Vi som har barn med nattskräck. Tips och råd?!

Vår äldsta hade nattskräck. Tack och lov behövde vi aldrig ha henne på dagis, för hon reagerade också direkt på när det hänt för mycket under dagen. Vi försökte ha lugna dagar med bara 1-2 kompisar åt gången, och det funkade bra. När hon blev minsta lilla sjuk (en liten förkylning räckte), så kom nattskräcken ändå varje natt.

Så här gjorde vi:
När hon vaknade - vilt skrikande - så steg jag lugnt upp och tände alla lampor. Hela tiden pratade jag med henne som om hon var vaken och som vanligt, men jag lade till en massa ovanligt trevliga saker: "Jaså, är du vaken du? Kanske du vill ha lite CocaCola att dricka? Nähä, men jag ska ta och slå på TV:n i alla fall, för där var det visst ett bra program. Det skulle vara gott med en glass också. Lite godis kanske? Och så ska jag nog passa på att skriva min önskelista på julklappar ..."
Jag slog på TV eller musik och betedde mig som om det var mitt på dagen och allt var normalt, medan hon rusade runt och ylade. De där nyckelorden (CocaCola, glass, godis, julklappar osv) gick in i huvudet på henne efter en stund, och då vaknade hon. Så fort hon vaknade, så fick hon lite vatten eller något, och så släckte jag ner och vi gick och lade oss igen.

Vi hade som värst ca 3 anfall per natt i ca 6 månader. Jag ringde bup och han där sa att man kan göra ett schema under ca 2 v. Då ser man ung tider dom brukar vakna. Väck barnet lite snabbt ca 10 min innan anfallet kommer. Det räcker med att typ vända på dom el liknande, bara så dom vaknar till så man bryter sömnrytmen. Det är ju det dom har svårt med- övergången mellan djupsömn och ytligare sömn. Vi gör inget under anfallen. Jag stänger liksom av. Annars skulle man bryta ihop. Sitter bara brevid. Barnet minns ju inget av anfallen efteråt. Det gör ju att man inte mår så dåligt själv.

Övertrötthet och mycket intryck har varit utlösande faktorer hos dottern...

Vårt barn är snart 5 och har haft det sedan 1,5 års ålder. Bättre nu dock! Han vaknar varje natt ca 2 Tim efter insomning o skriker men det hjälper oftast att lyfta upp honom o sätta honom på toa o låta honom kissa.

Precis. Kissnödig är oftast orsaken här med. Det är då det blir problem i uppvaknandet...

Vår äldsta son hade nattskräck från ca 1,5 års ålder till 3 år. Kom oftast ca 2 timmar efter att han somnat på kvällen, han skrek hysteriskt och var helt okontaktbar. Vi försökte hålla om honom men det hjälpte inte han bara kastade sig därifrån. Men det som oftast lugnade honom var att själv varken säga särskilt mycket eller göra så mycket utan bara ta med honom till vardagsrummet, sätta igång TVn och bara låta honom vara. Då lugnade han sig och somnade oftast i soffan. Första gångerna kunde "anfallen" vara ganska länge, men sen när man själv blev lugnare och visste vad som brukade hjälpa så tycker jag vi oftast fick honom att somna igen efter bara ca 10-15 minuter.
Tyckte aldrig att vi kunde se något samband med om det varit något speciellt på dagen som utlöste nattskräcken.

Kan ju tillägga att jag själv hade nattskräck som liten och det enda jag minns av det är att jag och pappa satt och lekte med Brio-tåg mitt i nätterna, det var tydligen det som lugnade mig bäst . Så själva nattskräcken minns jag inget av, bara det som gjorde mig lugn och glad igen .

Tack för alla svar! 

Något som verkar väldigt intressant är att uppvaknandet kan bero på förstorade halsmandlar (svårt att få luft) och att det kan hjälpa att ta bort dem. Ej kollat upp det närmare dock.

Min son har nattskräck ibland när det har hänt väldigt mycket under dagen. Det som funkar bäst för oss är att sätta på tvn med hans favoritprogram, då vaknar han till och sen så somnar han ganska lätt igen. Innan vi kom på detta så kunde han hålla på att skrika i säkert 30 minuter, för oss funkar det också bättre att hans pappa tar honom för jag är så hispig och blir aldeles uppstressad och orolig och det känner han nog av.