FrökenUmami skrev 2011-10-20 20:56:22 följande:
Jag tänker som så att dessa känslor kan ha kommit upp till ytan i och med graviditeten och de hormoner som rusar runt i kroppen.
Det behöver inte vara så att detta är något som kvinnan är medveten om innan graviditeten men det spökar i det undermedvetna.
TS är långt ifrån ensam om att få "konstiga" tankar och funderingar under graviditeten.
Jag tror nog att nästan alla kvinnor på ett eller annat sätt bearbetar något när de är gravida eller bär på rädslor som de inte ens skänkt en tanke innan graviditeten var ett faktum.
Många oroar sig för att barnet ska vara sjukt, skadat, att de ska bli lämnade eller känner sig otroligt ensamma.
Vad vi bearbetar och vilka känslor som dyker upp är beroende på tidigare erfarenheter.
Detta är tydligt inga normala graviditetsspöken, utan ett trauma som TS burit på och som djupt påverkat hennes känslor inför sitt barn. Hon medger att hon alltid varit medveten att hon aldrig velat ha en son och ändå riskerar hon sin relation med sitt framtida barn genom att inte ta tag i sina problem innan hon blir gravid. Det är därför jag anser att hon är otroligt ansvarslös.
Jag får hoppas att hon ändå tar tag i sina problem nu när hon är gravid.
