skulle bli konstigt om jag svarade barnen att "nej, jag är bara här för att ingen ska ta er, ni får klara er själva".

Det blir således svårt att få en lång konversation bara hon och jag när barnen är i närheten. Det blir avbrott. Det är för mig normalt. Men hon upplever det som mycket jobbigt och att hon blir bortprioriterad när jag avbryter en diskussion hon och jag har när barnen vill fråga något.

Sitter man en familj på 4 personer runt ett matbord så kan man inte räkna med att ha ett privat samtal med en annan person. Det spelar ingen roll om det är vuxen-vuxen, vuxen-barn eller barn-barn. Då får man boka en romantisk middag på tu man hand. Tycker jag.

Jag försöker involvera henne i diskussioner när barnen är med. Men sådana diskussioner är på för "låg nivå" för henne. Då har jag sagt att då lägger jag ansvaret på henne att välja ämne och ta upp dessa när barnen är med. Men det går inte heller för sådana ämnen tycker hon inte går att ta upp med frekventa avbrott. Så då blir det ofta att hon sitter tyst med och känner sig ensam.

Jag vill gärna visa för henne att hon är lika viktig i familjen som något av barnen. Det som nog blir problemet är att hon vill ha _minst_ lika mycket tid från mig som båda mina barn får tillsammans. Om alla familjemedlemmar ska få minst lika mycket tid från mig så borde hon väl rimligtvis få en tredjedel av min tid och mina båda barn får dela på resten? Hon får ju redan en hel vecka själv, så då borde hon väl inte få någon tid alls när barnen är med? Jag kan inte förstå hur tid=kärlek.

Tycker det är oerhört jobbigt att hon gång på gång berättar hur jobbigt hon tycker det är när jag lägger tid på mina barn.

Min stora behållning från denna tråden är kommentarerna att min nya partner valde mig TROTS att jag har barn, och jag valde henne TROTS att hon inte har barn!

Det är lätt att tro att det är hon som ska anpassa sig till mig eftersom hon var medveten om att jag har barn. Men jag var ju även medveten att HON inte har barn. :)