Hur kan man vara så kall?

Wow, jag är nog som din pojkvän...dock inte lika mycket. Jag kan ju hålla tillbaka mina egna känslor.
Men jag kör oftast tyst ignorering när jag bara inte orkar mer fast det håller jag också på att sluta med då min sambo berättade för mig hur han kände sig. 

Jag har svårare att fatta hur du står ut! Att du inte bara öppnar dörren, går och aldrig mer kommer tillbaka? Varför?

Hej !
Jag var tillsammans med en kille en gång som var nästan som din kille, min var nog till och med värre.
Han hade problem med ilskan och kunde inte direkt hantera den väl när det kom till kritan, jag kunde sitta tyst och han kunde ändå störa sig på det, hörde kränkningar om mig själv hur jag var som person och hur jag såg ut varje dag in och ut,  tillslut sa jag ifrån så som du gjorde och då blev det som att han levde i en helt annan värld, han blev arg och våldsam att jag satt i ett hörn och gömde mig, vågade inte ens gå upp, orkade inte se verkligheten. För att göra en lång historia kort så tog det ca 1 år för mig att ens våga bryta förhållandet. Jag tror du behöver en knuff av dina nära och kära eller av dig själv, fråga dig själv hur mycket du orkar med egentligen och ta hand om dig själv, det finns bara en som dig, varför låta han förstöra den du är.
Många tjejer tror att de kommer att "dö" om de förlorar killen de "älskar" , jag tror bara att du kommer få det så mycket bättre, om han är dum mot dig så är det inte bra för dig, fråga dig själv om du vill ha ditt liv sådär i de närmaste 10 åren, och är han verkligen din livs kärlek? Det finns tusentals män, så gå vidare med ditt liv. Om han har vart dum mot dig och då menar jag våldsam så tycker jag du ska göra slut med honom och leva med att du kommer må dåligt av att vara själv de senaste veckorna, men det hade du också gjort om du fortsatt vara tillsammans med honom? Lycka till och hoppas du finner svaret du vill ha och modet i dig själv. Mvh Kim

Hoppas jag kunde vara till lite hjälp iallafall, hör av dig om du vill prata mer.

Jag har dragit. Hämtade mina saker dagen därpå och har inte sett honom sedan dess. Vägrar att göra det också. Han kan dra åt helvete och hitta någon annan att hunsa med.. Men ja.. Jag håller med.. Jag fattar inte heller hur jag har stått ut. Jag har väl öevt i någon slags självförnekelse

Tack, käraste kimmen! Det har tagit ett år för mig också.. Nu känner jag att det är nog. Någondtans tror/vet/hoppas jag att mitt liv bara kan bli bättre utan denna kille. Vad jag har förstått så använder han denna strategi mot alla som kränker/kritiserar honom och många av hans relationer till andra har präglats av långa uppehåll och uppbrott

Jag har också varit med om något liknande.
Vi var tillsammans i tre år. Det var kanske jättebra i två månader, sedan var det kanske några guldglimtar här och var. Men i det stora hela var han en skitstövel hela tiden.

Han kränkte mig, frös ut mig, ställde aldrig upp. Jag kan nog räkna på mina två händer, de gånger han träffade min familj. Helt sjukt! (förutom mina föräldrar då, vi bodde hemma de första åren. Var 18 när vi träffades).

När vi flyttade ihop minns jag att jag hade en enorm klump i magen. Blää...

Vi bodde inte ens ihop ett år, för under tiden eskalerade det och blev värre och värre. Tillslut vart jag så rädd för honom, särskilt när han var full, så jag lämnade honom- på riktigt denna gången.

Det var en gång, när han satte sig på mig så jag inte kunde andas. Då tänkte jag - "Vill jag att mina barn ska ha det såhär?"- Nej det ville jag inte. Så då gjorde jag slut. ( Vi hade inga barn, men hade ju pratat om det)

Jag hade försökt göra slut flera gånger, men det blev alltid att vi vart tillsammans igen. Men när jag gjorde det denna gången var det som han, och alla andra, förstod att jag menade allvar. Så då förstod nog jag det också!

Efter detta har han ångrat sig och gråtit, haft jättedåligt samvete och äntligen kommit till insikt med hur han betett sig. Men det var ändå för sent.

Nu har jag det hur bra som helst. En fantastisk sambo, en underbar dotter och (om allt går vägen) en liten till på väg:)

Varför han är så kall?? För att han skäms, för att han gjort bort sig inför en hel folkmassa och för att han är en klenis som inte vet hur man tar itu med sånt här. Bekymra dig inte över varför han kan vara så "kall". Det är bara för att han inte vet hur man är på något annat sätt. Och det är HANS sak att jobba med.

Hej!Har bara en fundering angående det där med uttryck..Jag och min kille har vart tillsammans i 1 år.Vi har det väldigt bra,på alla plan.Men i helgen skedde en incident när vi hade delat på tre öl.Jag la mig på han och pussade och krama honom.Och från ingenstans sa han att jag är äcklig.Jag blev kränkt och krävde en ursäkt och förklaring.Han gav mig ingen..Så jag bad han gå.Och det gjorde han.Han har inte hört av sig.Inte jag heller. Då jag anser att det är han som ska be om ursäkt!Eller har jag fel??