Hur kan man vara så kall?

Har levt i en energislukande relation under en tid. Killen är väldigt känslomässigt omogen, passivt aggressiv och har många drag som påminner om narcissism. Har under en lång tid dränerats på energi, men har hela tiden funnit svepskäl till varför jag mått dåligt eftersom jag inte ville se att relationen var dålig för mig. Konflikterna låg hela tiden i luften och många gånger tryckte jag tillbaka mina åsikter och känslor jag inte orkade med hans explosiva aggressionsutbrott och verbala kränkningar. Jag har även anat att han försöker undanhålla mycket om sig själv, sitt liv och sin person..och får ofta höra familj och vänner som försäger honom.. Trots en lugnare tid har jag samlat mod till att bryta upp. Det kom en dag då jag inte orkade längre; så jag provocerade medvetet fram ett gräl mellan oss vilket eskalerade inför en hel folksamling. Jag fick höra både det ena och det andra. Trots grälet förstår jag inte hur man bara kan droppa sin flickvän som en het sten. Han har kört tysta leken med mig i flera veckor och jag har inte hört ett ljud. Hur kan man vara så kall? Hur kan man vara i så total avsaknad av känslor? Jag försöker fatta, men jag får inte in det.. Någon som känner igen sig?