Åsikter

Liksom alla andra så har jag mina åsikter om bonusbarn och bonusfäräldrar och jag kände lite för att skriva av mig.

Tycker för det är jättetråkigt att det verkar pågå något sorts "krig" mellan bioföräldrar och bonusföräldrar här i forumet. Vad är problemet? Som en så kallad bonusförälder får man helt enkelt respektera att det finns (oftast) en annan förälder till barnet och den platsen går inte att ersätta. Varför låta din svartsjuka gå ut över barnet, det är inte deras fel.

Som bioförälder får man nog acceptera att det kanske kommer att finnas "bonusföräldrar" i ditt barns liv. Varför inte vara glad över att det faktiskt finns fler vuxna som bryr sig och ställer upp för ditt barn. För man vill alltid barnens bästa, eller? Och barnens bästa är inte att få höra vilken dålig människa "pappas nya" är. Tro mig, jag har växt upp i en sån familj där mina "bonussyskon" blivit utsatta för det. Dom har men för livet än idag.

Det är inte lätt att komma in som "bonusförälder" alla gånger. Till er som har barn sen tidigare, ni kanske kräva för mycket av er sambo till att börja med. Det tar tid för en del att lära känna barnen och personer som till exempel jag har väldigt svårt att komma in och älska någon på direkten (speciellt trotsiga tonårsbarn). Låt det ta tid!

Och så har vi ju det vanliga tjaffset om att det inte finns någonting som heter "bonusföräldrar". Det spelar ingen roll vad vi vuxna säger, i det fallet är det faktiskt barnen som bestämmer vad de vill kalla "den nya". Bonusförälder är bara ett ord, och ingenting en bioförälder behöver känna sig hotad av.

Jag har själv en "bonusdotter" som jag tycker om väldigt mycket. Det har inte varit lätt alla gånger, jag själv är ganska ung och tycker egentligen inte om barn jättemycket. Men jag har valt att leva ihop med en man som har barn och då tänker jag inte stå utanför och säga att "jag bryr mig inte om henne, det är hans jävla unge". Hon är min familj och jag ställer upp för henne.