När slutar man längta efter fler?

Jag kände efter fyra att det var nog. Trodde vi skulle ha tre, men ville ha en sista liten till. Känner mig helt klar nu.

Jag önskar också man kunde känna sig helt klar. Har två men skulle gärna vilja ha en till, men det är jag ensam om i familjen. Hoppas att det ger med sig och känns bra så småningom för annars kommer jag nog alltid känna mig lite onöjd....

Måste nog gå efter sin egen känsla och längtan. Jag har nu två barn och känner mig helt nöjd. Vill inte ha fler varken nu eller senare. Medan min syster har fyra. Så alla är vi olika...

Svarar imorrn, är på mobilen.

tack för alla svar! Det låter som att vi måste skaffa fler! Hoppas jag kan vänta ett tag till bara...

Undrar jag med, har 3 barn och känner mig väl egentligen nöjd med det men samtidigt så kan jag inte låta bli att gå och fantisera om en liten 4.a! Fast vet inte om det är att jag vill ha fler barn eller om det bara känns sorgligt när man tänker att man kanske aldrig kommer vara gravid igen, känna första sparkarna, förlossningen och så!

Å andra sidan är jag bara 26 så har ju många år på mig ännu att bestämma mig, men väl i såna fall antingen ha en 4.a inom 2-3 år eller också så vänta kanske 7-8 år och då istället skaffa 2 så den slipper känna sig som ensambarn . Fast jag tror ju inte suget efter fler skulle försvinna även om vi så skulle skaffa en till, barn är ju så underbara!  

Det tråkiga är ju att man inte är ensam om att bestämma. Har alltid tänkt att jag vill ha tre barn. Tanken slog mig inte att den andra inte också skulle vilja...

Jag har fyra, kommer aldrig sluta vilja vara gravid, föda och få fler småttingar. Men nu säger verkligen förståndet stopp. Vi orkar inte fler, detta måste räcka. Men känslan av klar tror jag aldrig jag får. Det känns jättetrist att det är över, att vara klar samtidigt som jag är jätteglad över vad jag har.

Hejsan, jag har haft det EXAKT som du, det här (rätt sjuka!) med att man (iallafall jag) varje månad litelitelitelitelite hoppas på att mensen ska vara sen, litelitelitelite hoppas på att man ska få göra ett gravtest, och få ett plus.... Trots att man har skyddat sig. Man skyddar sig ju av en anledning, men ändå har något litet envist hopp funnits där, helt ologiskt...

Vi hade två barn och jag kände så, och jag var dessutom HELT nöjd. Hade alltid sagt "Två eller tre barn", och nu hade vi två, varav ett med särskilda behov, och två kändes alldeles lagom. Jag är dessutom lite lat av mig, så då känns ju ytterligare ett barn som extra jobb...

MEN! Så har jag en make som tydligen inte tyckte att det räckte med två barn.... av olika anledningar ville han ha ett tredje barn, och jag sade nej och nej och åter nej... men så en dag, efter några månaders "tjat", insåg jag att "Oj! Han vill verkligen ha ett till barn!" och då var det som om något ändrades inom mig, och jag ville plötsligt också!

Jag var verkligen färdig, hade sålt alla barnsaker, gett bort kläder i massor, osv, men jag ändrade mig efter makens "tjat".

Nu har vi ett tredje barn sedan 2,5 månader och jag känner en tillfredsställelse som jag INTE kände innan! Jag var som sagt TOTALT nöjd, såg inga fler barn i vårt liv, var glad för det liv jag hade, men av någon anledning känner jag nu mig såååå nöjd och att livet är mer "perfekt" än det någonsin har varit förut! En känsla svår att beskriva i ord, men så känns det.

Så om du funderar så här... och om maken är med på det... ta upp det för diskussion, det KAN hända att det blir ert bästa beslut!

Väldigt individuellt tror jag. En del längtar lite hela livet, för en del går det över. Vi resonerade "man ångrar aldrig de barn man får" och nu är vi nöjda!