Autism?

Tänk på att din son är samma goa barn oavsett om han har autism eller inte!
Om det skulle vara så att han har autism är det fantastiskt att få diagnos så tidigt, man ger honom förutsättningarna att utvecklas på bästa sätt. Genom att bara "vänta och se" kan man förlora värdefull tid.

Försök att se utredningen som något positivt, ni får svart på vitt var problemet ligger! 

(Jag har själv en fyraåring som fick diagnos när han var nyss fyllda två.)

Se utredningen förbehållslöst, har han en diagnos kan ni redan nu sätta in proffessionell hjälp har han det inte så har ni utrett det och kan gå vidare. Er glada och gosiga son kommer han ju alltid att vara.

Tack tack för svaren :) 

ja det är klart ..jag ser positivt på själva utredningen , men ändå känner jag mig ledsen , eller rättare sagt orolig men  för vad vet jag inte!!
Ja, han kommer alltid att vara min älskade glada gosiga son ..honom har vi väntat länge på ..vi har svårt att bli med barn så min son är mitt enda barn ..vi fick hjälp på Sahlegrenska IVF för att bli med barn ..så ni kan tänka er att han är överälskad 

Vi har fått tid hos psykolog på BNK , men väntetiden för utredningen är max 3 månader och det har redan gått en månad, så det är bara att vänta och se..men hur lång tid tar själva utredningen ? tar det flera månader tills han får diagnos?  

Er kille är samma kille oavsett om han har autism eller inte! Det är bra att utredning kommer att göras så här tidigt. För skulle det vara något så kan ni få den hjälp och de resurser ni behöver nu... Skulle det inte vara något så vet ni det också!

Styrkekramar till dig!
 

Vet du vad TS

Det är helt okej och fulltkomligt naturligt att bli ledsen/orolig när/om ens barn får en diagnos, många tankar snurrar runt i huvudet och man undrar hur framtiden kommer att bli både med barnet i familjen och hur det kan bli för barnet som vuxet...ofta hör man bara "jag blev sååå glad när Pelle fick diagnos, då visste vi ju" det som det mer sällan pratas om är att många ofta genomgår en sorg/kris när barnet "riskerar" att få en diagnos.

Har själv en son med Autismliknande tillstånd som diagnosticerades när han var 3 år,första tiden såg jag bara svart på det hela, jag såg honom sitta på ett boende som vuxen, aldrig skaffa familj, aldrig få några barn osv med andra ord det kändes svart...Tills någon faktisklt sa att det var helt okej att tänka och känna så, först då kunde jag gå vidare och kämpa på och vände mina tankar från svart till att "då tar vi nya tag och kämpar på för att han skall få det bästa tänkbara stödet han kan få"

Bara läst TS:

Jag har 2 barn som utreddes i 3-års ålder! De är 7 o 5 idag!
Sonen fick en ospecificerad ADHD diagnos o dottern likaså. Hon fick även som 6-åring diagnoserna autistiskt syndrom, adhd, trotssyndrom, tvångssyndrom, motorisk koordinationsstörning, samt dysomni.
Sonen har fått diagnoserna dysomni och fonologisk språkstörning o utreds nu för autism, som vi fått bekräftat att han har!

Tack alla som svarade i tråden :)

Vi har  -som jag nämnt  tidigare i tråden-  fått tid den 11 Nov hos en psykolog på BNK " samma sak som NP" och besöket kommer att ta 2 timmar .. 

Det är en jobbig och lång process men jag ser positivt på detta , vi vill gärna veta var felet ligger hos min pojke, men om jag ska vara ärlig så är jag ledsen över själva namnet autism.. FÖR MIG känns det orättvist att min glada gosiga pojke får diagnosen autism , han är ju normal och verkar som alla andra barn , men han är inte så social, fast nu i förskolan säger personalen att han har börjat öppna sig mer för andra barn , och han söker kontakt och uppmärksamhet .
Han vill göra allt på sina villkor och inte som de ber honom, och det är likadant hemma, får han inte som han vill då blir det skrik och bråk i MAX 10 minuter och sen allt som vanligt igen.
Vi var på hörselundersökning och det har visat att han hör normalt.. han har inga problem med sömn eller mat "fungerar perfekt" 

Men men det är bara att vänta och se vad själva utredningen leder till , det ska bli spännande :) 

 

Linnea Mark : Är i samma situation som dig, vår 3 åriga som ska utredas för autism. Känner precis som dig att det känns hemskt att sätta en sån stämpel på honom men man förstår ju att det är bra med hjälp...

Lillamy21: Tack för dina ord de behövde jag (även om de inte var till mig) Hur gammal  är din son idag och hur går det?

Jag har alltid vetat innerst inne att min dotter har någon form av diagnos men det är inte förrän utredningen kom igång som sorgen kom på allvar.
För mig betyder en diagnos bara att det är lättare att kämpa för min dotter, innerst inne tycker jag att diagnoser sätts i parti och minut ..
Min sorg handlar främst om att det kommer att vara mycket tuffare för min dotter än för normala barn och att det känns tungt att veta. Livet är tufft nog ändå liksom.

Min son blir snart 3 och han har fått diagnosen AS och han är precis som din son samt rymningsbenägen,sover som en kratta och äter sådär.
Jag kan förstå dina känslor jag har likadana tankar,men jag försöker se positivt på situationen så gott det går för nu är det som det är och vad kan jag göra för att förbättra för han och för oss.
Och med kunskap om autism,engagemang och kärlek  är mycket vunnet .
För varje timme jag kämpar för min son kommer hans framtid bli bättre. 

Hur har det gått med allt?

Vår dotter fick för en månad sedan diagnosen autism syndrom och ADHD. Det blev en stor lättnad för oss. Äntligen kan vi kräva den hjälp som hon behöver för att utvecklas på bästa sätt!!! Samtidigt var det en stor sorg att inse att mitt barn faktiskt inte är som alla andra. Att mitt barn har en funktionsnedsättning och kommer att får det lite tuffare här i livet... men min dotter är fortfarande mitt älskade barn och hon är fantastisk! Jag älskar henne precis lika mycket ändå! Skillnaden är att nu vet vi vad som är annorlunda och nu ska vi få hjälp att bemöta detta på ett bra sätt...