Alltid bortprioriterad som bonusförälder

Är det bara jag som tycker att jämföra barnen med din kvinna är helt fel och du sätter ju en jämförelse mellan dem där! Jag tycker absolut att du ska försöka jobba bort det betéendet hos dej.
Sedan tycker jag att du ska ta ett seröst samtal med henne och innan fundera på hur du själv vill ha det. Berätta hur du vill ha det. Fråga henne hur hon vill ha det och möts på halva vägen. Jag tycker att du ska inkludera din tjej mer i planeringen, det är så att du valt att leva med en till vuxen och då har hon rätt att behandlas just som en till vuxen. Du kan inte själv planera din sommar, inte heller kan du själv planera helgerna. Hon ska inkluderas. Annars tror jag inte att du är redo för ett vuxen förhållande när du har barn och då är det orättvist mot henne att fortsätta.
Ett tips är att kommunicera och sedan att du tar initiativ till aktiviteter när barnen är borta och det bara är ni.

Hos oss har det fungerat jättebra, men min man har alltid nästan överdrivet inkluderat mej. Han tar mej inte förgiven och har förståelse om jag blir ledsen eller besviken precis som jag har för honom och barnen. Vi är alla i familjen värda lika mycket, kärlek är inget man ska tävla om i en familj den ska vara överflödig till alla.

Detta med att dina barn måste få avbryta kan jag hålla med om det är så att ni vuxna har en diskussion som håller på 30 minuter runt ett gemensamt matbord. Men annars får jag säga att det bara är ouppfostrat såvida inte telningen är under 3 år. Då blir det ju jättesvårt att ta plats och du visar att barnen inte behöver respektera när tjejen pratar utan de bara kör över henne.
Ush vad drygt det är att umgås med sådana föräldrar vare sig de är kompisar eller bonusfamiljer som inte visar barnen att alla får ta plats. Samma respekt tillbaka till barnen såklart.
Det är väl kanske en sådan ask som du kan ge med dej på?....

Var det nödvändigt för dej att vara älskad av dina styvpäron? Varför?

Så är det inte alls för mej, de älskade väl sina barn, mina biopäron älskade mej. Jag kände mej jättetrygg och inte alls bortvald. Min styvpappa gör och gjorde resor och saker med sina egna barn och det var inget konstigt med det, han var väl inte min pappa heller.... Min pappa tog mej med ut i naturen, kebnekaise osv