Vill göra abort om det är en pojke
Jag råder dig till att söka hjälp. Menar inte detta på något annat sätt än ett med välmening. Det kan inte vara hälsosamt att ha dessa känslor inom sig. Det finns så många likheter som man skulle kunna dra till dessa känslor som du känner och de skulle du säkert tycka var totalt galna. Men det är precis samma sak att stöta bort ett barn på grund av dess kön.
Det är en sak att önska sig ett visst kön för att man tycker det vore lite roligt. Det är en annan att vilja gå så långt att man tar bort barnet, gråter hejdlöst och blir nästintill galen av beskedet. Det är inte friskt.
Mina vänner har alltid sagt till mig att de ser mig som en flickmamma. När jag blev gravid gissade de alltid på en flicka för att "det bara skulle vara så med mig". Men tji fick dem. Jag såg världens sötaste ultraljuds-bebis som var en pojke. Min kung. Min gentleman. Min sagoprins!
Jag skulle blivit precis lika glad av att få en flicka, men varken det ena eller det andra skulle göra mig besviken. Varför skulle det?
Och jag blir så hemskt trött på folk som tror att ett barn av samma kön som en själv innebär en livslång vänskap som i en amerikansk film. Det är verkligen långt ifrån en garanti. En mamma kan bli bästa vän med vilket av sina barn som helst. Själv har jag exempelvis mest erfarenhet av män som har den bästa kontakten med sina mammor. Döttrarna har oftast flyttat bort med sina män medan männen varit kvar sina föräldrar och tagit hand om dem. Mina närmaste kvinnliga vänner har alla en bättre relation till mannens familj än vad de har till sin egen. Dessutom tycker jag väl att en del av dem har blivit så förblindade av sina män att de följt dem och deras ord till punkt och pricka så min erfarenhet säger att döttrar lättare tar sitt pick och pack och åker dit mannen vill.
Men vad är min erfarenhet värd? Ingenting. Den ser helt annorlunda ut för någon annan.
Det är PERSONEN som avgör. Inte om det är en pojke eller flicka.
Jag har en pojke som jag avgudar. Och jag vet att han förblir min KUNG livet ut :)